Matematik har alltid från äldsta forntiden till idag varit nödvändigt. Både av rent praktiska skäl som att förklara och i viss mån bemästra naturen. Utan matematiken skulle vi inte kunna kommunicera på detta viset i sociala medier eller för den delen förklara fysik, kemi och andra naturfenomen.
Genom kilskrift och Babylonierna har vi fått 60-talsystem, grunden för tiden. Problemet med detta system vara att babylonierna var tvungen att skapa avancerade tabellsystem. Genomtiderna med Euklides, Arkimedes, Apollonios och Diofantos har vi fått underlaget till den moderna matematiken.
När började jag lära mig språket matematik? Ja, även här är jag kluven. Vet som liten pilt i två treårs åldern hade jag verktyg som spik och hammare. Därtill tumstock. Den lilla grabben mätte och spika. Om det var första grunderna för att uppfatta geometriska mönster vet jag inte. Men att räkna föll sig naturligt.
I skolan höll fascinationen i sig. Det var aldrig en fråga om jag skulle läsa särskild matematik i högstadiet eller inte. När jag senare gick på teknisk gymnasiet läste vi matematik som inte bara var språklig utan omfattade storheter som komplexa tal, differentialekvationer, primitiva funktioner och integraler. Denna matematik var grunden för hur jag med förtjusning grep mig an att lösa tekniska problem. Speciellt blommade jag upp när det var konstruktionsberäkningar och byggfysik.
Det verkliga lyftet i matematik som språk kom när jag började på KTH. Först med algebra och funktioner av en variabel. Lyckan vara gjorde med min mattelärare Leo Ullemar. En gudabenådad pedagog och universitetslektor. Med glädje minns jag honom och de storföreläsningar han höll i den stora aulan på Singsing, KTH. Inom parentes som idag är en teaterscen för de som går teaterskolan. Vänd mot oss teknologer och med kritan mellan pek- och långfingret droga han sina bevis från tavlans övre vänstra kant ned till högra underkant. Inte på ett mekaniskt sätt utan med förklaring av sambanden i matematiken för att nå fram till lösningen av problemet. Som en smal lycka fick jag honom som övningsassistent andra året på KTH i Differentialekvationer. Den kunskapen hade jag sedan själv nytta av när jag en tid på värden själv var övningsassisten i byggteknik.
Även om jag idag inte lika flitigt använder språket matematik har jag fått en känsla för magin i tal och matematiska samband. Speciellt när jag med hjälp av det logiska tänkande, som matematik är, gör analyserar och löser problem.
Denna berättelse är min väg med matematiken. Kanske finns flera som har sina berättelser om sitt matematiska lärande. Skulle vara intressant att läs och höra dessa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar