Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

fredag 13 oktober 2017

Beklämmande okunskap

Beklämmande okunskap noteras bland de som förfäktar att vinstjakten ska begränsas. Senast i raden är Anders Skans, V gruppledare i Malmö kommunfullmäktige. På fullt allvar tror han att det är vinstuttagen som begränsas med Reepalu utredning Ordning och reda i välfärden. Han likväl som landets statsminister Stefan Löfven visar sin okunskap om ekonomi. Löfven, visade även senast i partiledardebatten om landets ekonomi sin okunskap. Han noterade att ha kunde läsa innantill. Gott, men därifrån till att förstå vad som står är en annan sak. Lika mycket oroar hans uttalande när han intervjuades i SVT nyhetsmorgon för ett tag sedan om vinster i välfärden. Då hävdade han samma sak som Anders Skans.
Det Reepalu föreslår är ett vinsttak på det operativa kapitalet. Det har inget att göra med utdelning till aktieägare.
Om just detta beräkningssätt har jag beskrivit i blogginlägget Nolla Välfärdsutredning (se länk nedan). Ett tjänsteföretag, dit välfärdsföretagen hör, har litet eller inget operativ kapital. Därför är det i praktiken ett vinstförbud som utredningen föreslår. Därtill verkar utredningen föreslå dubbla tillstånd för fristående skolor. Inte bara Skolinspektionen ska ge tillstånd. De som redan har tillstånd ska tydligen söka nytt tillstånd hos någon annan.
Mycket kan man säga om förslaget. Det är i varje fall en effektiv broms av vinstjakten, Reepalu har givit Jonas Sjöstedt en julklapp att förstaliga alla välfärdsföretag. Frågan är, hur kommer kommunerna att klar att ta över alla elever som står utan utbildningsplatser om förslaget blir verklighet. Samtidigt kan man undra hur detta förslag rimmar med minskad arbetslöshet? Hur stor är sannolikheten för att de lärare som är anställda i fristående skolor vill återgå till den kommunala skolan? Samma gäller för den personal som jobbar inom vård och omsorg.

Är Skans beredd att ta emot alla elever som behöver en plats i Malmös kommunala skolor när de fristående skolorna läggs ned?

Man undrar hur detta kan få styra utredningar när uppenbarligen ideologin får gå före faktisk kunskap. Är detta ett tecken på det bildningsförakt som verkar florera hos många. Det mera symtomatiska är också följande uttalande av Anders Skans:
Vi behöver en skola där alla skattemedel går till undervisning för att göra alla skolor bra.
Om det gäller kan han börja med se över skattemedlen som går till kommunernas verksamhet och kostnaden för undervisningen. De kommunala skolorna använder endast 53 procent i snitt till undervisning (se länken för Skolan kostar). Innan detta är åtgärdat vore det klädsamt för vinstjaktens dögrävare tvättade sitt eget byke. 

Media Sydsvenskan1, Sydsvenskan2
Källa: Ordning och reda i välfärden SOU 2016:78
Blogginlägg Pluraword
Nollad Välfärdsutredning
Skolan kostar

onsdag 11 oktober 2017

Starta elitskolor i utsatta områden

Susanne Nyström går idag i en krönika, på ekuriren.se med rubriken ovan, in på tanken att starta elitskolor i utanförskapsområden. Hon gör det utifrån tre områden i Eskilstuna samt Michaela Community School i London.
Ett av områden som nämns är Lagersberg. Här finns Lagersbergsskolan, bilden ovan. Kanske tanken vore att utnyttja regeringens jämlikhetsmiljarder och skapa en elitskola i Lagersberg. Frågan är bara vågar kommunen släppa in en självständig rektor med lärare som kan skapa en skolan som ser till att sätta krav på kunskapsresultat och behörighet för elever till gymnasieskolan.

Susanne Nyström skriver om Michaela Commynity School på följande vis:
När larmet inte fick önskad effekt tog Katharine Birbalsingh saken i egna händer och grundade sin traditionella skola, där alla elever hålls ansvariga för sitt uppförande, samt drillas i traditionella ämnen, som historia och fysik, och i andra färdigheter, som många medelklassbarn lär sig hemma. Därför sitter lärare och elever varje dag gemensamt ner och äter så kallad familjelunch. Där leder lärarna ett samtal om ett utvalt ämne, så att eleverna får öva sig i att konversera med vuxna, samtidigt som de breddar sitt kulturella kapital och tränar bordsskick.
Inte nog med att man drillar eleverna i de traditionella ämnen har man "pedagogiska luncher" med lärare och elever i så kallade familjeluncher. En intressant tanke som jag vet tillämpas i vissa fristående skolor. En mig närstående skola, Beta School i Spånga, tillämpar detta. Dessutom är eleven i högsätet för lärandet i den skolan. Genom åren har det visat sig att satsningen i den skolan, som har uteslutande elever från utsatta områden i nordvästra Stockholm, bär frukt. Behörigheten på de elever som gått ut skolan ligger högt med nästa 100 procents behörighet för elever till gymnasieskolornas olika nationella program.

Andra fristående skolor som kan nämnas är Kringlaskolan i Södertälje. De har haft Japanska forskar på besök för att studerar hur de gör med barn i behov. Mer kan läsas i länken nedan, Åter dessa Japaner.

Läser man regeringens promemoria Unik förstärkning av den statliga finansieringen av skolan kan man läsa följande:
Det statliga stödet för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling ska fördelas så att resurserna viktas med hänsyn till socioekonomiska faktorer såsom vårdnadshavarnas utbildningsnivå och inkomst, om familjen uppbär försörjningsstöd, nyanlända och bostadsområdets socioekonomiska status. Resurstillskottet kan exempelvis användas till mindre klasser, högre lärartäthet, högre lärarlöner, utökad tid för lärarnas kompetensutveckling och till höjda löner, ökad personaltäthet eller kompetensutveckling inom elevhälsan. 
En godispåse med åtgärder med andra ord från regeringens sida. Frågan är bara blir det en avsedd effekt på likvärdighet, kunskapsresultat och elevhälsa. Resurser är bra, men det är knappast staten eller ens huvudmännen som ska styra vilka saker som ger resultat. Varje skola är unik i sitt sätt vad gäller elevunderlag som sättet att undervisa på. Det är alltid två saker som styr resultatet av undervisningen: innehållet och relationen. Med andra ord vad undervisar lärare i ett ämne och med vilken pedagogik samt hur är ledarskapet i klassrummet och relationen till eleven. Utan detta fundament finns ingen undervisning värd namnet.

För övrigt hjälper inte investeringar i skolan om de inte ges den frihet som varje enskild skola lever under. Därför är exemplet från svenska skolor som lyckats och den engelska skolan Michaela Commynity School värdefulla för att öka både likvärdigheten och kunskapsresultatet för elever får möjligheten till klassresan.

Media Eskilstuna-Kuriren

Källor:
Promemoria 2017-09-14, Unik förstärkning av den statliga finansieringen av skolan, Utbildningsdepartementet
Blogginlägg
Åter dessa Japaner    



söndag 8 oktober 2017

Mordbrännaren

En höstnatt bryter en våldsam brand ut bland husvagnarna på Singö camping. I lägret bor en grupp romer. Det här är inramningen till en rafflande berättelse. Berättelsen är en uppföljare av Singöspionen av Anders Gustafson och Johan Kant.
I Singöspionen får vi möta deckarvärdens nya drottning den 62-åriga Solbritt Andersson. Hon och mannen Rune har skaffat sig ett sommarhus på Singö, för att njuta ålderns höst. Men det visar sig att hennes nyfikenhet drar in henne i de mörka skrymslen som den gamla militärbasen gömmer. Här träffar hon sin blivande kollega Lena Karlsson på Norrtälje. När Solbritt gör debut i Mordbrännarna är hon utlånad till Norrtäljepolisen från Stockholm.

Med mordbranden på Singö camping sätts ett kartläggningsarbete igång. Vi kommer att få möta ondskan i kretsar som utåt ser respektabla ut. Bakom den fina fasaden döljer sig rasism, främlingsfientlighet och soldatheder. Ett antal ex-militärer är hjärnorna bakom allt som händer i idyllen.

Boken är en bra skildring, i ljuset av det som händer i de delar av samhället, som kännetecknas av ord som nazism, främlingsfientlighet och den vita ariska rasens förträfflighet. Och hur långt vissa kan gå i sitt handlande för att uppnå sina syften. En berättelse värd att läsas.

Om författarduon kan sägas att Anders Gustafson är bokförläggare i Stockholm och Johan Kant är rektor i Haninge.  
  

onsdag 4 oktober 2017

Sjunkande resultat i grundskolan

Skolverket har presenterat slutbetygen för läsåret 2016/17. Knappt var femte elev saknar behörighet till gymnasieskolan. Uppdelat på flickor är det var sjunde som saknar behörighet. För pojkar är det var femte elev. Ser vi på andelen elever med godkända betyg i alla ämnen är fördelningen som i figuren nedan.
Noteras bör att på totalen har ligger betyg i alla ämne stilla. Samma gäller för elever som saknar betyg i ett ämne. Däremot har andelen elever med två eller fler ämne med saknade betyg ökat 2 procentenheter. Skillnaden mellan pojkar och flickor är att pojkar ökar och flickor minskar när det gäller antalet elever som har godkänt i alla ämnen. När det gäller elever med två eller fler ämnen som saknar betyg ligger flickor stilla medan pojkar ökar.

När det sedan gäller betygsfördelning finns det både ris och ros. Åter ligger matematik och svenska som andra språk sämst till.
Tittar man på resultatet är det intressant att noter att antalet med betyg F i SVA har minska med 3 procentenheter i förhållandet till förra året. För matematik är det däremot en ökning med 3 procentenheter för betyget F i förhållande till 2016. Åter ligger Engelskan som topp nummer ett när det gäller betyget A. Någon förändring mellan 2016 och 2017 har inte skett. Som god två, för betyg A, återfinns Idrott och hälsa. Därefter följer Hemkunskap och Musik.
När vi kommer till meritvärden har de minskat från 2016 med 0,6 meritpoäng på totalen till 215,7 meritpoäng. Tittar vi på flickor har de minskat minst med 0,3 meritpoäng till 231,9 meritpoäng och pojkar mest med 0,6 meritpoäng till 201,3 meritpoäng. Studeras meritpoängen i förhållande till antal ämnen blir det som följer, för 16 ämnen har den sjunkit 5,5 meritpoäng till 215,7 och 17 ämnen med 4,8 meritpoäng till 224,4.

Skolverket rapport håller sig mycket vid den sociala bakgrunden eleverna kommer ifrån. Noterbart är att antal pojkar 2017 är större än antalet flickor.
Notera att gruppen okänd bakgrund har minskat från 2016. Däremot har gruppen nyinvandrade individer åk 6-9 ökat. Tittar vi på bilden för pojkar och flickor illustreras den av följande diagram:
Diagrammet visar att pojkar är den grupp som har mest okänd bakgrund än flickor. Dock har gruppen pojkar okänd bakgrund minskat i förhållande till 2016.  Ser man på gruppen pojkar är tillskottet i förhållande till flickor beroende på nyanlända.
Ser vi till vårdnadshavarnas utbildningsbakgrund har de svenskfödda eleverna vårdnadshavare störst andel lång eftergymnasial utbildning. Det har över åren ökat. Tittar vi på gruppen invandrade före skolstart är bilden att det är högre andel okänd bakgrund än gruppen invandrad efter skolstart. Samtidigt är andelen med högre utbildning lägre i gruppen invandrade efter skolstarten än för de som invandrat före skolstarten. De socioekonomiska skillnaderna ligger i gruppen invandrade i förhållande de som är födda i Sverige när skolresultat analyseras i relation till kunskapsresultat.

Skolverket rapport är intressant i ljuset av PISA 2015. Där visades ett trendbrott i kunskaper för matematik, naturvetenskap och läsförståelse. I denna rapport har vi en annan bild. Vad den beror på kan man fundera över. Jag väljer att notera skillnaden utan slutsatser varför det skiljer i resultat. Noterar bara att skolan har lång väg att vandra för att öka kunskapsresultaten.

Källa:
Slutbetyg i grundskolan, våren 2017. Dnr: 2017:01232, Skolverket   



 


torsdag 28 september 2017

Målmedveten övning

Målmedveten övning har flera möjligheter till att göra skillnad från det som kallas naiv övning. Med naiv övning menas att man flera gånger upprepar samma sak utan att höja prestationen. Vilket sätt har skolan att hantera detta på?

Skolan är sedan 1991 mål- och resultatstyrd, med medvetna mål. I kapitel 2.2 Kunskaper i Lgr11 finns övergripande mål. Ett är att elev efter genomgången grundskola:
kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt
För att omvandla detta mål till ett målmedveten övning i olika årskurser krävs mycket mer målmedvetenhet, eftertänksamhet och fokusering än den naiva övningen. Den mest utmärkande saken med målmedveten övning är att den är väldefinierad och har ett specifikt mål.
Metodiken med SMARTA-mål är nödvändig för att lyckas i undervisningen. Det duger inte med att använda det övergripande målet i läroplanen för att lyckas med undervisningen. Varje skola har sina elever och dess förutsättningar, likaväl som undervisningen är unik för att lotsa eleven målmedvetet till högre nivåer i kunskapskraven.

Ett exempel på hur ett mål kan brytas ned i svenska är följande:
Andelen elever som i årskurs 3 når målen på de nationella proven i svenska och svenska som andra språk ska öka med 10 procentenheter. (föregående år 85 %)
När man definierat detta är det viktigt att fokusera övningen så eleven kan öka sin förmåga i svenska språket. Då duger det inte med att bara göra upprepningar. Här kan textsamtal vara avgörande. Språk är mer än att knäcka koden. Textförståelsen är A och O. Anne-Marie Körling har i sin bok Textsamtal & Bildpromenader sagt att textsamtal är undervisning. Hon menar att välja texter och utifrån det skapa frågor kring texten får eleven möjlighet att klar de mål som är satta, enligt målet ovan, och de krav som finns i kursplanen för svenska och svenska som andraspråk.

En målmedveten övning innebär involvera feedback. Man måste veta om man gör rätt eller fel och i så fall vad. Utan det finns inget lärande. Att bara rabbla saker i mängdövning funkar dåligt och innebär ofta en stagnation. Ta en musikelev som ständigt mängd övar ett stycke och får ett E på uppspelningen. Hen verkar inte fått någon feedback under övningen och är ovetande om det förekommit något fel under övningen. Man måste veta var felen begås och hitta andra vägar att nå målet.

En av de vägar som tas upp i boken PEAK är att målmedvetna övningar kräver att man lämnar sin bekvämlighetszon. I mitt arbete med systematiskt kvalitetsarbete har jag ständigt predika att man varje dag måste flytta sig en liten bit från det invanda. Varje individ måste pressa sig själv bort från det välbekanta och bekväma. Utan detta blir det ingen förbättring och ökad kunskap. Lösningen är att inte anstränga sig mer utan snarare anstränga sig annorlunda. Alltså vilken teknik har jag för att bli bättre.

För att sammanfatta hur undervisningen i skolan kunde bli bättre, genom att använda målmedveten övning, tar jag hjälpa av K Anders Ericsson (boken PEAK s 50):
Lämna din bekvämlighetszon, men gör det på ett fokuserat sätt, med klara mål, en plan för att uppnå de målen och ett sätt att övervaka dina framsteg. Och glöm inte att fundera ut ett sätt att bevara din motivation.

Källor:
Danielsson, Roger J & Hanselid, Hans-Olof (2013) - Det pedagogiska kretsloppet - från mål till resultat, Skoldialogen. (s 41-44, 53-55)
Ericsson, K Anders (2016, 2017 sv utgåva) - PEAK, Volante (s 40-50)
Körling, Anne-Marie (2017) - Textsamtal & Bildpromenad, Lärarförlaget

Blogginlägg Pluraword:
Textsamtal & Bildpromenader

måndag 18 september 2017

Löftena kunna ej svika

Pingströrelsen är samtida med den svenska välståndet och folkhemmet. Per-Albin skapade den sekulära staten medan Lewi skapade det tungomålstalande civilsamhället. Lewi Pethrus ledarskap kännetecknas av ett entreprenöriellt ledarskap. I Joel Halldorf bok Biskop Lewi Pethrus får vi följa en av 1900-talet stora ledare i Sverige.
Berättelsen om Lewi Pethrus är en intressant studie i hur man skapar en rörelse som ständigt växer. Från ett 70-tal medlemmar 1913 när Filadelfiaförsamlingen utesluts ur Baptistsamfundet. Till att i mitten av 1980-talet runt 100 000. Detta präglade synen på hur rörelsen skulle byggas upp. Man strävade efter fria församlingar utan en samfundsorganisation. Varje församling var sin egen lyckas smed. En paradox kan man tycka, men den ständigt växande rörelsen klarade att hålla ihop tack vare en stark person med sitt informella ledarskap (Se blogginlägg Informellt ledarskap, länk nedan)

Joel Halldorfs biografi är mer en vetenskaplig avhandling än något annat. Boken är befriad från personligt tyckande och bygger på gedigen kyrkohistorisk forskning, med ett omfattande källmaterial i botten. Bara notförteckningen i bokens slut omfattar 54 sidor. Boken är ovanlig på så vis att Joel har lyckats skapa ett driv i texten som gör att det svårligen går att lägga boken ifrån sig.
Boken spänner över sju decennier. Från den unga västgötska pojken som blir föreståndare i en församling i Lidköping till föreståndare för nordens största frikyrkoförsamling Filadelfia i Stockholm. Pethrus var en romantiker som byggde sin kyrka. Här får vi stifta bekantskap med pastorn med en förmåga som kännetecknar entreprenörer. Han satte upp mål och ledde rörelsen mot dessa mål. Därutöver, han hade ett brett kontaktnät och relationer som var viktig för rörelsen. Som om inte det räckte, han förmådde att formulera rörelsens visioner och läromässiga karaktär. Man skulle kunna sammanfatta det med hans sång:
Löftena kunna ej svika. Nej, de stå evigt kvar. Jesus med blodet beseglat. Allt vad han lovat har.
Utöver detta är det intressanta jämförelser Joel Halldorf gör kring biskopsskapet. Efter som pingströrelsen inte i formell mening var ett samfund var dock Lewi Pethrus, via sitt författarskap, läromästare. Det som normalt finns i Svenska kyrkan och andra samfund i form av biskopar. Runt sig hade han även andra tongivande pastorer i rörelsen som fungerade som uttolkare. Man skulle kunna säga att Lewi Pethrus var ärkebiskop och de andra biskopar. En av dem var Georg Gustafsson.
Allmänt kallad Guds lille revolutionär. Denna smålänning hade en bred förankring i pingströrelsen. Han var föreståndare i stora pingstförsamlingar som Norrköping, Eskilstuna och Jönköping. Inom parentes var han föreståndare i Filadelfiaförsamlingen I Eskilstuna under mina första levnadsår. Hans bror Simon Gustafsson var vice föreståndare. Båda var gudabenådade estradörer och talare. De hade förmågan att förmedla det kristna budskapet. Som åhörare fängslades man så tid och rum försvann. Där låg Lewi Pethrus i lä.

Boken innehåller beskrivningar av de stridigheter som alltid förekommer i framgångsrika verksamheter. Lidmanstriden är väl den mest kända och uppslitande under 1900-talet. I botten låg synen på hur pingströrelsen utvecklades. Sven Lidman tyckte att svinintresset tagit över. Med svinintresset menade han att ekonomi och intresseverksamheter hade fått större rum än det rena karismatiska. Man kan klart säga att pingströrelsen i mycket gick från en folkrörelse till företagsrörelse. 

Kända sådana är Tidningen Dagen. IBRA radio, som Lewi Pethrus grundade och som han använde mot socialdemokratin för att bryta radiomonopolet. Han lyckades och tillåtelse att bygga upp närradiostationer kom. Sedan att Stenbeck kommersialiserade radio och TV är en annan sak. På det politiska planet var han grundare till Kristen demokratisk samling, KDS, för att värna kristendomens status i landet. Idag heter partiet KD och sitter i riksdagen.

Joel Halldorf har med boken lyckats vetenskapligt beskriva en avgörande del av svensk 1900-tals historia, fast den varit dold för många. Berättelsen är värd att läsa även för personer som inte har rötter i Frikyrkosverige. Man får en inblick i utveckling av Sverige genom en man som var större än den rörelse han en gång startade och ledde.

Blogginlägg:
Informellt ledarskap  
      
  
  

torsdag 14 september 2017

Textsamtal & Bildpromenader

Överallt möts vi av texter och bilder. Detta oavsett det är i böcker, tidningar eller i digitala medier. Dagligen sköljs vi över av information att hantera. Var kommer texten och bilden ifrån? Hur ska vi förhålla oss till det vi läser och ser. Då är ordförståelse och bildtolkning avgörande. Vilket sammanhang speglar texten och vad kan vi dra ut av orden. Hur vet vi att texten speglar verkligheten? Vad visar bilden och var är den tagen.

Om detta skriver Anne-Marie Körling i sin senaste bok Textsamtal & Bildpromenader. En bok för lärare att studera oavsett vilket ämne de undervisar i.
Boken ger läraren en ram att hålla sig till för att få allas delaktighet i undervisningen. Det här med att välja texter och ur det skapa frågor att undervisa kring. Barnens lärande och nyfikenhet skapas genom att de får vara delaktiga i funderandet kring texter och svar på hur tillgänglig texten är. Hur formulerar sig författaren? Vad vill texten säga? Hur byggs meningarna upp? Boken berör också hur applicera man frågor kring texten och hur gör man en återkommande undervisning. Till detta innehåller boken många exempel på textsamtal.

Det här med bildpromenader är intressant. När jag gick i skolan fick jag alltid höra att jag bara tittade på bilder. Orden svor och jag hade en låg läshastighet, vilket gjorde det svårt att hänga med. Men bilden i kombo med att hunnit läst någon mening gjorde att jag kunde svara på vad jag läst. I vuxen ålder kan jag säga att min fantasi stimulerades av att titta på bilden och sedan dyka in i texten. Bilden ger alltid ett budskap och de grundläggande momenten är:
  • Vad ser vi?
  • Vad tror/tänker vi?
  • Vad ser vi inte?
  • Vilka frågor vill vi ställa?
  • Hur samspelar text och bild?
  • Syfte och avsändare?
Ett sätt att studera bilder är att gå från detalj till helhet.
Ett sätt att presentera en person kan vara som bilden ovan. Vad speglar klockan på armen? Vad berättar den om personen? Var är bilden tagen? Vilket speciellt tillfälle är klockan en viktig signal? När vi funderat och fått fram många svar kan vi börja fundera på vad skulle vi vilja säga till hen. Om vi låter alla presentera sig för hen genom att säga sitt namn ungefär så här:
Hej, jag heter Jan, med mig kan du prata om tid.
När vi nyfiket fundera på vad vill hen säga presenterar vi hela bilden.
Fotot presenterar mig som nyss fyllda tio år. Bilden fångar alla de 10-årspresenter jag fick. Då noteras att jag stolt försöker visa upp min första riktiga klocka på vänsterhanden. Därefter kan man ställa en massa följdfrågor. Vilka är de övriga presenterna? Var är bilden tagen 1962? Så här kan man fortsätta att hitta feta frågor för att verkligen skapa en förståelse för vad bilden innehåller och vill sända för budskap.

Boken har givit mig mycken ny kunskap hur källkritik, ordförståelse och lärande kan se ut. Och hur detta borde vara en undervisningsmetod, oavsett det är barn i förskolan eller elever i skolan. Kanske till och med akademisk grundutbildning skulle kunna tillämpa samma teknik för att problematisera. Så har du inte läs boken har du en fortbildning som heter duga framför dig.

Bok:
Körling, Anne-Marie (2017) - Textsamtal & Bildpromenad, Lärarförlaget


onsdag 13 september 2017

Skolan och regeringsförklaringen

Stefan Löfven har lagt fram sin sista regeringsförklaring den 12 september 2017. Märks att det är val nästa år, regeringsförklaringen innehållet hurra vad vi är bra.
Regeringsförklaring kopplat till skolan är på ungefär en sida. Den innehåller inget som redan är känt. Statsministern räknar upp följande:
  • Läsa-räkna-skriv garanti
  • Bemannade skolbibliotek
  • Skolstart vid sex års ålder
  • Specialpedagogiken stärks 
  • Fler speciallärare utbildas
  • Skolkommissionens förslag för en jämlikare skolan
  • Skolsegregationen ska brytas
  • Fler ska slutföra gymnasiet
Gott och blandat kan man sammanfatta regeringens intentioner på skolområdet. Till det intressanta hör hur man lyckas omsätta det här med läsa-räkna-skriv garantin. I promemorian till riksdagen skriver regeringen:
Åtgärdsgarantin ska bestå av flera led. Åtgärdsgarantin innebär en skyldighet att genomföra en särskild analys av en elevs kunskapsutveckling om det finns en indikation på att eleven inte kommer att nå kunskapskraven i svenska, svenska som andraspråk eller matematik. Detta ska gälla i förskoleklassen samt i årskurs 1 och 3 i grundskolan. Det som gäller för grundskolan ska också gälla för motsvarande årskurser i sameskolan och specialskolan.
Om jag läser detta ska det skapas nationella kartläggningsmaterial. Tanken är att denna garanti ska ge eleverna extra anpassning med hjälp av specialpedagoger för att eleven ska nå kunskapskraven årskurs 3. Regering skriver om hur man ser att garantin är genomförd:
Åtgärdsgarantin är uppfylld när skolan har följt arbetsgången i åtgärdsgarantin, dvs. när skolan har genomfört en kartläggning av elevernas kunskapsutveckling i förskoleklassen, gjort en särskild analys av elevens kunskapsutveckling när en sådan ska göras, planerat och vidtagit de åtgärder som en sådan analys föranleder, följt upp vidtagna extra anpassningar och överfört resultatet av uppföljningen till den lärare som ska ansvara för eleven i nästa årskurs.
Regeringen har tänkt att denna ska gälla från 1 juli 2018 och att Skolinspektionen ska få uppdraget att se till att garantin innehålls. Man undra hur det praktiskt ska gå till. Kommer Skolinspektionen att dyka upp varje år på samtliga skolor på våren i årskurs 3 för att granska.

