Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

måndag 11 december 2017

Kunskapssynen i läroplanen

Kunskapssyn är ett svårfångat begrepp. Skolan styrs utifrån dess läroplan i undervisningen. Den nu rådande Lgr11 består av tre delar, Skolans värdegrund och uppdrag, Övergripande mål och riktlinjer samt Kursplaner.
I boken Kunskapssyn och pedagogiken går fyra vetenskapspersoner till storms över dagens postmoderna skolsystem. De frågar sig: Varför skolan slutat leverera och hur det kan åtgärdas. Ett kapitel i boken heter: Postmodernismen och subjektivism i Läroplanen för grundskolan, Lgr11, författat av Inger Enkvist.

Det som kan vara intressant att föra en diskussion kring är synen på hur mycket och snabbt skolan ska lämna, som Inger Enkvist uppfattar det, relativism, subjektivism och postmodernism. Är det så att denna syn står vägen för kunskapsresultaten i skolan. Personligen ser jag det viktigt att alltid utgå från att undervisningen består av fyra delar: planera-lektion-utvärdera-förbättra. En skola som utvärderar sitt resultat utifrån kunskapsresultatet för den enskilda eleven och ämnet som hur resultatet för elevgruppen ser ut. Utan det finns ingen koll på hur en formativ bedömnings ska göras för gruppen och  enskild elev som riskerar att inte nå kunskapskraven. I det inkluderas hur undervisningen ska organiseras och vad det pedagogiska arbetet ska innehålla för att klar kraven och målen i läroplanen.

Om jag dristar mig till att fundera på vad är det som är snett i dagens läroplan för grundskolan nödgas jag att fundera över hur innehållet ser ut kursplanen. Om jag tar svenska som exempel talas det om att eleverna ska kunna läsa och skriva, tala, lyssna och samtala samt berätta texter och sakprosatexter. Frågan är om det är färdigheter och förmågor som efterfrågas i dagens kursplan? Om jag ska var kritiskt mot ämnet svensk undrar jag vad för typ av fakta ska eleven minst ha med sig från skolan. Vilka grammatiska kunskaper ska eleven tillgodogöra sig? Hur är skriftspråket uppbyggt? Vad kännetecknar substantiv, adjektiv och verb? Hur satsen och dess delar ser ut? Sådan fakta ser jag lite av i dagens kursplan. Säkert finns liknande frågeställningar kring detta med ämnesfakta i andra ämnen av de 16 obligatoriska.

Inger Enkvist tar upp naturvetenskap med följande skrivning i läroplanen (s 156):
Genom undervisningen ska eleverna få inblick i naturvetenskapens världsbild med evolutionsteorin som grund samt få perspektiv på hur den har utvecklats och vilken kulturell påverkan den haft.
Här är jag nödd att hålla med Inger Enkvist, vad menas med "få inblick", är det att få alla kunskaper om hur hållbarhet ser ut? Inblick i hur kemin påverkar naturvetenskapen? Eller hur fysiken ger oss grunden för hur olika material samverkar? Samtidigt, hur ska man veta vad som menas med "få perspektiv" på ämnets historia och dess påverkan kulturellt? På det sättet har naturvetenskap tömts på sitt innehåll genom vagt formulerade mål.
När jag sedan läser den delen av Inger Enkvist behandling av delarna Skolans värdegrund och uppdrag samt Övergripande mål och riktlinjer är jag inte riktigt inne på samma linje. Möjligen den delen som definierar eller relativiserar kunskapsbegreppet. Läroplanen skriver:
Kunskap är inget tydligt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former - såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet - som förutsättning och samspel med varandra. (s 10)
Alla dessa fyra saker bygger på bildningsbegreppet. Frågan är dock, för att kunna ha ett kritiskt förhållningssätt till kunskap måsten man utgå från fakta om ämnet. Utan dem blir det bara tyckande och tro. Faktaresistens är det farligast som finns. Utan faktabaserade kunskaper med relevans och tillförlitlighet av data är inget ämne vetenskapligt grundat.

Däremot har jag svårt för att förstå kritiken Inger Enkvist framför om riktlinjerna i kapitlet Övergripande mål och riktlinjer. Hon säger bl a, om riktlinjerna för rektorer, om samverkan i alla former som universallösning på alla problem i undervisningen. Det får mig att känna lukten av den ensamma läraren i klassrummet. Den där läraren som stänger klassrumsdörren och ingen annan får komma in och tala om hur jag utför mitt lärarjobb. Jag vänder mig bestämt mot denna syn. En kunskapsorganisation, som skolan är, måste bygga på kollegialt lärande och utveckling av ämnesdidaktiken. Ingen enskild individ kan i dagens komplicerade samhälle vara en ensam ö.

Inger Enkvist utelämnar dock den del av läroplanen som handlar om övergripande mål. Antingen gör hon det för att hon och hennes medförfattare står för progression, som dessa mål beskriver, ska uppnåtts i årskurs 9. Eller så utelämnar hon det utifrån andra anledningar. Vilket vet jag inte.

Hur som helst ska svensk skolas kunskapsuppdrag alltid diskuteras. Speciellt vilken kunskapssyn ska finnas i skolan och på vilket sätt ser vi till att fakta är en väsentlig del i all kunskap för att stå emot faktaresistensen i dagens samhälle.

Källor:
Grundskolans läroplan Lgr11/16
Enkvist, Inger&Henrekson, Magnus&Ingvar, Martin&Wållgren, Ingrid (2017) - Kunskapssynen och pedagogiken, Dialogos (s 94-114)


söndag 10 december 2017

Mannen som sökte sin skugga

Lisbeth Salander har hamnat i fängelse. Hon har flyttats till en säkert kvinnofängelse. Säkert ska visa sig vara en underdrift. Här får hon utlopp för sin förmåga att skapa rättvisa på sitt sätt.
Samtidigt utspelar sig ett annat drama, med kopplingar till Lisbeths barndom, utanför murarna. Här söker en man sin skugga. En skugga som visar sig  har stor påverkan från rasbiologiska forskning, en gång i världen. Med sociala experiment utifrån Tvillingregistret.

Dessa två världar upptar Mikael Blomkvist och personerna runt detta register och Lisbeths förehavande i fängelset, som får långtgående konsekvenser, byggt på handlandet i hederskulturen bland vissa invandrargrupper.

David Lagercrantz har lyckats släppa sargen i den femte boken i Millennium. Genom att ha Lisbeth som huvudperson har han skapat en rafflande bladvändande historia värd att läsa.  

fredag 8 december 2017

Viskningsleken som blev Too Mutch

Viskningsleken kring metoo verkar blivit Too Mutch. Män som Björn Wiman, Johan Sjögren och Lars Ohly har använt retoriken för att skuldbelägga alla män. Därmed springer de ärende åt radikalfeminister. Ivar Arpi skriver:
Men detta kollektiva skuldbeläggande, och skuldpåtagande, minskar paradoxalt nog skuldbördan för dem som faktiskt har begått övergrepp, och ökar den för dem som inte har gjort det. Det är konsekvensen av att placera synden hos män som kollektiv.
Lotta Gröning skriver i Expressen, på samma ämne, ur ett politiskt perspektiv i maktkamperna om valbar plats till riksdagen och talman Urban Ahlin:
Han anklagades för sexuella trakasserier redan 2010, det i samband med valet och just då en socialdemokratisk utrikesministerkandidat måste lyftas fram. Urban Ahlin var den självklare kandidaten eftersom han i flera år varit utrikespolitisk talesman i riksdagen. Så kom dessa anklagelser anonymt från en kvinna i hans närhet. 
Partiet med Sven-Erik Österberg gjorde en utredning och likaså kvinnoförbundets ordförande Nalin Pekul. Resultatet blev en reprimand från Sven-Erik Österberg samt att kvinnan som anklagade Ahlin flyttades till annan plats.
Nalin Pekul bekräftar, vad jag förstår, att inga bevis fanns för detta. Men åter är maktkampen igång med hjälp av svallvågorna efter metoo och dess fenomen som viskningslek.

Dominika Pecynski går i Aftonbladet in på att metoo har blivit To Mutch:
För egen del har jag uppfattat det hela ungefär så här: I början, under kampanjens allra första skälvande livsögonblick, rördes jag flera gånger till tårar av berättelser om våld, övergrepp och trakasserier. Man kan inte säga att det var lyckotårar, självklart kände jag ingen glädje över att fler än jag drabbats av sexuellt våld.
När hennes cyniska jag vaknade till skriver hon följande:
Efter att den initiala sentimentaliteten lagt sig tog min inneboende skeptiker återigen över och tittade ut över tillvaron med sin vanliga, lätt cyniska blick. Och det jag såg var vare sig vackert eller ädelt. Det var en formidabel och storskalig uppvisning i de allra lägsta av mänskliga känslor och beteenden. 
Det var feghet och avund, opportunistisk karriärplanering, hämndlystnad och utstuderad kommersialism. Det var blodtörst, grälsjuka och angiveri. Torgförande av illasinnat skvaller och suktan efter grymma ritualer för allmän beskådan. Jag såg knappt någon mänsklighet alls.
Har vi i Sverige fått en offentlig viskningslek likt den som förhärskade bakom järnridån? Om är det mycket bråte att ta reda på efter tsunamin metoo. Ett är klart, radikalfeministerna lyckades med metoo att få enfalden att grassera och skuldbelägga alla män och förstöra vissa mäns liv. Dominika Pecynski avslutar sin krönika på följande vis:
Det enda som rent konkret har inträffat är att vissa blivit av med sina jobb medan andra befrämjat sina karriärer. Människan är sig lik i all sin kortsiktiga enfald.  

