Järnblod

Järnblod är den sista boken i spänningssviten om Annika Bengtzon som startade med Sprängaren. Liza Marklund har lyckats hålla spänningen upp i sviten. En bladvändare från början till slut. Även om hon inte är älskad av alla systrar för sitt språk.

Järnblod rör sig på tre plan. På de strukturella planet om mediebranschens problem med pappersprasslet. Försent ska syndaren vakna är sammanfattningen om de konvulsioner mediehusen lever under nu när gatans parlament även nåt journalistiken.  På det andra planet Annika Bengtzons journalistiska gärning att jaga kriminella. Tredje planet det personliga att göra upp med sina spöken och försonas med sitt förflutna.

Läs boken. Ger nya funderingar om livet och döden. Lika väl som den tid vi lever i. Men man vet aldrig, finns det en fortsättning?
 

Ordmoln med floskler

Floskelvarningen är stor i det politiska språket. I Almedalen inträffade just det 2015 när Stefan Löfven använder ordet utvecklingsmoral. PR-nissarna och partifolket verkar tycka att de skapat en modern fyndighet på ordet arbetsmoral. En av S deviser genom tiderna har tidigare varit Gör din plikt - kräv din rätt. Börjar man fundera på ordkombon utveckling och moral blir det svårt. Första som dyker upp är ska man utveckla moralen? För det andra vad betyder orden. Om vi väljer det sista ordet i kombon moral så definierar ordboken det som:

1. uppfattning om rätt och orätt som styr värdering
2. (kollektiv) andlig styrka
3. djupare lärdom som kan erhållas av berättelser

För att citera Oscar Wilde:

Moral är den hållning vi intar gentemot människor vi inte tål.

Dyker vi på den första ordet i kombon utveckling definierar ordboken den som:

1. process varvid något förändras
2. (uppkomst och) spridning

Om man skulle våga sig på att försöka tolka innebörden av ordkombon utvecklingsmoral skulle det bli:

sprid den rätta vägen

Vilken väg kan man fundera på. Ordet moral är egentligen det sätt vi beter oss utifrån de etiska regler som finns. Som bekant skiftar de.

Inte helt enkelt att tyda vad Stefan Löfven och S vill med ordkombon. Den ger allt för många tolkningar i förhållande till vad jag tror han vill sända för signal:

Förbättra världen med rätt beteende

Frågan är var det det Stefan Löfven menade i sitt tal den 29 juni 2015.

Utbildningen bestämms från LO-borgen

LO vill att utbildningen ska bestämmas på andra villkor än de demokratiska i riksdagen. I ett debattinlägg i SvD går LO-ekonomen Torbjörn Hållö in på hur arbetsgivaravgifter kan styra på ett sätt att den påverkar utbildningen. Han skriver:

En annan viktigt faktor är kvaliteten på gymnasieutbildningen där program med god samverkan med den relevanta branschen generellt skapar bra förutsättningar för jobb.

En modell kan vara en sänkt arbetsgivaravgift för arbetsgivare som har ett organiserat samarbete med grundskola, gymnasieskola eller högskola kring till exempel innehållet i utbildningen, praktik och elevernas övergång till arbetslivet.  

Med den synen gör sig inte läroanstalterna, forskningen och regeringen besvär om innehållet i undervisningen. Kursplaner och ämnesplaner måste då anpassas efter vad industrin efterfrågar inte vad som är nödvändigt ur en samhällsutveckling.

Dessutom är Torbjörn Hållö inne på en gammal S-märkt politik med att gynna storföretag och högproduktiva jobb. Han skriver:

Men då Sverige har en internationellt mycket produktiv industrisektor medan delar av tjänstesektorn har en internationellt svag produktivitet så kan Sverige påverkas mer negativt än andra länder av den pågående omvandlingen av näringslivet. I dag används dessutom skattesubventioner - till exempel Rot och Rut – för att flytta arbetskraft från sektorer med högre produktivitet till sektorer med lägre produktivitet.

En elitistisk tanke. Sveriges problem är att vi i hög grad har ett utanförskap för individer som av en eller annan anledning inte kan eller har förmåga att omfattas av de högproduktiva yrkena som kräver mer kunskap än det gamla traditionella industrijobbet.

Dessutom gör Torbjörn Hållö en tankegroda i sitt resonemang. Industrins behov av fysik arbetskraft har stadigt minskat sedan mitten av 1960-talet. Tillväxten i arbetsmarknaden har skapats i tjänstesektorn. Då främst den offentliga. Idag ser vi en helt annat mönster. Både industrin och tjänsterna robotiseras. Internets insteg i tillvaron ändrar kraftigt förutsättningarna för traditionellt tjänstemäns arbete. Större andel standardiserade tjänster kommer att tas över av robotar. Det innebär i princip att vi kommer att se två sektorer som kommer att kräva fysik arbetskraft.

Sektorer som fortfarande är svåra att mekanisera är de som kräver högt specialiserat kunskapsinnehåll och de där förutsättningarna fortfarande kräver handpåläggning. Vad vi pratar om är specialister och hantverkare. Om det har jag skrivit i ett blogginlägg (länk nedan) för snart fem år sedan.

Dessutom kan man fundera över sättet att organisera den offentliga verksamheten. Både inom vården och skolan. Inom vården är det lättare att robotisera utförande på specialistsjukhusen likaväl som inom primärvården. Ta bara det här med läkare på distans som tillämpas i glesbygden. Inom skolan kommer kravet på att organisera läraryrket att påverkas. Med ett behov av 75 000 lärare inom fem år säger det sig själv att det är en orimlighet att uppfylla även om man lyckas höja lärarlönerna.  Det kräver nya sätt att skapa undervisning på.

Så svenskt samhälle står inför stora omdaningar från det vi är vana att se. Samhälle styrt mer av den moderna tekniken som fordrar mindre fysisk handpåläggning. Då är LOs tankar en aningen kontraproduktiva likaväl som S mål om Europas lägsta arbetslöshet.

Media SvD
Blogginlägg Pluraword     

Ständigt denna motivation

Motivation är en viktig drivkraft i alla sammanhang. Den bör helst komma inifrån. Men den hjälps på traven av omgivningen som understöder den. Skolan är inget undantag från det. Lärarnas Riksförbund, LR, och Sveriges elevkårer har pejlat in gymnasieelevers motivation till studier. I undersökningen de gjort noteras att 53 % av eleverna känner låg studiemotivation. Mest är det bland elever från yrkesprogrammen. Emil Gustavsson ordförande i Sveriges elevråd säger:

Vi har sett i andra studier att motivationen dalat från årskurs fem till åtta och misstänkt att det följt med ända upp på gymnasiet. Det är bittra siffror, men man måste våga ställa krav på eleverna. Gymnasieelever har i princip inga andra incitament för att gå i skolan än att lära sig och känna sig motiverade.

Är detta ett momentum för att den sittande regeringen att vill göra gymnasieskolan obligatorisk när skolan inte lyckas hålla elever motiverade?

Emil Gustavsson tror att det finns risk för att skolan blir ett politiskt slagträ. Bo Jansson, LR, däremot slår näven i bordet:

Alla är ju överens om att lärarna måste ha högre löner, att vi måste ha utbildade lärare i skolan och det är politikerna som har makten. Sluta snacka, gör det!

Så enkelt kanske det inte är. Enligt en gymnasielärare som tycker det är befogat att ifrågasätta lärarnas förmåga anger tre skäl till varför det ser ut som det gör:

1. Förberedelsetiden knapras på till annat icke värdeskapande
2. För låg kompetens hos lärarstudenter
3. Dålig kompetensuteveckling

Säkert ligger det mycket i detta. Den bild som gymnasielever ger är tappat förtroende för lärarna.  Eleven Erica Green säger till SvD:

Jag är säker på att det finns jättemånga bra lärare där ute. Men de har inte tillräckligt med tid. De har så mycket administrativa uppgifter att de inte hinner planera undervisningen. Skulle de ta sig tid tvingas de göra det obetalt, utanför arbetstid.