Samtidigt funderar jag på hur den sociala ingenjörskonsten ska gå till för att skapa en blandning av elever med olika bakgrund. Hur hanterar man olika elever med skilda etniska bakgrunder? Hur ska man lyckas med elever som lever i klansamhället med hierarkiska strukturer i förhållande till den svenska kulturen där hierarkier saknas. Frågorna blir många hur regeringen tänkt sig att skapa den jämlikhet man strävar efter. Visst är det önskvärt att minska klyftorna i samhället, men det gör sig inte lika enkelt som förr i världen när majoritetssamhället var homogenare med mindre inslag av invandrad befolkning. Där gick det under skoltiden att blanda fabrikörsdottern med arbetargrabben. Inblick fick barnen i de olika världarna men utanför skolan fanns klassklyftan kvar. Om det har jag skrivit i ett blogginlägg (se länk nedan).

Så trots att inget nytt kommit fram i regeringen Löfvens sista regeringsförklaring för skolan ska det bli spännande att se hur det politiska landskapet kommer att se ut när förslagen ska manglas i riksdagens utbildningsutskott komman arbetsår fram till valet 2018.

Källa:
Regeringsförklaringen 2017-09-12
Promemoria 2017-08-16, Läsa, skriva, räkna - en åtgärdsgaranti 
Blogginlägg:
Segregation inget nytt 

måndag 11 september 2017

Förskolans reviderade läroplan

Första utkastet finns för djupdykning och kommentarer av förskolans läroplan. Förslaget är centrerat kring kapitel 1 och har fått en lättare struktur och språk än nuvarande läroplan.
                                           Foto: Wimbloggen, Växjö
Strukturen är överskådlig och lätt fångad. Den har en indelning enligt följande:
  • Grundläggande värden
  • Förståelse och medmänsklighet
  • Saklighet och allsidighet
  • En likvärd utbildning
  • Rättigheter och skyldigheter
  • Förskolans uppdrag
  • Utveckling och lärande
  • Varje förskolas utveckling
Några synpunkter kan man finns på förslaget som kan förbättra tillämpningen. För det första är det bra att leken har fått en central roll i utvecklande och lärandet.

Däremot finns det övrigt att önska när det kommer till de två begreppen utbildning och undervisning. Här saknar förslaget en stringens i förhållande till skollagen 1 kap 3 § och dess definitioner. Undervisningen är enligt skollagen en målstyrd process för lärandet. Utbildningen är en verksamhet. Här bör Skolverket var med noggrann i skrivningarna.

När det kommer till en likvärdig utbildning kan det vara svårt att förstå begreppet. I den allmänna skoldebatten tenderar ordet likvärdighet att snarare översättas till lika. Det är inte precis vad ordet står för, utan säger att varje förskola ska arbetet så nationellt fastställda mål nås som finns i skollagen och läroplanen. HUR är upp till varje förskola.

I det ljuset är det önskvärt att strävansmålen tas bort i kapitel 2. Det blir lättare om målen är övergripande som i Lgr11. Om det sker får vi se.

I stort tycker jag Skolverket, och de inblanda som medverkat till utkastet, lyckats förbättra i förhållande till dagens kapitel 1. Det som kan vara värt att diskutera ytterligare är förskolans värdegrund. Idag finns en skillnad mellan de bägge läroplanerna Lgr11 och Lpfö 98.

Spännande fortsättning följer.

Källa:
Skolverket, Utkast 1:2017-09-11, Läroplan för förskolan 

söndag 10 september 2017

Informellt ledarskap

Genom livet som verksamhetsutvecklare har jag funderat på ledarskap. Varför somliga blir informella ledare, som uträttar mer än de som fått jobbet formellt. När jag nu läser Joel Halldorf bok om Lewi Pethrus är det en studie i hur informellt ledarskap kan se ut och utövas när det är som bäst. Tre faktorer styr: symboliskt, relationellt och institutionellt kapital.
Om vi tar de tre delarna för sig att förklara informellt ledarskap och börjar med symboliskt kapital. Karisma i form av utstrålning är bunden till tid och rum, men inte bara det. Lika mycket är det vilka värden som knyts till en ledare eller försöker knyta till sig.

Tar vi Lewi Pethrus som exempel var grunden för ledarskapet föreståndartjänsten i Filadelfiakyrkan i Stockholm. En församling som var ledande i pingströrelsens tillväxt. När han tillträdde som föreståndare hade församlingen 70 medlemmar. Sju år senare var man uppe i 1665 medlemmar, en tillväxt på 24 gånger. Det motsvarar ungefär 70 procent av hela Pingströrelsen som stod under Lewi Pethrus ledarskap.

Andra storheten är det relationella kapitalet. Vilken förmåga har en person att knyta kontakter i olika nätverk. Förr i världen var det mycket hur du hade förmåga att både internt och extern knyta kontakter med andra personer som hade betydelse för den verksamhet hen leder. Idag har vi också nätverksbyggande genom sociala medier. Jag har ibland sagt att Twitter och Facebook är gigantiska mingelpartyn. När man sedan träffas i verkliga livet slipper man presentations fasen utan kan köra pang på rödbetan. 

Tar vi åter Lewi Pethrus som exempel utnyttjande han annonser, artiklar, predikoturer och knyta kontakter med fotfolket i rörelsen. Samtidigt använda han inte hotell som övernattning på sina resor utan bodde över hos församlingsmedlemmar. Övernattningarna gav tid till samtal och måltider som skapade en intim personlig relation och lojalitet.

Den tredje faktorn är det institutionella kapitalet. Om man bygger sitt ledarskap på icke formell grund är det viktigt att skapa baser utanför verksamheten, men ändå nyttig för verksamheten. Det kan vara knytning till viktig forskning. Eller en överlevnadsfråga för en verksamhet internationellt som till exempel påverka standarders som är avgörande för verksamheten. Säkert finns det fler exempel på den institutionella kapitalet.

Knyter vi åter till Lewi Pethrus. Han var medvetet drivande att inte bygga yttre faktorer till pingströrelsen i form en föreningsstruktur. Varje församling inom pingströrelsen var sin egen lyckas smed, byggd på ideella föreningar. I kraft av att Filadelfia i Stockholm var största församlingen redan från början och hade en ekonomisk bas att stå på byggdes olika institutioner upp. Dit hörde Förlaget Filadelfia som gav ut Pethrus predikosamling, en gemensam sångbok. Därtill startades en gemensam bibelskola. Där fick blivande vittnen sin duvning av bibelsyn. Med tiden kom tidskriften Evangelii Härold som konsoliderade rörelsen och Pethrus ledarskap. Med tiden kom andra verksamheter som inte specifikt var knutna till Filadelfia i Stockholm. Tänker på LP-stiftelsen, Tidningen Dagen, IBRA-radio och KD.

Det beskrivna informella ledarskap ovan är när det är som bäst. Tyvärr finns det mindre lyckade exempel också. När du får in dessa personer, med egen agenda, i en verksamhet är de ofta intriganta och självupptagna. Kör också ett fulspel med andras rädslor. Problemet är när man ska rycka upp dessa individer med rötterna, ur en verksamhet, kan man skada den stort. Tyvärr har jag gjort det några gånger och det är ingen lustig sak och erfarenhet. Kan skada många. I synnerhet om det är psykopater som är den informella ledaren.

Likaväl som informella ledare kan var viktiga för en verksamhet är det inte problemfritt. Därför är det en grannlag uppgift att se till att rätt jordmån finns. Samtidigt är det ett problem när personer som Lewi Pethrus går ur tiden. Vad händer i det maktvakuum som uppstår efter personen ifråga. I pingströrelsen kanske det var en smal lyckan att det det inte fanns en överbyggnad regional och nationellt där möjliga maktstrider skulle kunnat utspelats om vem som skulle tillträda posten. Samtidigt som de institutioner som fanns hade förmåga att inom sina delar driva verksamheten vidare. Numerärt var pingströrelsen störst på 1980-talet med cirka 100.000 medlemmar. Idag har den sjunkit ihop till runt 85.000. Så tiden har alltid en roll för den jordmån ledarskapet kan skapa framgång.