Media SvD, Expressen, AB



onsdag 6 december 2017

Finland 100 år

Idag för hundar år sedan blev Finland självständigt från Ryssland. Det ska firas att finnarna lyckats klara sin självständighet trots inbördeskrig, krig och svåra umbäranden. Några svenskar tyckte att Finland var vår sak under andra världskriget.
Nu blev det bara några frivilliga som tog sig över och slogs i kriget. Efter kriget kom det många finnar till Sverige för att söka arbete och inkomst. Många hamnade i min gamla hembygd Eskilstuna. Där lärde jag känna många av finsk börd. Så tidigt fick man en inblick i de vedermödor detta folk fått uppleva.
Med bilden från Senatstorget, 1985, får jag tillönska Finland stort grattis på 100-årsdagen!!

Barn läser bättre

Så kom lite glädjande besked från Skolverket med PIRLS 2016. Elever i fjärdeklass läser bättre och är tillbaka till första mätningen 2001. Även om motivationen till läsning kanske inte är på topp hos eleverna är det bra att fånga deras intresse för texter. Vad gillar en flicka eller pojke. Lura in dem att läsa om det. Använd sedan textsamtal som ett sätt att få upp läsförståelsen och kunskap om ämnet.
Lyssna på Skolverkets pressträff och börja använd Anne-Marie Körlings bok Textsamtal & Bildpromenad i undervisningen oavsett ämne.

söndag 26 november 2017

Huvudmannen rundar sextrakasserier i skolan

Huvudmännen rundar sextrakasserierna i skolan. Om det beror på okunskap eller oförmåga kan man fundera över. Skollagen 6 kap är tydlig på kränkningar:
7 § Huvudmannen ska se till att det genomförs åtgärder för att förebygga och förhindra att barn och elever utsätts för kränkande behandling.
Därtill stipulerar skollagen att huvudmannen ska jobba med diskrimineringar i 6 kap i skollagen:
2 § Bestämmelser om förbud m.m. mot diskriminering i samband med verksamhet enligt denna lag finns i diskrimineringslagen (2008:567).
Problemet med är att många borde känna till att kränkningar är det Skolinspektionen hanterar via Barn- och elevombudet (BEO). Diskriminering däremot via Diskrimineringsombudsmannen (DO). Skillnaden mellan dem är att BEO kan utkräva viten mot huvudmän som inte fullföljer sitt uppdrag och förbygger kränkningar. Däremot har inte DO denna möjlighet. Följden blir att sexuella trakasserier hamnar i tomma intet genom att det är DO som hanterar dessa frågor. Därför vore det en välgärning om regeringen tar gymnasieminister Anna Ekströms uttalande, i samband med #metoo, på allvar och flyttar över trakasserier i skolan till BEO, så det går att kräva skadestånd mot de huvudmän som inte sköter sitt jobb.

I GP går Karin Pleijel, skolnämndens ordförande i Göteborg, ut i en debattartikel om att skolorna i Göteborg ska jobba med värdegrunden för att mota bort sexuella trakasserier. Men inte en stavelse om kommunfullmäktige i Göteborgs ansvar. Skrämmande.
Av bilden ovan är det rätt tydligt att ansvaret ligger på politikerna och inte förvaltningen. Dessutom stipulerar 6 kap i skollagen följande:
8 § Huvudmannen ska se till att det varje år upprättas en plan med en översikt över de åtgärder som behövs för att förebygga och förhindra kränkande behandling av barn och elever. Planen ska innehålla en redogörelse för vilka av dessa åtgärder som avses att påbörjas eller genomföras under det kommande året. En redogörelse för hur de planerade åtgärderna har genomförts ska tas in i efterföljande års plan.
Då är det skrämmande att läsa ett inlägg i en tråd jag initialiserad i en Facebookgrupp, där Cilla Lundström visar hur Göteborgs stad hanterar frågan i den politiska nämnden. I protokoll 2017:10 av den 2017-10-27 paragraf 184, Dnr 0045/17, noteras anmälan om kränkning av elev till huvudman. Kontentan är att nämnden informeras om kräkningen och diarieför anmälan. Ingen åtgärd noteras i protokollet. Vad är detta för styrning och förebyggande av kräkningar. Om Göteborg stads utbildningsnämnd behandlar detta ärende på ett regelvidrigt sätt, hur ser det ut i övriga kommuner i Sverige.

Debattartikeln, som Karin Pleijel skrivit, är ett praktstycke i konsten att prata och tro att det är andra som ska göra jobbet. Så är inte fallet. Dessutom är det inte bara att prata om sexuella trakasserier som en del i värdegrundsarbetet utan det fordras gedigna kunskaper i sex- och samlevnadskunskaper. Samtidigt kan vissa ämnen bli extra känsliga om man inte tydligt kommunicerar varför man gör vissa saker i ett ämne. I en tråd på Facebook, initierade Patrik Ask, om det här med ämnet Idrott och hälsa. Hur stor är risken att lärare kan bli föremål för anmälningar när de instruerar elever hur vissa idrottsmoment ska utföras genom att med händer hjälpa elever att utföra rätt rörelse och de placerar sina händer på kroppen. Tänk vad det kan innebära om det upplevs som fel handgrepp i ljuset av den debatt som sker i följderna av #metoo.

Mycket behöver styras upp i skolans värld kring det här med kränkningar och sexuella trakasserier. Börja med att se till att politiken tar sitt ansvar i kommunfullmäktige och faktiskt gör det jobb skollagen kräver av dem. Här råder inte kommunalt självstyre som avtalsfrihet. Skolhuvudmännen har ett strikt ansvar för att kränkningar inte sker på skolan.

Media GP
Källa: Skollagen (2010:800) kap 6. 
  

lördag 25 november 2017

Rytet av en flodvåg

Rytet av en flodvåg har #metoo blivit. Aldrig förr har så mycket smörja vält fram i media och annorstädes kring sexuella trakasserier. Behövligt och riktigt att frågan tas upp för att beskriva det svineri som vissa män ägnar sig åt och de medberoende som ägnar sig åt tystnaden. I alla gruppkonstellationer finns ett kamaraderi, där dominanta personer sätter agendan och resten är tysta för att inte bli bortspolade ur den tjocka härliga gemenskapen.
När jag läst många av artiklarna kring #metoo har jag osökt tänkt på en tsunamivåg. Så länge vågen var ute på det stora öppna havet välde den fram i behaglig höjd. Ju fler som hakade på och vi börja närma oss det grunda vattnet när alla olika kulturgemenskaper och andra yrkesgrupper gör sina upprop ökar kraften och höjden i vågen med de förödande konsekvenserna vi såg 2004.

Förr eller senare drar fenomen, som #metoo, sig tillbaka som när energin i flodvågen ebbar ut. Kvar blir ett förött landskap.
Hur kommer det att se ut för oss män, tänker jag. Några stora båtar har flyttats upp på torra land. Här har vi det stora dinosaurierna som "kulturprofilen" kopplad till Svenska Akademin. Här har vi manliga skådespelare som inte kan hålla reda på dikt och verklighet. Här har vi jurister som inte vet skillnad mellan juridik och moral. Här har vi politiker som uppbär förtroendeposter som inte heller kan hålla fingrarna i styr. Senast i raden är Roger Mogert och Lars Ohly. Lars Ohly bekände sina färska övertramp i en debattartikel i SvD (23/11). Han girade snabbt över med att skuldbelägga alla män för sitt beteende:
Om de berättelser vi nu hör ska leda till varaktig förändring måste vi inse vår egen del i de patriarkala mönster som präglar hela vårt samhälle. Vi är både våra värderingar och våra handlingar.
När personer med hans fd position inte förstår att könsmaktsordning och statsfeminism inte har ett dugg att göra hur vissa män beter sig. Kollektiv skuldbeläggning är så befängt att man häpnar. Själv kan jag tycka att en kvinna är vacker och sexig. Det innebär inte att jag med automatik, lik en fjortis, ska dit och tafsa. De flest män växer ifrån sitt pubertala uppträden och ska inte belastas för att ett fåtal inte mognat och ser skillnad i sitt uppträdande och tar det som intäkt för att prata om patriarkala mönster. Att sådant finns sticker jag inte under stolen med, men i gemen förhärskar dessa mönster i olika grupper, speciellt i de klanstrukturer som finns i utanförskapsområden och vissa institutioner som inte har demokratiserats.

Men manligheten har fått sig en kyrkogård av bråte att ta reda på. Att städa upp efter #metoo kommer att ta tid eftersom allt handlar om varje enskild mans beteende och värderingar. Inte om att enkom lösa problemen med politiskt styrd jämlikhet. Centralstyrda politiska projekt har sällan eller aldrig lyckats när det kommer till kultur och speciellt den tysthetskultur som råder. Det oavsett den finns på arbetet, kulturlivet, politiken eller för den delen inom religiösa sammanhang. Varje människa behöver pröva sina handlingar och se sig själv i spegeln. Står jag för det jag gjort.

Media SvD1, SvD2, SvD3     
 

onsdag 22 november 2017

De ojämlika pojkarna i skolan

Klassiskt ser vi gärna skolan som bilden ovan. All sitter i sina bänkar med blicken fram mot tavlan. Ordning och reda är det. En väsensskild bild från dagens skola. Skolan är i mångt en skola byggd på flickors sätt att studera och lite på pojkars sätt att vara. Biologiskt mognar flickor fortare än pojkar. I ledaren i DN (22/11 -17) skriver ledarskribenten:
Pojkar är egentligen inte dummare, men vi vet sedan tidigare att det finns en utbildningsklyfta.
Detta fick mig att tänka på min egen studiebana. Utbildningsklyftan har funnits i alla generationer. Det föranledde mig till följande skrivning på min tidlinje på Facebook:
Åter funderar jag på varför vi killar inte är mer jämställda inom kunskapsområdet. Är det resultatet av en skola som klumpat inom allt till en enda studieinriktning i grundskolan. Innan grundskolan fanns det fyra former av realskola, när grundskolan infördes på 60-talet fanns nio studielinjer att välja på. Noterade att vi killar som inte precis var några fenor på språk kunde välja naturvetenskap eller teknik som inriktning. Det hjälpe mig vidare till akademisk examen. Hade skolan sett ut som idag är det nog troligen att jag aldrig lyckats. Ja, ja man kan fundera mycket kring varför killar inte är jämställda kunskapsmässigt i dagens Sverige.
För det finns en sanning i detta med pojkar och mognad. Senare under tonåren mognade jag säkert mer med fokus på studier och målet med att ta min civilingenjörsexamen. Turen, eller hur jag ska säga, var nog att jag fick välja den tekniska banan redan som ung. Där kände jag mig hemma och kunde utveckla mina kunskaper redan på grundskolan. Frågan är om vi i strävanden att minska ojämlikheten för pojkar kanske skulle omorganisera skolan. Kanske snegla på vad var bra med den linjeindelade grundskolan och vad kan tas var på i en framåtriktad grundskola. Det ända vi vet om framtiden är att den ser annorlunda ut än dagen. Oavsett det måste varje uppväxande släkte kunna läsa-skriva-räkna. Har du inte den kunskapen från tidig ålder är det ett handikapp resten av livet.

Isak Skoglund skriver följande på DN-Debatt om oklara läroplaner:
De sjunkande resultaten i den svenska skolan är ett ämne som återkommande debatteras. Vänstern hävdar ofta att orsakerna ligger i systemfel, som exempelvis införandet av det fria skolvalet i början av 1990-talet. Det tycks dock sakna tydligt stöd i forskning. Från högern är i stället förklaringarna till de fallande kunskapsresultaten ofta lärarnas bristfälliga kompetens, trots att PIAAC-mätningarna visar att svenska lärare når förhållandevis höga kunskapsnivåer. Oavsett vad så står vi inför ett problem – eleverna lär sig allt mindre.
Samtidigt skriver Isak Skoglund om tre saker som borde ändras i dagens läroplan för grundskolan, Lgr11: Elevinflytandet, kunskapskraven och entreprenöriellt lärande. När det gäller elevinflytandet kan man ha många synpunkter på det. Jag går inte närmare in på för- och nackdelar med elevinflytande. Men det är trots allt lärarna som står för innehållet i undervisningen. Osökt kommer jag in på nästa punkt kunskapskraven.

Har tidigare, som Isak Skoglund påpekar, ondgjort mig över de är ett under av otydlighet i kunskapskraven. Jag ska inte gå in på det igen, det är en styggelse med värdeord i bedömningsunderlag, eftersom det innebär ett godtycke byggt på varje lärares definition av värdeorden. Men tittar man på den nationella betygsstatistiken tycks detta försvinna och fortfarande vara normalfördelad i den total elevpopulationen.

Däremot undrar jag lite om det är kunskapskraven som är det som ger otydlighet i vad eleven ska lära sig. Det är faktiskt så att lärarens underlag för undervisningen är kursplanens centrala innehåll som styr. Kunskapskraven är bara mätsystemet för att se i vilken grad eleven skaffat sig kunskaper och ämnesförmågor. Under 1900-talet har vi haft tre betygssystem. Det första var det absoluta betygen, ett system som utgick från att det existerade en absolut och säker kunskap som skulle föras över till eleverna.

Under 1960-talet infördes det andra relativa eller, som det ibland kallas, det grupprelaterade betygssystemet. Främsta syftet var att systematiskt och tillförlitligt rangordna elever. Detta för att rangordna urvalet till högre studier. Däremot anger detta betygssystem inte på något tydligt sätt vilka kunskaper en elev har.

Dagen mål- och kunskapsrelaterade betygssystem, är det tredje kan, i jämförelse med det grupprelaterade, ge bättre information om elevernas kunskapsutveckling och kunskapsprofil genom att betygen är relaterade till angivna kunskapskvaliteter.

Att återgå till ett relativt betygssystem är inget framgångsväg, trots att Isak Skoglund förfäktar att dagens system ger eleven möjlighet att prata upp betygen. Om det är fallet är det snarare så att Skolverket måste omarbetar bedömningskriterierna så att otydligheterna försvinner. För inget av de två tidigare betygssystem mäter kunskap.

Så frågan är hur mycket ska styrdokumenten ändras för att skapa en jämlikare skolan för pojkar. Är det dokumenten i sig? Är det sättet att organisera högstadiet? Är det en kombo av det som ska göras. För att bara ägna sig av blandning av kön och etnicitet i klassrummet leder i sig inte till att minska klyftan mellan pojkar och flickor eller socioekonomisk bakgrund.

Media DN1, DN2

Källor:
Grundskolans läroplan Lgr11.
Danielsson, Roger J&Hanselid, Hans-Olof (2013) - Det pedagogiska kretsloppet - från mål till resultat, Skoldialogen (Bilaga 5: Olika betygssystem i tiden. s 127)

Blogginlägg Pluraword:
Växla upp kunskapssynen i skolan     

tisdag 21 november 2017

Bedömning relativ i slutbetygen

Bedömningen verkar vara relativa i årskurs 9 slutbetyg i de olika ämnena. Hur suttit och analyserat betygsstatistik i skolans ämnen över de tre senaste åren. Resultatet blev som figurerna visar.
Jag tog ut figurer för ämnena matematik och engelska. När jag studerar bilderna undrar jag hur det kan komma sig att de har formen av någon slags normalfördelning. Sedan 1994 har vi ett mål- och kunskapsbaserat betygssystem med kunskapskrav i varje betygssteg. Relativiteten finns inte i systemet utan bygger på att varje elev kan nå det kunskaper hen vill nå och därmed ett betyg icke relaterat till klasskamraternas. Teoretisk skulle alla elever i en klass ha betyget A.

Studerar man den samlade betygsstatistiken för landets niondeklassare framträder just en bild av normalfördelning. Sägas kan att studerar man en enskild skola uppträder inte det normalfördelade mönstret. Det intressanta är att fråga sig, hur kan det komma sig att ett normalfördelningsmönster uppträder nationellt? Jag har inget svar men är ruskigt nyfiken på detta. Är det så att bedömningarna följer en normalfördelad kurva trots allt med följande mönster:
streck, F i vänstra svansen, därefter E, D, C i mitten och B, A i högra svansen.
Är det så att det relativa betygssättande sitter kvar i skolan trots att det är 23 år sedan vi lämnade detta system. Om, undrar jag hur det står till med bedömningen och betygssättningen utifrån kunskapskraven.
 

Otydlighet skapar osäkerhet

Allt sedan utkastet från Skolverket kom, om ny läroplan för förskolan, har en diskussion förts kring olika yrkesgruppers status i förskolan. Det är tre ord som figurerar och skapar otydlighet.
Ansvar-ledning-bedriva
Skollagen och läroplanen blandar och ger. I definitionen ska förskollärare leda den målstyrda processen - undervisningen. I 2 kap 13 § ska förskollärarna bedriva undervisning. Slutligen skriver läroplanen Lpfö 98/16 ansvara för i sina riktlinjer.

Otydligheten kan möjligen ta synonymboken till hjälp för att reda ut begreppen.
  • Ansvar: ta på sig, åtaga sig, axla, svara för, ställa upp
  • Ledning: ledarskap, ledarroll, styre, chef, överinseende, kontroll, skötsel, nyckelroll
  • Bedriva: driva, sköta, idka, ägna sig åt, hägne sig åt, utöva, handla
Med god vilja kan man säga att de överlappar varandra. Problemet blir när styrdokumenten används och tolkningen inte är entydig. Alla har vi en bild av ords betydelse. Därför hade det varit en välgärning att regeringen Reinfeldt I hade lyssnat på lagrådets svar på lagrådsremissen om olika definitioner som krockar med varandra. Vi lär få leva med denna otydlighet tills prejudicerande domar kommer i Högsta Förvaltningsdomstolen.

Tills vidare är det nog definitionen i 1 kap 3 § i skollagen som gäller med order ledning av en förskollärare för undervisningen.

Källa:
Skollagen (2010:800)
Nya stora synonymordboken (2000), Strömbergs bokförlag.

torsdag 16 november 2017

Kunskap för jämlikhet

Kunskap för jämlikhet är mottot. Inte massor med likvärdighet genom social ingenjörskonst. I en ledare skriver Widar Andersson:
...två lärarfackens och LO: s gemensamma seminariedag för en "Likvärdig skola" på Norra Latin i Stockholm. Agendan för en likvärdig skola som Lärarfacken och LO har tagit fram handlar nästan uteslutande om hur eleverna ska vara, blandas, köa, fördelas och upptagningsområdesindelas. Fixeringen vid sådant som elevkårens sammansättning är extrem. Visste jag inte bättre så skulle jag tro att det gamla Saco förbundet LR och de två andra har tagits över av identitetsvänstern där bakgrund och hudfärg är allt och vart du ska och din kamp för kunskap är intet.
Om man ska få ett rättvist samhälle är kunskapen avgörande. Därför behöver olika grupper olika stöd för att ge alla chansen till ett drägligare liv. Inte lika mycket stöd eller omblandning av grupper. Det är som att springa fortare i samma riktning utan att öka kunskapsmassan i samhället.