Källa:
Halldorf, Joel (2017) - Biskop Lewi Pethrus, Artos (s 59-72)             

tisdag 5 september 2017

Vinsttaket är en jävla skit

Civilministerns framträdande i Agenda var ett sorgestycke på många sätt. Skulle väl aldrig drömma om att jag skulle ge Jimmy Åkesson rätt när han gick till attack om S makthunger och bluffpoker. Undra om Sheckarabi diktade följande när han stod i studien (läs ledare SvD1, länk nedan):
Vinstaket är ett jävla skit,
men nu har vi baxat det ända hit
Det jag förundra mig över idag hur det är möjligt att köra med bluffpoker från regeringens sida när det gäller välfärden. Problemet är inte vinst i välfärden utan den ineffektiva offentliga sektorn som producenter av välfärd. Ta bara kommunernas hantering av sina egna skolor. Av den totala kostnaden för skolan går i snitt endast 53 procent till undervisningen. Var gör kommunerna av med de resterande 47 procenten. 

Att vänstern då har mage att lura valmanskåren att det finns vinstjakt i välfärden är ohederligt och djupt vilseledande. Både den offentliga som privata skolan har samma peng för att driva skolor. Är det läckage av skattepengar så är det kommunerna som står för det i skolan. 

Samtidigt är jag djup förundrad över pratet om idébärande verksamheter. Alla verksamheter är idébärande. I företaget är det affärsidé. Andra har verksamhetsidéer. Alla är idéburna, enda som skiljer dem åt är associationsformen. Men alla verksamheter drivs för att skapa överskott. Att då undanta en associationsform är ytterst osmakligt. I synnerhet när det är små fristående skolor som kommer att försvinna. Var finns då mångfalden och valfriheten? 

Media SvD1, SvD2, SvD3, Dagen, Folkbladet

söndag 3 september 2017

Håll till höger, Svensson

Inget har påverkat Sverige som det som inträffade för 50 år sedan. Idag är det precis exakt den söndagen allt inträffade mot folks vilja. Eliten satte sig över vad folk tyckte. På min tidslinje på Facebook skrev jag tidigare idag:
Tänka sig att man hållit till höger i 50 år. Inte illa. Samtidigt har merparten av den tiden har vi hållit till vänster i politiken. Ja, ja mycket är lustigt här i livet. Högersvängen var elitens projekt som krossade folkviljan. Undrar om det hade gått idag att göra om tricket. Det lär vi aldrig få veta. Så vi håller till höger fortsättningsvis.
Troligen hade detta projekt politiskt varit omöjligt idag med den splittrade politiska vardag som finns i riksdagen. Då regerade S ännu i sin egen hegemoni.
På cykelramen klistrade jag upp högermärket för att påminnas att hålla till höger. Märket fanns kvar fram till det att jag lämnade cykeln till nya ägarna till mitt sommarnöje för några år sedan. Mina personliga minnen är blandade. Precis fyllda 15 år och gående nionde året i grundskolan gjorde jag min insats. Hur vi fick utbildning att bli skolpoliser har jag glömt. Men jag och mina klasskamrater hade fått det ärofyllda uppdraget övervaka övergångsställen så andra skolbarn inte skulle rusa ut i trafiken. Ni vet, barn är inte alltid rationella i sitt handlande. Där stod jag och mina kompisar på morgon och eftermiddag vid övergångsstället på Torshällavägen i Eskilstuna mellan det gamla delarna av Eskilstuna och det då relativt nybyggda Årby. Vet att man var noga med att blockera gång- och cykeltrafikanter när biltrafiken körde förbi. Det var inte helt lätt att själv titta åt rätt håll. Varför det var många barn som skulle över just detta övergångsställe var att de var på väg till den sprillans nya Årbyskolan.
                                                Årbyskolan i Eskilstuna
Den skolan hade ett stort upptagningsområde med skolbarn, med fördelen att när barnen tagit sig över på Årbysidan var det bara att cykla eller gå igenom bostadsområdet och ta gångtunneln under infarten till Eskilstuna.
Infarten hade vid Årbys sydöstra del byggts om för att klara högertrafiken. Själv minns jag att en trött 15-åring inte precis var upp klockan fem en söndagsmorgon 1967. Men fram på förmiddagen var man nyfiken och gav sig ut i det nya.

Efter fjorton dagar, om jag minns rätt, upphörde uppdraget som skolpolis. Stolt fick vi sedan bevis på vår insats. Ett diplom och en tryckt litografi som minne från vår insats. Litografin fick vi från NBV, Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet. Troligen var det de som utbildade oss innan vår insats.

Det spännande med detta projekt är också, inte min personliga insats och minne, den massiva kommunikationsinsats som myndigheterna gjorde från 1963 till 1967. Det skapade ett helt nytt sätt för myndigheter att ha kontakt med medborgarna. Givet att för Statens trafikkommission var det enklare med en enskild tydlig tidpunkt och ett uppdrag att pränta in i svenska folket. Men sedan dess ser samhällsinformationen annorlunda ut.

Sammantaget är det spännande att se att dessa 50 år blivit framgångsrika ur trafiksäkerhets synpunkt. Även om jag ibland fundera på hur gång- och cykeltrafikanter har en dåligt uppförande på gång- och cykelvägar samt vägar utan trottoarer.  Där verkar det inte precis ha gått in att det är högertrafik som gäller. Med detta minne är det väl bara att fortsätta i sömnaktighet att rulla vidare på höger sida.

Media SvD1, SvD2, SvD3  


  
 

lördag 2 september 2017

Vissa dagar

Vissa dagar är viktiga att dokumentera. En sådan dag var den 1 september 2017. En dag då jag fick laglig rätt till 52 veckors semester resten av livet. Sedan myndighetsålder har livet flutit på utan att just lagliga milstolpar infunnit sig. Hur dokumentera man en sådan dag? Jag noterar när jag digitaliserar mina föräldrars diabilder att det sett olika ut genom åren. Själv gjorde jag dokumentation med hjälp av mobilkameran. Idag är det enklare med Kodak moment.
Här en selfie för att minnas hur jag såg ut just den 1 september 2017. Det jag noterat med digitaliseringen är det spännande hur klädkoder och utseende skiftar över tid. Varje bild är ett ögonblicks dokument.
En annan vanlig dokumentation är vad man åt vid ett givet tillfälle. Här gårdagens födelsedagslunch. Den bestod av potatisgratäng, lammrostbiff och bea. En tidsmarkör att den åts på familjeporslinet. Det har med tiden använts mindre än när jag växte upp. Då var det viktigt att det bjöds på det finaste familjen hade när släkten kom på besök.

Bildpromenader kan också göras med de bilder man skapat. Så även dessa två. Men det frågor och detaljer som finns överlåter jag till dig läsare att göra.

Nu har man börjat med 52 veckors semester. Men var lugn, den kommer att brytas ofta för jobba. Än finns det mycket att ge till omgivningen. Kunskap har ingen åldersgräns.
 

tisdag 22 augusti 2017

Hyckleri & Djävulskap om vinstjakten

Regeringen verkar framhärda i att komma med en proposition om vinstjakt i välfärden.
Civilminister Ardalan Shekarabi (S) och Jonas Sjöstedt (V) verkar vara överens om vinstjakten.
Statsminister Stefan Löfven verkar ägna sig åt hyckleri för att sitta kvar vid makten när han sanktionerar detta djupt tragiska och kontraproduktiva förslag. Politikern har tydligen glömt allt som för sig gick på 70-talet och Löntagarfondsdebatten. Då som nu är det inte socialism vi behöver. Det finns inget enda praktiskt exempel i världen på att socialism fungerat. Den har bara skapat totalitära styren. Om det har jag skrivit i två blogginlägg för något år sedan: Den röda hinnan och Vinst i välfärden (länkar nedan).

Reepalus utredning är det största falsarium som åstadkommits i det statliga utredningsväsendet. Hela utredningen bygger på ett total fel antagande. Tjänsteföretag, oavsett om det drivs privat eller i offentlig välfärd, har inget behov av operativt rörelsekapital. Det är bara industriföretag med stora kapitalinvesteringar som detta beräkningssätt äger sin riktighet. Om det har jag skrivit i blogginlägget: Nollad Välfärdsutredning (länk nedan).

Dessutom häpnar man över det hyckleri statsministern och civilministern ägnar sig åt när det gäller kvalitetsfrågorna. Uppenbar har de svalt vad Reepalu har kommit fram i sitt slutbetänkande om kvalitet och möjligheten att mäta den i välfärden. Denna del är ett av de större falsifikat man får leta efter. Allt är skär humbug och populism för att rättfärdiga delbetänkandet om vinstbegränsningar. Utförligare kring kvalitetsfrågorna och dess möjlighet till att mäta har jag skrivit om i blogginlägget: Välfärdsutredningen ett falsifikat (länk nedan).