Frågan vi måste ställ oss är vilken kunskapssyn vi ska ha i samhället. Låter vi elever bara flyta igenom skolan utan grit hamnar vi fel. Grit, eller på svenska uthållighet, för att nå din kunskapsnivå är avgörande både för individen och samhället, inte hur du blandar individer. Speciellt oroande är det att den socioekonomiska bakgrunderna får spela roll för lärandet. Speciellt i kontexten invandrade barn. Ser vi på gruppen invandrade elever var den 2006 11 procent av populationen. 2015 har den ökat till 17 procent. Om dessa inte ges rätt förutsättningar för att lära har vi ett problem.

Det råder ju konsensus om att gymnasieexamen är avgörande för att ha en chans till arbete efter skolan. Om då elever har för svaga kunskaper från grundskolan är problemet stort, både för individen som samhället. För individen genom att bli lurad att tro att kunskaperna från grundskolan räcker, för samhället att de sociala kostnaderna ökar.

Tittar vi på de elever som har dåliga kunskaper för nästa nivå i studierna är det hela 35 procent av de som började gymnasiet har inte tagit en examen efter tre år. Ser vi på den tiondel av studenterna med svaga betyg klarade hela 90 procent av eleverna inte en examen på tre år. Vad ligger rättvisan i detta? Ser vi på sysselsättningsgraden vid 33 års ålder är det endast 70 procent av dem som hoppade av gymnasiet mot 90 procent för de som klarade gymnasiet med svaga betyg som har ett jobb.

För övrigt anser jag att kunskap ger jämlikhet inte omblandning av grupper.

Media Folkbladet
Källa:
Henrekson, Magnus et all (2017) - Kunskapssynen och pedagogiken, Dialogos (s 44)

onsdag 15 november 2017

Elevers dubbla portar

Elever får dubbla portar att gå igenom från nästa hösttermin. Då har vi en 10-årig grundskolan. Riksdagen beslutade med 181 röster för att göra förskoleklassen obligatorisk. Emot röstade 122 stycken. Regeringen, med Stefan Löfven i spetsen, är aktiva att inte söka stöd från SD. Idag hände det, SD röstade med regeringen, istället för att rösta om en "riktig" grundskolan från 6-års åldern, som i Finland, som Alliansen föreslagit.
Beslutet innebär ett avsteg från att luta sig mot forskningen. I detta fall har ideologin styrt beslutet att permanenta dagens ordning. Det innebär att barn som fyller sex år under 2018 har skolplikt att börja en förskoleklass hösten 2018. Det är främst skollagens 7 kapitel 1, 4 §§ som ändras.

Det olyckliga i beslutet att det forskningen kommit fram till är att barn som går i förskoleklassen upplever att de inte riktigt har börjat skolan förrns de kommer upp i första klass. Det blir som att gå igenom två portar för eleven.

Den som lever får se om detta var vägen för att skapa bättre kunskapsresultat i skolan. Exemplet från Finland visar på en annan utveckling där man gjorde om skolan och undervisar sexåringar med lärare med annan profil än de som undervisar i svenska förskoleklasser. Tänk att regeringen inte vill luta sig mot forskningen när man yvas över att Skolkommissionen minsann lämnat ett vetenskapligt underlag för skolpolitiken.

Media SvD
Källor:
Utbildningsutskottets betänkande 2017/18:UbU17
Riksdagens snabbprotokoll 2017/18:31, 2017-11-15  


måndag 13 november 2017

Vera

Kortaste kärleken kan ha långa konsekvenser. Under falsk flagg och identitet flyr Sabrine från krigets mörker under andra världskriget. Hemligheten hon bär med sig in i överklassfamiljen Ceder får oanade konsekvenser.
När bröllopet stundar i ett isigt och vintrigt Stockholms skärgård inträffar olyckan mitt i bröllops dansen. Härifrån nystas hemligheten upp vart äldre flickan Vera blir. Intrigerna i familjen Ceder skildras med kuslig exakthet över en överklassfamiljs total känslokyla och intriger mellan familjemedlemmarna.

Instängdheten går in på huden på Sabrine i Östermalmsvåningen. Hon är nästan i ett fängelse och sin äkta hälft har hon inte haft något könsumgänge med, sedan katastrofen på bröllopsnatten när Vera föddes i ett iskallt hus.

Sakta tar Anne Swärd oss med i den sanning som finns i en episk berättelse om flykt och överlevnad. Anne Swärd är en ny bekantskap för mig, som öppnat nya vyer i hur sanningen obönhörligt kommer ikapp tiden. En berättelse väl värd att stifta bekantskap med.  

söndag 12 november 2017

Fars dag 2017

Fars dag blir lite speciell i år. Med mitt digitaliseringsjobb av mina diabilder hittade jag denna fina bild på min älskade pappa. En pappa som alltid fanns där. Många är minnena från de 60 år jag fick ha honom hos mig. Hans sociala förmåga att knyta ann till människor, även om han inte var den som hördes måst i sällskapen. Där känner jag igen mig i oräddheten att knyta kontakt med andra människor.

Med åren utvecklade vi en vuxenrelation långt bortom far-son relationen. Minns speciellt på slutet av hans liv delgav han mig många platser som varit hemliga. Var man kunde hitta liljekonvaljer eller svamp. Samtidigt, livserfarenheter som han skaffat sig i sin brokiga uppväxt till en respekterad låssmed, först på Östmark och sedan på ASSA Stenman.

Mycket skulle kunna sägas men det får räcka så här denna dag 12 november 2017. Kan bara säga att saknaden är stor trots att det är drygt 32 år sedan jag tog farväl med orden: Farväl kompis, när jag lätt handbuketten glida ner i graven.   

fredag 10 november 2017

Tydligare läroplan för förskolan

Skolverket har kommit med ett utkast till läroplanens kapitel 2 om mål och riktlinjer. Ett lyft både språkligt och tydlighet.
Den största välgärningen är att Skolverket tar bort ordet strävan och omvandlar målen till distinkta övergripande mål. Mål som sedan kan delas upp och förfinas för att styra den enskilda förskolan utifrån. Detta gör att målstyrningen av förskolan blir lättare att genomföra utifrån skollagens definition av undervisningen, att den ska vara en målstyrd process (Skollagen 1 kap 3 §).

Ett annat fall framåt är renodlingen av begreppet borttagandet av ordet föräldrar. Det är enhetligt vårdnadshavare som används som begrepp i relationen till förskolan. Möjligen kan man fråga sig hur enskilda familjekonstellationer påverkas av att en förälder har ett juridiskt ansvar och en annan inte. Hur ska den som inte har det juridiska ansvaret vara med att påverka sitt barns utveckling?

En annan förbättring är under avdelning utvecklande och lärande. Här har ett förtydligande gjorts i målen vad olika lärande delar ska innehålla för talspråk, ordförråd, skriftspråk, matematik, naturvetenskap och teknik. Dagens Lpfö 98/16 är på dessa delar mer otydliga. Därtill har detta huvudmoment utökats med ett nytt mål.

Ytterligare en del som inte finns i Lpfö 98/16 är begreppet digitalisering och dess verktyg. Utkastet till läroplanen för förskolan tar upp detta på flera ställen. Några är riktlinjerna i utveckling och lärande samt förskolechefens ansvar.

Skolverket har i sitt utkast också försökt göra en samstämmighet med skollagens definitioner för att tydliggöra att förskolan är det första steget i skolväsendet. Man använder konsekvent ordet utbildning istället för ordet verksamhet. Även om det är samma sak enligt skollagens definition.

Huvudmomentet uppföljning, utvärdering och utveckling har utvecklats och renodlats. Detta kapitel har genom åren, sedan 2011, varit ett huvudbry. När jag försök förklara detta kapitel har jag utgått från Lgr11 huvudmoment om bedömning och betyg. Alltså vilka metoder och dokumenteringssätt används för att få systematisk förbättring av utbildningen. De skrivningar som gjorts i utkastet är tydligare vad som efterfrågas för att förbättra förskolan.

Slutligen, under avdelningen positiva saker, är att Skolverket ger sig i kast med det mest omdiskuterade begreppet i förskolan: undervisning. I utkastet har ett helt nytt huvudmoment tillkommit om vad som menas med undervisning genom sju riktlinjer för vad förskollärarna ska beakta i sin undervisning. Möjligen skulle jag personligen rekommendera ett åttonde:
  • säkerställa att undervisningen styrs utifrån läroplanens mål

Det som kanske mest rört upp känslorna med det nya utkastet är följande skrivning:
Förskollärare och annan personal ska
I nuvarande läroplan är det arbetslaget som avses som den största gruppen. Genast börjar olika grupper att strida om vem annan personal är för ena. Är det barnskötare eller vadå? Som jag tolkar skrivningen vill man ha en samsyn med övriga skolan där uppdelningen är lärare och alla. I ordet alla inkluderas kurator, måltidspersonal, sköterskor, specialpedagoger,barnskötare m fl. Det är en klar distinktion att det inte bara är den pedagogiska personalen som är ansvarig i en förskola utan alla som på ett eller annat sätt är delaktiga i utbildningen.

För övrigt ser jag fram emot hur Skolverket kommer att presentera sitt förslag i mars 2018. Det som hittills presenterats i utkast 2 ser lovande ut.

Källa:
Utkast 2: 2017-11-06, 2. Mål och riktlinjer, Skolverket.   

lördag 4 november 2017

Älskade föräldrar - att minnas länken bakåt

Älskade föräldrar är denna Allhelgonadag länken bakåt. Bilden är tagen i villan de köpte, som det högsta målet i deras liv. Båda föräldrarna kom från små omständigheter i Fattigsverige. Pappa från södra Norrland och mamma från södra Sörmland. Den ena från fattig skogsbygd med små omständigheter. Den andra från småbrukarfamilj under Eriksbergs gods.

Pappa växte upp med kravet att tidigt bidra med försörjningen. Redan som treåring skickades han ut som vallpojke med korna. Berättades att han ibland rymde hem när han inte stod ut att sitta i skogen bland kräken. Försvårande blev det när farfar Johan omkom i drunkningsolyckan i Västra Ormsjö 12 maj 1936. Familjen upplöstes och skingrades för vinden efter några år när farmor inte lyckades hålla ihop ekonomin. Pappa tog sig söder över till Sörmland för att jobba i jordbruket och så småningom i industrin.

Mamma hade en mer ordnad uppväxt, även om den var präglade av knappheten. Mormor och morfar var arrendebönder på gården Sandvik under Eriksbergs fideikommiss. Även hon fick tidigt var med att hjälpa till i familjen, även om hon fick sin skolgång i Sörgölets skola. Så småningom tog hon sig till Eskilstuna och jobbade som hembiträde i industristadens bättre familjer.

Pappa landade i Eskilstuna 1945 för att som samvetsöm göra militärtjänsten på brandstationen. Eftersom både pappa och mamma tillhörde pingströrelsen träffades de så småningom i kyrkliga sammanhang. Pappa kom från icke troende sammanhang, men gick med i rörelsen under fallarväckelsen i Västerbotten tillsammans med farmor. Mamma däremot växte upp i pingströrelsen. Mormor och morfar var medlemmar i Filadelfiakyrkan i Katrineholm, där morfar var älstebroder, som det hette på den tiden, idag att jämföra med församlingens styrelse och ledamot i den.

Runt 1950 träffades mamma och pappa och gifte sig året därpå. Året efter föddes jag. Uppväxten på bakgården på Klostergatan i Eskilstuna är ett ljust minne. Här växte många arbetarbarn upp. Samtidigt fanns gemenskapen i Filadelfiakyrkan. Här gick man i söndagsskolan, barntimmarna och tidigt var man med i mötessammankomsterna. Två världar som präglade mig. Samtidigt som jag uppfostrades under mottot: frihet under ansvar. Detta motto har jag levt under hela mitt liv och är tacksam för detta, trots att en av världarna var snäv.

Jag skrev följande på min tidslinje på Facebook idag:
Alla Helgons dag, en dag för eftertanke kring de som gått före oss. Jag tänker på det mina föräldrar gav mig, frihet under ansvar. En frihet jag högt värderar att fått lära mig att bära. Kanske friheten inte alltid varit till fördel i olika kontexter man befunnit sig i när tankar inte stämt med övrigas. Hur viktigt är det att aldrig hamna i situationen där överrockar och svartrockar får styra den fria tanken. Tyvärr har jag allt för ofta mött dessa bokstavstroende, med den enda rätta vägen. Att diskutera och ha dialog med den typen av människor är som att spilla krut på döda kråkor skulle min salige far i åminnelsen ha sagt. En mästare i ordstäv var han. Men ack så sant. När bokstavstron blir överrock är vi farligt ute. Ja, ja mycket kan sägas om detta tilltag inom akademin och politiken.
Länken till mina föräldrar är viktig att förmedla vidare. Låt alltid minnet av de som gått före bli tydlig för framtiden och gjorde din tillvaro möjlig. Vila i frid pappa och mamma.     

onsdag 1 november 2017

Sluttande plan utför för sexorna kunskaper

Skolverket har kommit med resultatet för årskurs 6 betygsresultat för 2017. En inte allt för uppmuntrande läsning. Trenden är ett sluttande plan utför sedan 2015. Om det beror på ökat antal elever eller något annat är inte klart.

2016/2017 gick 111 139 elever i årskurs 6. Det är en ökning med 2 700 elever. Fördelningen mellan könen är en övervikt på antalet pojkar. De är till antalet 51,6 procent av populationen och flickor 48,4 procent. Generellt är flickorna kunskapsresultat bättre än pojkarnas under 2017.
Tittar vi på hur många elever som får godkänt betyg (A-E) är det endast 77,7 procent. Ser vi över perioden 2015 - 2017 är det en minskning med 2,8 procentenheter. Mellan 2015 - 2016 var minskningen 1,3 procentenheter och 2016 - 2017 var minskningen 1,5 procentenhet. En ökade minskning över tiden.

Flyttar vi fokus till hur det ser ut i betygsfördelningen mellan de olika ämnena ser den ut som följande diagram:
Åter skiljer engelskan ut sig även detta år med betyget A+B på hela 40 procent. En ökning med 1 procentenhet högre än 2016. Däremot har betyget F ökat med 1 procentenhet. Nästa ämne som ökat är modersmål för betyg A+B från 32 procent 2016 till 33 procent 2017. Betyget F för modersmål är oförändrat mellan åren på 3 procent. Betyget A+B är oförändrat mellan 2016 och 2017 för Idrott och hälsa samt Svenska som andra språk. Störst minskning för betyget A+B har matematik med 3 procentenheter till 23 procent 2017.

Tittar vi på betyget F ligger den på en oförändrad nivå mellan 2016 - 2017 på 39 procent för svenska som andra språk. För matematik har betyget F ökat med 1 procentenhet som för idrott och hälsa.

Trenden på resultatet är oroväckande. Vad är det som gör att skolan inte förmår att lyfta kunskapsresultaten? Frågan är inte bara ett täcken på systemfel utan lika mycket frågan om vilka pedagogiska metoder skolan har och hur de påverkas av faktiska kunskapsresultat i de olika ämnena. Görs genomlysningar av hur många elever som faktiskt riskerar att inte nå kunskapsmålen. Jag har inte svar på frågan. Men det är viktigt att resultatanalysen av kunskaperna görs på ett enhetligt och adekvat sätt så de pedagogiska metoderna hjälper eleverna att få ett godkänt betyg (A-E).

Källa:
Betyg i årskurs 6, vårterminen 2017, Dnr: 2017:00988, Skolverket.

 

onsdag 25 oktober 2017

Sanning och konsekvens

Vad är sanning och konsekvens i den nödvändiga debatten om sexuella trakasserier. Två intressanta debattinlägg har gjorts i ämnet. Den ena fokuserar en sanningskommission, den andra om mansrollen. Båda har anstrykningar på strukturella och politiska förhållanden. Min fundering är om strukturer och politik kan ändra människors beteenden och attityder.
När vi pratar mansroll är väl sinnebilden den store och stark. Män tävlar om att vara både beskyddare och styrande över tillvaron. Det kommer sig bäst i uttryck i klansamhällen. Sådana finns det gått om i världens olika samhällen. Sverige har sedan drygt femtio år skapat ett samhälle där kontraktet skrivits mellan staten och individen. På detta sätt har familjen eller klanen som social konstruktion försvunnit och mansrollen ändras. Från att vara familjens överhuvud till att vara något annat. I den transformationen har inte en ny roll för manen diskuterats lika flitigt som kvinnorollen.
I det nya sceneriet har kvinnas frigörelse, från sin tidigare roll som hemmets regering till en självständig individ, diskuterats mera ingående. Rollerna har tydligt ändrats på det planet. Jag tar inte upp detta mer än fokuset på det som diskuteras i debattinlägget från tio kulturkvinnor om en sanningskommission om sexövergreppen. De skriver:
Det patriarkala samhällssystemet lär oss att våra kroppar inte är våra. Det lär oss också i förlängningen att hata oss själva – och varandra. En kvinna som berättar om sexuella övergrepp bryter mot en tyst överenskommelse och har inte kunnat räkna med stöd, ens från andra kvinnor.
Jag funderar på det här med patriarkala strukturer. Jag känner inte igen mig i den beskrivningen, i den sanning jag har runt mig som man i majoritetssamhället. Däremot känner jag igen detta när jag närmar mig de kulturer som invandrat till Sverige, som tagit med sig de patriarkala klanstrukturerna till det nya hemlandet. Här har majoritetssamhället misslyckats att slå sönder dessa strukturer med de effekter som vi ser idag. Hårt hållna flickor och pojkar som tillåts göra vad de vill utan att följa de normer vi säger oss värna i Sverige.

Utöver det ska jag inte förneka att det finns svinaktigt och unket beteende hos män i majoritetssamhället. Det märks i de avslöjanden som gjorts under #metoo kampanjen. Frågan är bara, är en sanningskommission lösningen på problemet? De skriver:
Det är självklart vår förhoppning att rättssystemet ska agera och mobilisera i spåren efter #metoo och att de grova brott som uppdagats under kampanjen ska leda till anmälningar, rättegång och straff. Men i de fall där det finns en gråzon, eller där offret av ­andra skäl inte vill genomgå en rättegång, ska en sanningskommission vara ett alternativ.
Sexualbrott är svårbevisade och ofta står ord mot ord. Här är det viktigt att rättsväsendet får in bevisningen när den är färsk. I Veckans Brott tog hovrättspresidenten för Svea hovrätt, Fredrik Wärsell, upp just vikten av filmade förhör med brottsoffret direkt efter genomfört brott som ett bevisunderlag. Det är ett sätt att kanske lyckas med den kriminella delen. Däremot är det nog rätt naivt att tro att det långt efter går att driva rättsprocesser. Allt handlar om färskvara i dessa fall. Däremot är det nog som Leif GW Persson säger nödvändigt att arbeta med mäns beteenden. Då är en sanningskommission troligen bara en tribunal som ger liten praktisk effekt.