Det mest tragiska är ända väljarkårens köp av lockropen med ord som vinstjakt, läckage och missbruk av skattepengar. Det låter bestickande när populister till politiker använder just dessa ord. Här försöker statsministern, civilministern, partiledaren för V och vänsterdebattörer spela på människor oro och rädsla för sådant som skenbart kan rubba tryggheten. Men som alltid när man lutar sig mot gjorda opinionsundersökningar måste man se hur frågorna ställs. När det just gäller vinst i välfärden ställdes frågan om vinstuttag, det som delas ut till ägarna av den gjord resultatet i företaget. Långt bort från den falska retorik som vänstern använder sig av och det sätt Reepalu förfäktar. Om det har jag djupare berört i blogginlägget: Som man ropar får man svar (länk nedan).

Så vad ska man dra för slutsats av detta? Jo, Löfven vill till varje pris sitta kvar som statsminister och därtill lika få igenom sin budget i höst. Valde han att lyssna på röster inom socialdemokratin som vill något annat, än att omfamna Reepalu och Sjöstedt, och förhandla med övriga riksdagspartier skulle han ha en ökenvandring fram till valet i september 2018. Det inte väljarna ser är om detta förslag till vinstbegränsning skulle vinna i riksdagen är att då kan vi säga adjö till valfriheten. Ytterst är det frågan om vilket samhälle vill vi ha, ett pluralistiskt eller korporativistiskt socialism.

Vilket samhälle vill du ha? För mig är svaret ett pluralistiskt.

Media: DN, AB, SvD1, SvD2
Blogginlägg Pluraword:
Den röda hinnan
Vinst i välfärden
Nollad Välfärdsutredning
Välfärdsutredningen ett falsifikat
Som man ropar får man svar
Ständigt denna vinst  

 

måndag 21 augusti 2017

Växla upp kunskapssynen i skolan

Växla upp kunskapssynen i skolan skulle man kunna sammanfatta de fyra professorernas debattinlägg i SvD. De anser att det är svensk skolas största problem. De skriver:
Skolarbetet, som styrs av läroplanerna, präglas också av idén att det inte finns några egentliga sanningar, bara partsinlagor.
En vän av ordning undrar var de fått detta ifrån. Vad jag möjligen kan förstå är att skolor inte medvetet jobbat fram en pedagogisk struktur för att hyvla bort ojämnheterna mellan klasser och enskilda elever. Däremot är dagens läroplan Lgr11 betydligt stringentare.
Skolans problem, och för den delen all tjänsteverksamheter, är den för stora tron på humankapitalet. Det som sprakar mellan öronen på oss. Detta är en ytterst flyktig materia och variationen är stor mellan enskilda individer i tjänstutförandet, i detta fall undervisningen. De verksamheter som är hållbara över tiden kännetecknas av två saker. Man har en struktur att stå på samtidigt som man har en medvetenhet som utövare att göra rätt från mig till rätt till den man tillför. I skolans fall, att lärarna undervisar med rätt metoder till att bli rätt för eleven. Här finns många undervisningsmetoder.

Läroplanen är tvådelad. En del som handlar om övergripande mål och riktlinjer för undervisningen och kursplaner för de olika ämnena i skolan. Den första lämpar sig väl för att skapa den pedagogiska strukturen i en skolan.
De åtta huvudmomenten i läroplanens kapitel 2 lämpar sig som den grundmall som behövs för att skapa mål i processen undervisning. Om vi bara för en stund stannar vid Kunskaper innehåller den 16 mål på progressionen i undervisningen för att eleven ska nå slutmålet i årskurs 9 i högstadiet. Dessa är underlag för att hitta undervisningssätt för att eleven ska klara kraven i de centrala innehållet. Utöver detta finns det för lärarna sex riktlinjer att förhålla sig till under huvudmomentet Kunskaper. Exempel på detta kan var att ta hänsyn till varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande. Här behöver varje skola skapa sin egen struktur för hur det går till. Ett exempel på detta är hur går växelspelet till mellan lärare och elev före-under-efter undervisningstillfället. Om det har jag skrivit ett inlägg: Växelspel i skolan, se länk nedan.

När sedan professorerna skriver:
Om läroplanerna tydligare definierade vad eleverna bör lära sig skulle skolresultaten höjas, och vi ser då goda möjligheter att svenska elever återigen når resultat i nivå med de allra bästa länderna. 
undrar jag smått, har de läst kursplanerna i de olika ämnena och dess central innehåll. Det är just det som är lärarnas undervisningsuppdrag. Tar vi ämnet svenska noter jag följande centrala innehåll:
  • Åk 1-3 Läsa och skriva, Tala, lyssna och samtala, Berättande texter och sakprosatexter, Språkbruk, Informationssökning och källkritik.
  • Åk 4-6 Läsa och skriva, Tala, lyssna och samtala, Berättande texter och sakprosatexter, Språkbruk, Informationssökning och källkritik.
  • Åk 7-9 Läsa och skriva, Tala, lyssna och samtala, Berättande texter och sakprosatexter, Språkbruk, Informationssökning och källkritik.
Notera att det central innehållet har samma struktur genom skolans alla nio år. Däremot skiftar graden av kunskapsinhämtning givet om eleven går i låg-, mellan- och högstadiet. Här finns olika metoder att använda i undervisanet i det svenska språket. Ett, som jag med glädje har skaffat mig kunskap om, är textsamtal. En metod som läsambassadören Anne-Marie Körling praktiserat under sin tid som lärare.

Därtill hjälper att man som lärare har ett synsätt enligt figuren för kvalitetshuset ovan med att ha kursplanen som sitt centralt rättesnöre i en målstyrd undervisning. Som synes får undervisningsrummet med sig både vad som ska undervisas och vad som är syftet att utveckla ämnesförmågor på samt kunskapskraven, som ett mätinstrument, i vilken grad elever som individ nått för kunskap och hur fördelningen ser ut klassvis och ämnesvis. Detta är sedan grunden för återföring för hur den formativa bedömningen ska göras för grupp och individ. Om detta med resultatförbättring har jag skrivit mer i blogginlägget Blicka inåt, se länk nedan.

Med andra ord är en skola som har skapat detta en skola som många skulle söka sig till. Dock är det ingen utopi att alla skolor skulle kunna skapa den struktur och förhållningssätt som ovan beskrivit oavsett var i landet den ligger. Det tragiska är trots allt det professorerna skriver:
Listan på förklaringar till problemen i den svenska skolan kan göras mycket lång. Såväl debatten som forskningen är i regel fixerad vid enskildheter, vilket gör att lösningsförslagen tenderar att skjuta in sig på detaljer. Ett antal enskilda förklaringar har framförts: kommunaliseringen av huvudmannaskapet, det fria skolvalet, invandringen, de vinstdrivande aktörerna, och så vidare.
Alla dessa yttre faktorer är svårpåverkad. Speciellt i ljuset av att man tror att social ingenjörskonst går att tillämpa för att få bukt med segregation och andra socioekonomiska faktorer. Det är en chimär att tro att detta skulle lösa skolans problem. Enda sättet är att skapa de interna förutsättningar i varje enskild skolan för att öka elevens kunskaper. Då behövs en strukturerad och systematiskt skola.

Media SvD
Källa:
Grundskolans läroplan Lgr11/16
Körling, Anne-Marie (2017) - Textsamtal & Bildpromenader, Lärarförlaget
Blogginlägg Pluraword:
Växelspel i skolan
Blicka inåt
Mät mera - skolans styrning glappar    
 

torsdag 17 augusti 2017

Mät mera - skolans styrning glappar

Mormors lilla kråka skulle ut å åka. Ingen hade han som körde. En slak han hit än slanka hand dit.
I den vådliga färden är det lätt att köra i diket om inte man har kunskap om hur man hantera fordonet och om brister finns i drivlinan. Sången om mormors lilla kråka är en tydlig bild över hur det är i skolan. Man har en bild av varje enskild elev har för kunskaper, men sällan hur det ser ut i elevgruppen, samtliga elevgrupper på en skola och hur det ser ut mellan olika skolor.
Styrkedjan är bristfällig därför att man inte fullt ut har en systematik i arbetet med resultatutvärdering. Därtill är statistiken som finns i skolan sällan eller aldrig kopplad till nationell statistik. Lika lite som man skolor emellan benchmarkar sina resultat och bedömningen mot varandra.
Det här med att mäta är inte lätt. Vilka måttenheter är avgörande för att lyfta skolan. Vad kan man mäta och vad ska resultatet användas till. Mats Rosenkvist och Matz Nilsson går på DN Debatt in på det här med skolor som den bransch som har bitvis undermålig styrning. Mycket i det ligger i bristande system för analys och värdering av de resultat skolan de facto har. Samtidigt som de försök till att skapa styrsystem allt för mycket styrs av förvaltningarnas önskemål om kontroll utan koppling till verkligheten i skolans vardag. Alla mätningar måste byggas utifrån den verklighet som finns i varje klass och dess individer kopplat till skollagen och läroplanernas mål. Inget annat.