Hur ska man ändra mansrollen? Nils Pettersson och Torsten Tullberg går på DN Debatt i klinch med frågan. De skriver:
Men den feministiska politiken behöver kompletteras med åtgärder för männen. Det genomförs visserligen aktiviteter för att minska mäns våld mot kvinnor men mer behöver göras och attityder samt beteenden behöver förändras. Myndigheterna har hitintills inte fått tydliga uppdrag att försöka förändra den sammansatta mansrollen. I de yngre generationerna utvecklar nu männen i det tysta, själva sin mansroll. Det sker naturligtvis i nära samarbete med kvinnorna.
De ger fem förslag på inriktningar för att ändra mansrollen:
  1. Ändra normen av vad som konstituerar en modern man.
  2. Fler män behöver lära sig tala om mjuka frågor.
  3. Män behöver lägga om till en hälsosam livsstil.  
  4. Fler män bör aktivt ta avstånd mot mäns våld mot kvinnor.  
  5. Fler män bör ta ut fler föräldradagar.
Min fundering är, är det ens möjligt att på politisk väg skapa en ny mansroll. För mig är dessa punkter individberoende. Det hjälper föga med att på politisk väg, från staten, att ändra beteende och attityder. Det är i mångt en relationsorienterad fråga. Hur ser gruppen män på sin roll i ett jämlikt samhälle där kvinnor och män har samma förutsättningar utan att rida på maktambitioner och traditioner. Hur tolkar män och kvinnor signal runt sexualiteten? Att ständigt utmana sin bekvämlighetszoner, där ett målmedvetet övande på att se vad som är rätt och fel i det sätt man övar sig för sin nya roll. Om det inte går på den inslagna vägen, vilken ny väg ska jag ta som individ för att lyckas målmedvetet nå min nya mansroll. Politiken kan bara skapa infrastrukturen inte rollen i sig, det är bara individen som klarar att ändra sina beteende.

Media SvD, DN           
 

måndag 23 oktober 2017

#metoo - En bekännelseväckelse

#metoo - har drag av en bekännelseväckelse. Under tidigt 1950-tal fanns en företeelse inom Pingströrelsen som gick ut på att bekänna sina "synder" mot Gud och församlingen. Det tog sig uttryck i att man offentligt deklarerade sina "synder" som gärningsman. #metoo mötet under söndagen den 22 oktober 2017 har drag av detta.
På plattan i centrala Stockholm och några andra ställen i landet ordnades "väckelsemöten" eller som det numera heter manifestationer mot sexuella trakasserier av kvinnor från män. Det omvända bekännelsen, i förhållande till den på femtiotalet, är att de som drabbades var de som bekände, inte förövarna som gjorde övergreppet. Om de som slöt upp på dessa manifestationer tillhör medelklassen eller det mediala Sverige ska jag låta vara osagt. Men undrar hur det är för de kvinnor som lever under just svåra förhållanden med trakasserier och våldtäkter. Syns de och har de möjligheter att synas i gammelmedia?

Ingen ska tro att jag accepterar det svinaktiga beteendet som somlig män gör, både infödda svenskar som invandrade. Kulturen i olika samhällssektorer har grava inslag av detta. Att då som ministern för jämställdhet och andra feminister skrika på mer lagar är kontraproduktivt. Vi har lagar så det räcker. Det är efterlevnaden av dem som är avgörande. Där håller jag fullt med Anne Ramberg.

Det finns minst tre lagar redan som reglerar detta med sexuella trakasserier och sexuella övergrepp. Sexuallagstiftningen, Diskrimineringslagen och Arbetsmiljölagen. Problemet är tillämpningen. Varför har inte arbetsgivare handlingsplaner kring arbetsmiljön som inkluderar förhållningssätt på arbetsplatsen när det gäller detta.

Så det finns mycket arbete att ta i för att verkligen skapa ändrade attityder. "Väckelserörelser" som det som #metto skapat har historiskt alltid ebbat ut när den trista vardagen inträder. Därför är ett långsiktigt arbete om beteende och uppträdande i vardagen avgörande hos arbetsgivare, föreningsliv och andra sociala sammanhang.

Media SvD1, SvD2          

torsdag 19 oktober 2017

Stora skillnader i skolkostnaden

Svensk skola har stora skillnader i kostnader när det gäller totalkostnader och undervisningskostnader mellan kommuner. Sverige satsar 5,5 procent på skolan i förhållande till BNP 2016. Total fördelar sig kostnaderna mellan de olika skolformerna enligt figuren nedan.
Inte oväntat är grundskolan den största kostnaden i svensk skola. Utifrån det kan man göra olika analyser vad den kostar. Börjar vi med att studera totalkostnaden för grundskolan kostar den 106 700 sek per elev. Ställs den i relation till BNP motsvarar kostnaderna 2,4 procent av BNP.
Skolverket har gjort en jämförelse på totalkostnaden över tid. Ser man figuren är det en kraftig ökning av totalkostnaden från 2011 och framåt. Även kostnader för lärare har ökat. Ser vi på kostnadsfördelningen är den som enligt figuren nedan.
Gör jag olika jämförelser är det intressant att se olika kostnadsslag. Tre sådana är intressanta. Den första är undervisningens kostnad. Skillnaden mellan kommunal och fristående skolors undervisningskostnader är endast ringa 0,9 procentenheter. Tittar vi på den andra kostnadsslaget, lokal- och inventariekostnaden, har de fristående skolor högre kostnad. Skillnaden är 2,7 procentenheter i nackdel för fristående skolor. Slutligen den tredje kostnadsslaget, övriga, har de kommunala skolorna en kostnadsnackdel på hela 4,8 procentenheter. I den kostnaden döljer sig sådant som SYV, administration och kompetensutveckling.

Intressant att notera i skoldebatten är debattörers fokusering på att skattemedel ska gå till undervisningen. Speciellt i fokus på debatten om vinstjakten. Här måste det vara ett tankefel som debattörerna gör. Oavsett driftsformen står undervisningen för i snitt 54 procent av kostnaden. Om skattemedel ska användas för undervisning är det något form av tankefel. Man kan undra om det är utbildning debattörerna menar, alltså totalkostnaden för verksamheten. Diskuteras då vad som möjligen blir en vinstjakt är det de 4,8 procentenheter lägre övriga kostnader fristående skolor har.

Tittar jag vidare på hur skolkostnaden ser ut på kommunnivå kan följande intressanta jämförelse göras. Den kommun som har högst undervisningskostnad är Sorsele med 97 600 sek per elev. Totalkostnaden för Sorsele är 151 700 sek per elev. Undervisningskostnaden är hela 64 procent av totalen. Detta ska jämföras med den kommun som har lägst undervisningskostnad, Bollnäs, på 45 400 sek per elev. Totalkostnaden för skolan i Bollnäs är 108 300 sek per elev. Det gör att endast 42 procent i undervisningskostnad av totalen. Skillnaden i procentenheter mellan Sorsele och Bollnäs är 22 enheter. Alltså är spridningen stor på undervisningskostnaderna i de olika kommunerna.

Tittar på de fyra storstäderna i Sverige ligger deras undervisningskostnad i mitten av spannet runt 55 procent. Tittar vi på totalkostnaderna satsar Göteborg mest per elev 122 800 sek. Minst Uppsala med 95 700 sek per elev. Däremellan ligger Stockholm på 121 500 sek per elev och Malmö på 108 000 sek per elev.

Skolverkets kostnadsjämförelse ger ingen entydig bild om varken storleken på effekten av undervisningen. Bara att det är ett stort spann i satsningarna på kärnverksamheten i skolan. Samtidig kan man notera att den kommunala skolan verkar ha en överbyggnad man kan fundera kring. Ger denna överbyggnad den effekt som debatten handlar om, ökat kunskapsresultat. Tittar vi på kunskapsresultatet i svensk skolan och i alla ämnen är det endast 74 procent av eleverna som går ur årskurs 9 som har fullständiga kunskaper. Effekten i satsade resurser ger inte den effekt som eftersträvas. Frågan är då om detta faktum innebär att mer pengar till skolan är den rätta vägen att gå för att höja resultaten? Jag är tveksam, eftersom mer pengar är som att hälla mer bensin på en redan brinnande brasa. Det skolan behöver är upprustning av sättet att organisera det inre arbetet på, med fokus på att ge alla elever kunskaper för att klara ett vuxenliv.

För övrigt anser jag att lärare är den resurs om ska användas på bäst sätt med varje elevs kunskapsutveckling i centrum för det dagliga undervisandet.

Källa:
Kostnader för skolväsendet och annan pedagogisk verksamhet 2016, Dnr:2017:1306, Skolverket
Blogginlägg Pluraword:
Sjunkande resultat i grundskolan  



fredag 13 oktober 2017

Beklämmande okunskap

Beklämmande okunskap noteras bland de som förfäktar att vinstjakten ska begränsas. Senast i raden är Anders Skans, V gruppledare i Malmö kommunfullmäktige. På fullt allvar tror han att det är vinstuttagen som begränsas med Reepalu utredning Ordning och reda i välfärden. Han likväl som landets statsminister Stefan Löfven visar sin okunskap om ekonomi. Löfven, visade även senast i partiledardebatten om landets ekonomi sin okunskap. Han noterade att ha kunde läsa innantill. Gott, men därifrån till att förstå vad som står är en annan sak. Lika mycket oroar hans uttalande när han intervjuades i SVT nyhetsmorgon för ett tag sedan om vinster i välfärden. Då hävdade han samma sak som Anders Skans.
Det Reepalu föreslår är ett vinsttak på det operativa kapitalet. Det har inget att göra med utdelning till aktieägare.
Om just detta beräkningssätt har jag beskrivit i blogginlägget Nolla Välfärdsutredning (se länk nedan). Ett tjänsteföretag, dit välfärdsföretagen hör, har litet eller inget operativ kapital. Därför är det i praktiken ett vinstförbud som utredningen föreslår. Därtill verkar utredningen föreslå dubbla tillstånd för fristående skolor. Inte bara Skolinspektionen ska ge tillstånd. De som redan har tillstånd ska tydligen söka nytt tillstånd hos någon annan.
Mycket kan man säga om förslaget. Det är i varje fall en effektiv broms av vinstjakten, Reepalu har givit Jonas Sjöstedt en julklapp att förstaliga alla välfärdsföretag. Frågan är, hur kommer kommunerna att klar att ta över alla elever som står utan utbildningsplatser om förslaget blir verklighet. Samtidigt kan man undra hur detta förslag rimmar med minskad arbetslöshet? Hur stor är sannolikheten för att de lärare som är anställda i fristående skolor vill återgå till den kommunala skolan? Samma gäller för den personal som jobbar inom vård och omsorg.

Är Skans beredd att ta emot alla elever som behöver en plats i Malmös kommunala skolor när de fristående skolorna läggs ned?

Man undrar hur detta kan få styra utredningar när uppenbarligen ideologin får gå före faktisk kunskap. Är detta ett tecken på det bildningsförakt som verkar florera hos många. Det mera symtomatiska är också följande uttalande av Anders Skans:
Vi behöver en skola där alla skattemedel går till undervisning för att göra alla skolor bra.
Om det gäller kan han börja med se över skattemedlen som går till kommunernas verksamhet och kostnaden för undervisningen. De kommunala skolorna använder endast 53 procent i snitt till undervisning (se länken för Skolan kostar). Innan detta är åtgärdat vore det klädsamt för vinstjaktens dögrävare tvättade sitt eget byke. 

Media Sydsvenskan1, Sydsvenskan2
Källa: Ordning och reda i välfärden SOU 2016:78
Blogginlägg Pluraword
Nollad Välfärdsutredning
Skolan kostar

onsdag 11 oktober 2017

Starta elitskolor i utsatta områden

Susanne Nyström går idag i en krönika, på ekuriren.se med rubriken ovan, in på tanken att starta elitskolor i utanförskapsområden. Hon gör det utifrån tre områden i Eskilstuna samt Michaela Community School i London.
Ett av områden som nämns är Lagersberg. Här finns Lagersbergsskolan, bilden ovan. Kanske tanken vore att utnyttja regeringens jämlikhetsmiljarder och skapa en elitskola i Lagersberg. Frågan är bara vågar kommunen släppa in en självständig rektor med lärare som kan skapa en skolan som ser till att sätta krav på kunskapsresultat och behörighet för elever till gymnasieskolan.

Susanne Nyström skriver om Michaela Commynity School på följande vis:
När larmet inte fick önskad effekt tog Katharine Birbalsingh saken i egna händer och grundade sin traditionella skola, där alla elever hålls ansvariga för sitt uppförande, samt drillas i traditionella ämnen, som historia och fysik, och i andra färdigheter, som många medelklassbarn lär sig hemma. Därför sitter lärare och elever varje dag gemensamt ner och äter så kallad familjelunch. Där leder lärarna ett samtal om ett utvalt ämne, så att eleverna får öva sig i att konversera med vuxna, samtidigt som de breddar sitt kulturella kapital och tränar bordsskick.
Inte nog med att man drillar eleverna i de traditionella ämnen har man "pedagogiska luncher" med lärare och elever i så kallade familjeluncher. En intressant tanke som jag vet tillämpas i vissa fristående skolor. En mig närstående skola, Beta School i Spånga, tillämpar detta. Dessutom är eleven i högsätet för lärandet i den skolan. Genom åren har det visat sig att satsningen i den skolan, som har uteslutande elever från utsatta områden i nordvästra Stockholm, bär frukt. Behörigheten på de elever som gått ut skolan ligger högt med nästa 100 procents behörighet för elever till gymnasieskolornas olika nationella program.

Andra fristående skolor som kan nämnas är Kringlaskolan i Södertälje. De har haft Japanska forskar på besök för att studerar hur de gör med barn i behov. Mer kan läsas i länken nedan, Åter dessa Japaner.

Läser man regeringens promemoria Unik förstärkning av den statliga finansieringen av skolan kan man läsa följande:
Det statliga stödet för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling ska fördelas så att resurserna viktas med hänsyn till socioekonomiska faktorer såsom vårdnadshavarnas utbildningsnivå och inkomst, om familjen uppbär försörjningsstöd, nyanlända och bostadsområdets socioekonomiska status. Resurstillskottet kan exempelvis användas till mindre klasser, högre lärartäthet, högre lärarlöner, utökad tid för lärarnas kompetensutveckling och till höjda löner, ökad personaltäthet eller kompetensutveckling inom elevhälsan. 
En godispåse med åtgärder med andra ord från regeringens sida. Frågan är bara blir det en avsedd effekt på likvärdighet, kunskapsresultat och elevhälsa. Resurser är bra, men det är knappast staten eller ens huvudmännen som ska styra vilka saker som ger resultat. Varje skola är unik i sitt sätt vad gäller elevunderlag som sättet att undervisa på. Det är alltid två saker som styr resultatet av undervisningen: innehållet och relationen. Med andra ord vad undervisar lärare i ett ämne och med vilken pedagogik samt hur är ledarskapet i klassrummet och relationen till eleven. Utan detta fundament finns ingen undervisning värd namnet.

För övrigt hjälper inte investeringar i skolan om de inte ges den frihet som varje enskild skola lever under. Därför är exemplet från svenska skolor som lyckats och den engelska skolan Michaela Commynity School värdefulla för att öka både likvärdigheten och kunskapsresultatet för elever får möjligheten till klassresan.

Media Eskilstuna-Kuriren

Källor:
Promemoria 2017-09-14, Unik förstärkning av den statliga finansieringen av skolan, Utbildningsdepartementet
Blogginlägg
Åter dessa Japaner    



söndag 8 oktober 2017

Mordbrännaren

En höstnatt bryter en våldsam brand ut bland husvagnarna på Singö camping. I lägret bor en grupp romer. Det här är inramningen till en rafflande berättelse. Berättelsen är en uppföljare av Singöspionen av Anders Gustafson och Johan Kant.
I Singöspionen får vi möta deckarvärdens nya drottning den 62-åriga Solbritt Andersson. Hon och mannen Rune har skaffat sig ett sommarhus på Singö, för att njuta ålderns höst. Men det visar sig att hennes nyfikenhet drar in henne i de mörka skrymslen som den gamla militärbasen gömmer. Här träffar hon sin blivande kollega Lena Karlsson på Norrtälje. När Solbritt gör debut i Mordbrännarna är hon utlånad till Norrtäljepolisen från Stockholm.

Med mordbranden på Singö camping sätts ett kartläggningsarbete igång. Vi kommer att få möta ondskan i kretsar som utåt ser respektabla ut. Bakom den fina fasaden döljer sig rasism, främlingsfientlighet och soldatheder. Ett antal ex-militärer är hjärnorna bakom allt som händer i idyllen.

Boken är en bra skildring, i ljuset av det som händer i de delar av samhället, som kännetecknas av ord som nazism, främlingsfientlighet och den vita ariska rasens förträfflighet. Och hur långt vissa kan gå i sitt handlande för att uppnå sina syften. En berättelse värd att läsas.

Om författarduon kan sägas att Anders Gustafson är bokförläggare i Stockholm och Johan Kant är rektor i Haninge.  
  

onsdag 4 oktober 2017

Sjunkande resultat i grundskolan

Skolverket har presenterat slutbetygen för läsåret 2016/17. Knappt var femte elev saknar behörighet till gymnasieskolan. Uppdelat på flickor är det var sjunde som saknar behörighet. För pojkar är det var femte elev. Ser vi på andelen elever med godkända betyg i alla ämnen är fördelningen som i figuren nedan.
Noteras bör att på totalen har ligger betyg i alla ämne stilla. Samma gäller för elever som saknar betyg i ett ämne. Däremot har andelen elever med två eller fler ämne med saknade betyg ökat 2 procentenheter. Skillnaden mellan pojkar och flickor är att pojkar ökar och flickor minskar när det gäller antalet elever som har godkänt i alla ämnen. När det gäller elever med två eller fler ämnen som saknar betyg ligger flickor stilla medan pojkar ökar.

När det sedan gäller betygsfördelning finns det både ris och ros. Åter ligger matematik och svenska som andra språk sämst till.
Tittar man på resultatet är det intressant att noter att antalet med betyg F i SVA har minska med 3 procentenheter i förhållandet till förra året. För matematik är det däremot en ökning med 3 procentenheter för betyget F i förhållande till 2016. Åter ligger Engelskan som topp nummer ett när det gäller betyget A. Någon förändring mellan 2016 och 2017 har inte skett. Som god två, för betyg A, återfinns Idrott och hälsa. Därefter följer Hemkunskap och Musik.
När vi kommer till meritvärden har de minskat från 2016 med 0,6 meritpoäng på totalen till 215,7 meritpoäng. Tittar vi på flickor har de minskat minst med 0,3 meritpoäng till 231,9 meritpoäng och pojkar mest med 0,6 meritpoäng till 201,3 meritpoäng. Studeras meritpoängen i förhållande till antal ämnen blir det som följer, för 16 ämnen har den sjunkit 5,5 meritpoäng till 215,7 och 17 ämnen med 4,8 meritpoäng till 224,4.