Mats Rosenkvist och Matz Nilsson skriver:
Sveriges skolhuvudmän behöver sätta fokus på alla ämnen och inte enbart på de nationella proven och basämnena svenska/svenska som andraspråk, matematik och engelska. Huvuduppdraget att till årskurs nio ge varje elev gymnasiebehörighet bygger inte enbart på basämnena utan på ytterligare fem eller nio ämnen beroende på gymnasieprogrammets inriktning.
Helt riktigt, men det räcker inte. Utöver kunskapsresultaten måste resultat på undervisningen mätas. Hur fungerar den målstyrda process som undervisningen är. Här är kopplingen mellan kunskapsresultaten och processkvaliteten avgörande för de undervisningsmetoder som används. Där till är det en tredje mätning som måste göras, strukturkvaliteten. Vilka system har vi för att leda och strukturera skolan.
Utan ett helt system som fungerar är risken stor att skolan ramlar ihop som ett korthus. Ett system är aldrig starkare än dess svagaste länk. Därtill behövs en stabil grund att stå på, i form av skolkultur som fokuserar elever-pedagogisk ledarskap-ständiga förbättringar i en kombo med ett väldokumenterad pedagogisk struktur.

Media DN
Pluraword
Drivlinan i statlig målstyrning av skolan

  
 


söndag 13 augusti 2017

Vägen mödan värd

Vägen vi vandrar i livet är mödan värd på många sätt. Jag håller på att digitaliserar diabilder från mina föräldrars bildsamling. Där dök denna bild upp:
Den är tagen i min lägenhet i juni 1979. För några dag sedan hade jag fått det här:
Beviset på att vägen är mödan värd när man når målet. Jag skrev följande på min tidslinje på Facebook om bilden:
Här en bild från examensbjudningen mina föräldrar bjöd på för en nyexaminerad civilingenjör i juni 1979. Då var jag färdig med böcker för ett tag. Jag har nått mitt mål. Men vägen var mödan värd. Stolt var knappt förnamnet på min känslor.
Känslorna när man nått sitt mål är svårdefinierad. Speciellt i ljuset av att växa upp i en arbetarfamilj där det inte nödvändigt var att utbilda sig. Lyckan fanns där av att klarat av det hela. Två saker tror jag bidrog till att vägen var mödan värd. För det första mina föräldrars oreserverade stöd genom alla studieåren. Både materiellt som peppande. För det andra min snudd på obändiga nyfikenhet. Vad finns bakom nästa krök. Denna nyfiken har jag fortfarande.

Från denna punkt att nått mitt mål hur har resan sätt ut efter det. Mycket kan sägas yrkesmässigt och de vägbyten som gjorts. Via mina första stapplande steg i forskarvärlden och insikten att jag nog inte var den typ av människa som skulle orka begränsa synfältet och gräva djup. Till att med en spetskompetens gripa mig ann många nya kunskapsområden. Jag var nog rätt unik då att redan efter fyra år halverat värdet av tjugo års studier och började ägna mig åt helt nya kunskapsområden. Här har min skolning i logiskt tänkande hjälp mig genom livet varje gång jag ändrat färdriktningen.

Det nya yrkeslivet började med att jag ägna mig åt att rationalisera kapaciteter och logistikflöden i kölvattnet av lageruppbyggnaden under 1970-talet. När vi tänket Just-in-case. Det stod samhällsekonomin dyrt, med Åslingakuten bland annat. Vi började lära oss att se på hur japanerna gjort. Speciellt Toyota. Japan efter andra världskriget hade inte råd att bygga lager utan var tvungna att tillverka mot kundorder. Där föddes tänket med Just-in-time. Det följdes av att fordonsindustrin i väst fick lönsamhetsproblem. För att överleva blev kvalitet en överlevnadsfråga. På det viset "ramlade" jag in i kvalitetsvärlden. Där har jag befunnit mig i snart 30 år.

Kvalitet är det som enskilt är avgörande för en verksamhets överlevnad, oavsett den är privat eller offentlig. Den senare är bara att nogsamt studera den omfattande problem vård, skola och omsorg har idag. Resan i kvalitetsvärlden har fört mig från att bygga ledningssystem till utvärderingar av kronjuveler i svenskt näringsliv. Resan startade i byggsvängen där jag på tidigt stadium jobbade med ISO 9000 för att skapa kvalitetssäkring i byggledningsfunktioner. Det förde mig vidare till att på tidigt 1990-tal engagera mig i Svenska Förbundet för Kvalitet, SFK.

Där var jag med att utveckla en sektion med ansvaret för tjänstekvalitet. Ett mycket outvecklat område. Hur säkrar man och utvecklar man kvaliteten i tjänster. Vi tog oss ann att försöka bygga upp kunskapen om detta område. Resultatet blev ett antal konferenser och böcker. Däribland kvalitetsbristkostnader i tjänster och tjänstekvalitetens hörnstenar. Den senare var min andra bok. Parallellt var jag engagerad i något som hette Tjänsteförbundet. Där drevs ett tjänstekvalitetsprojekt som jag var projektledare för delen om ISO 9000 i tjänsteföretag. Där kom min första bok, som också blev en säljframgång.

När det var gjort värvades jag till Företagna. Där hade man skapat ett system för kvalitet som går under namnet FR2000. Under tio års tid hade jag förmånen att utveckla systemet till ett integrerat ledningssystem för små- och medelstora företag. Här fick jag också möjligheten att bli förste ordförande i rådet som förvaltade och utvecklade systemet. Parallellt fick jag mitt livs största kompetensutveckling genom att haft förmånen att vara examinator och utvärderingsledare för Utmärkelsen Svensk Kvalitet. Som bispår under några år i slutet av 90-talet fick jag en djup insikt i svensk hälso- och sjukvård genom Landstingsförbundets QUL-projekt.

I sluttampen på denna tid värvades jag till att för Företagarnas räkning var svensk delegat i ISO-sammanhang. Genom projekt "ISO 9001 for Small Business" var jag med och skrev den internationella handboken. En ytterst lärorik tid där jag noterade att problem vi tyckets ha i Sverige som unika var universella. De flesta länder brottades med samma problem. Jobbet med denna bok renderade sedan i en förfrågan om mitt engagemang i att ta fram en standard för kvalitetsplan på internationell botten. Som grädden på moset blev det många resor till all världens hörn. Men allt har ett slut.

I början av 2000-talet halkade jag in på ett bananskal i skolväsendet. En resa som jag fortsättningsvis engagerar mig i. Skolan är en av de viktigast samhällsfrågor vi har. Här skapas grogrunden för det välstånd vi har och kommer att behöva. Ingången till skolvärlden blev även här mina kunskaper i kvalitetsarbete. Under de år som gått har jag haft förmånen att utbilda några tusen rektorer, utvecklingsledare, förvaltningschefer, förskolechefer, lärare, förskollärare och barnskötare i vad är kvalitet och hur kan man omsätta styrdokument i skola till praktisk vardag. Därtill har det blivit några böcker jag skrivit i ämnet. Därtill noterar jag att även, om jag formellt ska ha 52 veckors semester resten av livet, är det för intressant att låta bli att fortsätta uppdraget att bidra till förskolan och skolans utveckling. Varje skifte i livet bidrar till nya möjligheter och utveckling.

Min lilla exposé över klassresan ovan kan breddas genom att läsa mina tidigare blogginlägg kring min resa i kontext av olika ämnen. Jag noterar att om jag inte tagit chansen till att göra utbildningsresan, trots min bakgrund, hade jag aldrig fått denna möjlighet att se och uppleva de världar som jag beskrivit ovan. Så ta chansen när den bjud att göra resan. Vägen är mödan värd.

Pluraword:
Nya samhället - välfärden 2.0
Avancerad barnmisshandel
Kliv på tåget
Oduktiga flickan           


måndag 7 augusti 2017

Förbättra förskolans undervisning

Skolverket kom i juni 2017 ut med sin lägesrapport för skolväsendet. Där kan man hitta mycket godis. Däribland vad man sett för möjligheter till förbättringar uppfångade under perioden 2015-2016.

Skolverket noterar fyra huvudområden där man ser behovet att förbättra svenskt skolväsende. Dessa är (s 9):
  • En skola som möter varje elev.
  • Strategier för lärarförsörjningen
  • Kvalitet i varje skolform
  • Skolans förmåga att möta nyanlända elever.
För varje område finns det olika delar som behöver utvecklas. För en skola att möta varje elev noterar Skolverket att undervisningen behöver anpassas till varje elev. Dessutom, den gamla klassikern, skolans förmåga att ge stöd. Elevhälsans arbete behöver förbättras så den främjar elevernas utveckling och lärande. Ytterligare behövs studiehandledning på modersmålet förstärkas. Samt studie- och yrkesvägledning tillgodoses. Det senare fick jag mer kännedom i en tillsyn på en grundskola jag arbetar åt. Det är inte bara de senare åren som det är aktuellt med syv, utan genom hela skolgången från förstaklass till nian. Därtill, sommaren 2017 kära diskussionsämne, digitaliseringen. Skolverket noterar att alla elever och lärare behöver digital kompetens.

När det gäller lärarförsörjningen är det ett känt diskussionsämnen hur man ska råda bot på underskottet av förskollärare o lärare. Noterar att den största bristen inom läraryrket i Stockholm ligger på drygt 3000. Av dessa är övervägande delen förskollärare och barnskötare.

Kvalitet i varje skolform fokuserar Skolverket bl a förskolans undervisning och dess behov att förbättras.

Skolverket tar upp i sin rapport att det råder oklarhet vad som menas med undervisning i förskolan. Om jag tar hjälp av skollagen (2010:800), 1 kap 3 §, är:
undervisning: sådana målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden.
Här visar det sig, i Skolinspektionens kvalitetsgranskning, att få arbetslag diskuterar hur undervisningen kan bedrivas och hur förskollärarnas ansvar för undervisningen ska bedrivas. Jag kan bara hålla med Skolverket och Skolinspektionen i detta. De uppdrag jag har och haft i förskolan signalerar förvirring och okunskap, speciellt i relationen till läroplanen. Tyvärr bedrives på många håll en icke målstyrd process för att undervisa. Man kör på som man alltid gjort utan mål. Och checkar sedan av mot läroplanen att man gjort jobbet. Man har sällan eller aldrig en aning om barn lärt sig enligt fastställda nationella målen.

Samtidigt är likvärdigheten i förskolans pedagogiska arbete obefintligt. Eftersom de mål som finns i Lpfö 98/16 inte har minsta innehåll på nationell nivå för vad som barnen ska ha lärt sig. Det gör att ingen kan säga att en enskild förskola gjort för mycket eller för lite. I det uppdrag Skolverket fått av regeringen, att skriva om läroplanen, innebär att ska skapa tydligare vägledning om vad undervisningen kan innebära. Om det inkluderar innehållet i de ämnen, som berörs under kapitel 2.2 Utveckling och lärande, vet jag inte. Den som lever får se vad som kommer ut att detta uppdrag.

Skolverket tar upp det här med pedagogiskt ledande i förskolan, de skriver (s 20):
Många förskolechefer behöver också ta ett större ansvar som pedagogiska ledare. Förskolecheferna har en avgörande roll för att skapa en dialog om undervisning på varje förskola.
För att skapa kvalitet i förskolan står den inför många utmaningar. Det må gälla att bedriva en målstyrd undervisning som att strukturera upp verksamheten för att skapa en pedagogisk struktur över året. Här finns den stora utvecklingspotentialen för förskolan och dess utmaningar. Mycket finns att göra för att skapa en ännu bättre förskolan med struktur och systematik.

Källor:
Skolverkets lägesbedömning 2017, Rapport 455
Danielsson, Roger J och Söderlund, Jan (2012) - Från skollag till vardagsarbete - förskolan, Skoldialogen
Danielsson, Roger J och Hanselid, Hans-Olof (2015) - Det pedagogiska kretsloppet - ett kvalitetslyft för förskolan, Skoldialogen 


   

torsdag 3 augusti 2017

Fotoöga

Fotoöga är det öga som fotografen har när hen skjuter en miljö eller sammanhang. Under mitt projekt att skanna in min fars bilder började jag fundera över motiven. Vad var det han försökte fånga? Vad var det han såg som inte vi andra såg. Bilden brukar säga mer än tusen ord. Här kommer det subtila in, jag som betraktare av bilden gör andra tolkningar än vad den som tog bilden hade. När jag försöker tolka vad det var far ville tolka till eftervärlden går jag ibland bet, speciellt på naturbilder. Hittills har jag, av den tioårs period jag skannat, noterat natur och sociala sammankomster som de två dominerande motiven.

Tar vi naturbilder är det olika typer av miljöer han fångade. Här några exempel:
                                          Från samebyn Fatmomak.


                                           Fjällsjö i Norge och omgivande fjäll.
                                           Röda näckrosor i Tiveden.
Många är funderingarna kring vad såg han. Somliga är lättolkade. Dessa tre är bilder, med gestaltningar av olika naturmiljöer som intresserade far. Uppväxt i södra Norrland, i en kargt skogslandskap i kombo med fjällmark, förstår jag möjligen pappas fotoöga. Mellanbilden fångar han det han ser som skönt. Det karga vindpinade trädet i förgrunden. Magra jorden som är typiskt för fjällmarken och den spegelblanka fjällsjön mitt i bilden flankerad av bergmassiven i fonden. Det karga landskapet ger en bild av hans förmåga att fånga det jag inte, som inte växte upp i den typen av natur, skulle se skönheten i. Samtidigt fascineras pappa av blommor. Det illustreras bäst av de röda näckrosorna han fångade på en semesterresa i Tiveden. När han senare i livet fick sin egen trädgård var det hans stora hobby att odla olika typer av blommor. Här hans älsklingsblomma:
                                           Liljor i trädgården.

När det gäller den andra perspektivet, de sociala sammankomsterna, är det ofta vid högtider i familjen och släkten som dokumenteras. Personligen fascineras jag av hur klädkoden ser ut vid de olika tillställningarna över tid. Från strikt uppklädd till en mer ledig stil. Här några exempel vid två tillfällen med drygt fem års skillnad:
                                           Jul för 50 år sedan, 1967.
                                           Jul för 42 år sedan, 1973.
Ungefär samma typ av julmat men skilda klädkoder och skilda miljöer. Här kan man fundera över vad ser vi på bilderna. En uppenbar sak är samma kärnfamilj över tiden. Säkert kan man tolka in mycket annat. Det är fritt upp för var och en. Men bilderna är det pappa såg när han ställde in kameran för fotografering.

Med denna lilla fundering kring bilder och speciellt ur det fotoöga som skapar bilden tänker jag vidare. Hur skapar vi förståelse för bilder och dess betydelse som kommunikatör. Fastnar för tre saker som Anne-Marie Körling tar upp i sin senaste bok (s 218):
  • Kommunicera med bilder för att uttrycka budskap.
  • Undersöka och presentera olika ämnesområden med bilder.
  • Analysera historiska och samtida bilders uttryck, innehåll och funktioner.
Hur viktigt är inte detta att träna ögat och göra bildpromenader. Det tränade jag som ung tidigt genom mitt problem att orden svor. Idag är jag glad att jag har ett bildseende som gör mig möjlighet att tolka bilden i kombon till den text jag läser. Hur viktigt är det inte att skolan av idag inte bara fokuserar på den teoretiska texten utan i lika hög grad tränar barn att tolka bilder. Detta redan i förskolan.

Mitt bidrag av de tre punkterna ovan är den tredje. Ett försök att analysera bilderna utifrån pappas fotoöga. Vad vara det han ville uttrycka? Vad innehåller bilden? Och, vilka funktioner ville han ha med i bilden?

Källa:
Familjefoton av Verner Danielsson från 1966 - 1973.
Körling, Anne-Marie (2017) - Textsamtal & Bildpromenader, Läraförlaget


   
  


lördag 29 juli 2017

Häxan

Fjällbacka står som alltid i blickfånget för Camilla Läckbergs romaner. Efter tio års frånvaro återvände jag till hennes författarskap med boken Häxan.
Berättelse spinner kring tre berättelser. Den första har utgång i nutid och ett förödande mord på ett barn. Stora sökresurser sätts igång. Det som gör det extra angeläget är att flickan som försvann bodde på samma gård som en flicka som försvann för trettio år sedan.

Parallellt löper dessa två berättelserna genom boken med avbrott för en historia som tar sin början under 1670-talet i Tanumshede. Den berättelsen tar sin utgångspunkt i det här med den tidens hetsjakt på det som avviker och skapar den tidens populism, häxjakten. Lite som går att dra paralleller till vår egen tid med jakten på muslimer och deras trosutövning och islamofobin i Sverige.

Camilla Läckberg lyckas också sätta fingret på hetsjakten på flyktingar i Sverige. Hur vidrigt somliga kan bete sig, även att det är i fantasins form. Men den speglar mycket den hets som stundom lyser fram i sociala medier om vår intolerans för det främmande, det vi inte känner till.

De tre berättelserna sammanstrålar till nutid på ett raffinerat vis. Boken har många bottnar allt från det mest förbjudna, att ta livet av ett barn, som rädsla för det främmande. Trots bokens omfång lyckas Camilla Läckberg hålla spänningen uppe.

Läs boken, om du inte gjort det än.