Skolverket rapport håller sig mycket vid den sociala bakgrunden eleverna kommer ifrån. Noterbart är att antal pojkar 2017 är större än antalet flickor.
Notera att gruppen okänd bakgrund har minskat från 2016. Däremot har gruppen nyinvandrade individer åk 6-9 ökat. Tittar vi på bilden för pojkar och flickor illustreras den av följande diagram:
Diagrammet visar att pojkar är den grupp som har mest okänd bakgrund än flickor. Dock har gruppen pojkar okänd bakgrund minskat i förhållande till 2016.  Ser man på gruppen pojkar är tillskottet i förhållande till flickor beroende på nyanlända.
Ser vi till vårdnadshavarnas utbildningsbakgrund har de svenskfödda eleverna vårdnadshavare störst andel lång eftergymnasial utbildning. Det har över åren ökat. Tittar vi på gruppen invandrade före skolstart är bilden att det är högre andel okänd bakgrund än gruppen invandrad efter skolstart. Samtidigt är andelen med högre utbildning lägre i gruppen invandrade efter skolstarten än för de som invandrat före skolstarten. De socioekonomiska skillnaderna ligger i gruppen invandrade i förhållande de som är födda i Sverige när skolresultat analyseras i relation till kunskapsresultat.

Skolverket rapport är intressant i ljuset av PISA 2015. Där visades ett trendbrott i kunskaper för matematik, naturvetenskap och läsförståelse. I denna rapport har vi en annan bild. Vad den beror på kan man fundera över. Jag väljer att notera skillnaden utan slutsatser varför det skiljer i resultat. Noterar bara att skolan har lång väg att vandra för att öka kunskapsresultaten.

Källa:
Slutbetyg i grundskolan, våren 2017. Dnr: 2017:01232, Skolverket   



 


torsdag 28 september 2017

Målmedveten övning

Målmedveten övning har flera möjligheter till att göra skillnad från det som kallas naiv övning. Med naiv övning menas att man flera gånger upprepar samma sak utan att höja prestationen. Vilket sätt har skolan att hantera detta på?

Skolan är sedan 1991 mål- och resultatstyrd, med medvetna mål. I kapitel 2.2 Kunskaper i Lgr11 finns övergripande mål. Ett är att elev efter genomgången grundskola:
kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt
För att omvandla detta mål till ett målmedveten övning i olika årskurser krävs mycket mer målmedvetenhet, eftertänksamhet och fokusering än den naiva övningen. Den mest utmärkande saken med målmedveten övning är att den är väldefinierad och har ett specifikt mål.
Metodiken med SMARTA-mål är nödvändig för att lyckas i undervisningen. Det duger inte med att använda det övergripande målet i läroplanen för att lyckas med undervisningen. Varje skola har sina elever och dess förutsättningar, likaväl som undervisningen är unik för att lotsa eleven målmedvetet till högre nivåer i kunskapskraven.

Ett exempel på hur ett mål kan brytas ned i svenska är följande:
Andelen elever som i årskurs 3 når målen på de nationella proven i svenska och svenska som andra språk ska öka med 10 procentenheter. (föregående år 85 %)
När man definierat detta är det viktigt att fokusera övningen så eleven kan öka sin förmåga i svenska språket. Då duger det inte med att bara göra upprepningar. Här kan textsamtal vara avgörande. Språk är mer än att knäcka koden. Textförståelsen är A och O. Anne-Marie Körling har i sin bok Textsamtal & Bildpromenader sagt att textsamtal är undervisning. Hon menar att välja texter och utifrån det skapa frågor kring texten får eleven möjlighet att klar de mål som är satta, enligt målet ovan, och de krav som finns i kursplanen för svenska och svenska som andraspråk.

En målmedveten övning innebär involvera feedback. Man måste veta om man gör rätt eller fel och i så fall vad. Utan det finns inget lärande. Att bara rabbla saker i mängdövning funkar dåligt och innebär ofta en stagnation. Ta en musikelev som ständigt mängd övar ett stycke och får ett E på uppspelningen. Hen verkar inte fått någon feedback under övningen och är ovetande om det förekommit något fel under övningen. Man måste veta var felen begås och hitta andra vägar att nå målet.

En av de vägar som tas upp i boken PEAK är att målmedvetna övningar kräver att man lämnar sin bekvämlighetszon. I mitt arbete med systematiskt kvalitetsarbete har jag ständigt predika att man varje dag måste flytta sig en liten bit från det invanda. Varje individ måste pressa sig själv bort från det välbekanta och bekväma. Utan detta blir det ingen förbättring och ökad kunskap. Lösningen är att inte anstränga sig mer utan snarare anstränga sig annorlunda. Alltså vilken teknik har jag för att bli bättre.

För att sammanfatta hur undervisningen i skolan kunde bli bättre, genom att använda målmedveten övning, tar jag hjälpa av K Anders Ericsson (boken PEAK s 50):
Lämna din bekvämlighetszon, men gör det på ett fokuserat sätt, med klara mål, en plan för att uppnå de målen och ett sätt att övervaka dina framsteg. Och glöm inte att fundera ut ett sätt att bevara din motivation.

Källor:
Danielsson, Roger J & Hanselid, Hans-Olof (2013) - Det pedagogiska kretsloppet - från mål till resultat, Skoldialogen. (s 41-44, 53-55)
Ericsson, K Anders (2016, 2017 sv utgåva) - PEAK, Volante (s 40-50)
Körling, Anne-Marie (2017) - Textsamtal & Bildpromenad, Lärarförlaget

Blogginlägg Pluraword:
Textsamtal & Bildpromenader

måndag 18 september 2017

Löftena kunna ej svika

Pingströrelsen är samtida med den svenska välståndet och folkhemmet. Per-Albin skapade den sekulära staten medan Lewi skapade det tungomålstalande civilsamhället. Lewi Pethrus ledarskap kännetecknas av ett entreprenöriellt ledarskap. I Joel Halldorf bok Biskop Lewi Pethrus får vi följa en av 1900-talet stora ledare i Sverige.
Berättelsen om Lewi Pethrus är en intressant studie i hur man skapar en rörelse som ständigt växer. Från ett 70-tal medlemmar 1913 när Filadelfiaförsamlingen utesluts ur Baptistsamfundet. Till att i mitten av 1980-talet runt 100 000. Detta präglade synen på hur rörelsen skulle byggas upp. Man strävade efter fria församlingar utan en samfundsorganisation. Varje församling var sin egen lyckas smed. En paradox kan man tycka, men den ständigt växande rörelsen klarade att hålla ihop tack vare en stark person med sitt informella ledarskap (Se blogginlägg Informellt ledarskap, länk nedan)

Joel Halldorfs biografi är mer en vetenskaplig avhandling än något annat. Boken är befriad från personligt tyckande och bygger på gedigen kyrkohistorisk forskning, med ett omfattande källmaterial i botten. Bara notförteckningen i bokens slut omfattar 54 sidor. Boken är ovanlig på så vis att Joel har lyckats skapa ett driv i texten som gör att det svårligen går att lägga boken ifrån sig.
Boken spänner över sju decennier. Från den unga västgötska pojken som blir föreståndare i en församling i Lidköping till föreståndare för nordens största frikyrkoförsamling Filadelfia i Stockholm. Pethrus var en romantiker som byggde sin kyrka. Här får vi stifta bekantskap med pastorn med en förmåga som kännetecknar entreprenörer. Han satte upp mål och ledde rörelsen mot dessa mål. Därutöver, han hade ett brett kontaktnät och relationer som var viktig för rörelsen. Som om inte det räckte, han förmådde att formulera rörelsens visioner och läromässiga karaktär. Man skulle kunna sammanfatta det med hans sång:
Löftena kunna ej svika. Nej, de stå evigt kvar. Jesus med blodet beseglat. Allt vad han lovat har.
Utöver detta är det intressanta jämförelser Joel Halldorf gör kring biskopsskapet. Efter som pingströrelsen inte i formell mening var ett samfund var dock Lewi Pethrus, via sitt författarskap, läromästare. Det som normalt finns i Svenska kyrkan och andra samfund i form av biskopar. Runt sig hade han även andra tongivande pastorer i rörelsen som fungerade som uttolkare. Man skulle kunna säga att Lewi Pethrus var ärkebiskop och de andra biskopar. En av dem var Georg Gustafsson.
Allmänt kallad Guds lille revolutionär. Denna smålänning hade en bred förankring i pingströrelsen. Han var föreståndare i stora pingstförsamlingar som Norrköping, Eskilstuna och Jönköping. Inom parentes var han föreståndare i Filadelfiaförsamlingen I Eskilstuna under mina första levnadsår. Hans bror Simon Gustafsson var vice föreståndare. Båda var gudabenådade estradörer och talare. De hade förmågan att förmedla det kristna budskapet. Som åhörare fängslades man så tid och rum försvann. Där låg Lewi Pethrus i lä.

Boken innehåller beskrivningar av de stridigheter som alltid förekommer i framgångsrika verksamheter. Lidmanstriden är väl den mest kända och uppslitande under 1900-talet. I botten låg synen på hur pingströrelsen utvecklades. Sven Lidman tyckte att svinintresset tagit över. Med svinintresset menade han att ekonomi och intresseverksamheter hade fått större rum än det rena karismatiska. Man kan klart säga att pingströrelsen i mycket gick från en folkrörelse till företagsrörelse. 

Kända sådana är Tidningen Dagen. IBRA radio, som Lewi Pethrus grundade och som han använde mot socialdemokratin för att bryta radiomonopolet. Han lyckades och tillåtelse att bygga upp närradiostationer kom. Sedan att Stenbeck kommersialiserade radio och TV är en annan sak. På det politiska planet var han grundare till Kristen demokratisk samling, KDS, för att värna kristendomens status i landet. Idag heter partiet KD och sitter i riksdagen.

Joel Halldorf har med boken lyckats vetenskapligt beskriva en avgörande del av svensk 1900-tals historia, fast den varit dold för många. Berättelsen är värd att läsa även för personer som inte har rötter i Frikyrkosverige. Man får en inblick i utveckling av Sverige genom en man som var större än den rörelse han en gång startade och ledde.

Blogginlägg:
Informellt ledarskap