Undersökningen visar att hela 87 % av eleverna vill ha mer engagerade och ämneskunniga lärare. Om vi för en stund funderar på vad forskningen säger om bra och kunniga lärare kännetecknas dessa av följande. Lärare i klassrummet ska vara effektiva att arbeta och se vad som är värdefulla faktorer för eleven. Ha flera olika inlärningsmetoder. Lärarna och eleverna har god dialog där läraren ser varje enskild elev och fokuserar på arbetet i klassrummet. Därutöver ska lärarna ha en strukturerad undervisning med frihet inom ramarna för eleverna. Undervisningen är till viss del differentierad. Men det kanske viktigaste att lärarna har positiv förväntan på elevers resultat med vidhängande beröm.

Går vi över till lärarens betydelse så finns det flera avgörande faktorer. Några är lärarens utbildning. Lärarens sociala koder genom de ledarstilar hen tillämpar. Att lärarna är medvetna om om sin egna och andras begreppsutveckling och kunskapsutveckling. Sist men inte minst, har lärarna tillgång till forskning och andras synsätt men också olika metoder för lärandet.

Som synes är det både en medveten utbildning på lärarutbildningen utöver ämneskunskap som avgör kvaliteten på lärarstudenterna. Och en ständigt kompetensutveckling under yrkeslivet som måste till. Till detta även lärarens förmåga att leda. Lärarna borde fråga sig själv: Vem är jag att leda.

Avslutningsvis vill jag citera en "gammal" gymnasielärare:

Att vara pedagog kräver mer än kunskaper i ämnet som det undervisas i.

Media SvD1, SvD2

   

Böndernas makt över skolan

Barndomsskolorna är ursprunget till dagens skola och hur den organiserades. Den skapades i ett samhälle som inte finns idag. Bondesamhället krävde aktivt deltagande av barnen hemma på gården. På det sättet skapades en skola efter jordbrukets rytm. Potatislov på hösten för att få upp potatisen innan tjälen kom. Sommarlovet för att hjälpa till med skörden. Först höskörden vid midsommartid. Senare på sommaren skörden av grödor för olika sädesslag och valla korna på grönbetet.

Skolor fanns då nästan vid varje mindre bysammanslutning. Det fanns gått om skolor som på bilden i det svenska bondesamhället.

Skolan vara också bara sexårig. Men framförallt organiserades skolan i två terminer anpassade till bondesamhällets krav. Något som har överlevt bondesamhället. Frågan idag är om det är optimalt att behålla ett skolsystem som bygger på en icke existerande samhällsordning?

Dagens kunskapssamhälle ser helt annorlunda ut. Inte bara tillgången till information utan lika mycket hur familjebildningar ser ut och hur arbetet är gestaltat. Vi har idag i princip en 18 årig skolgång. Barnen börjar redan i förskolan med lärandet. En skolform fri från skollov under året. När grundskolan börjar vallas barnen in i det gamla bondesamhällets rytm.

Om vi tittar oss omkring i världen har länder som Storbritannien, Frankrike, Portugal och Japan tre terminers system. Om man skulle omsätta det till dagens svenska samhällskultur är det väl jul, midsommar och sportlov som är de bärande delarna. Kanske skulle man tänka sig att ett svenskt tre terminssystem kunde vara byggt på fyra veckors sommarlov runt midsommar. En vecka på hösten och sportlovet. Då skulle man få en termin mellan augusti-oktober, november- februari och mars-juni.

Dristar man sig sedan till att fundera på hur skolan organiseras. Skolan kommer att behöva reformeras totalt under terminerna. Dels sättet att undervisa. Dels hur klaras bemanningen på skolorna. Med en resursbrist i skolorna i form av lärare tvingas man fundera på hur undervisningen ska gå till. Är det så att läraryrket måste stöpas om från att vara den som är klassrumsledaren till att vara den som lotsar eleverna i lärandet. Är det så att flippa klassrum är framtiden med portionslärande på individbasis. På det sättet kan undervisningstiden och sättet att organisera lärandet markant stuvas om. Med Internet och sociala medier har plattformen markant förändrats för att uppnå individuellt lärande.

Några tankar kring hur det är hög tid att i grunden organisera om skolan och bryta böndernas makt. Det är ett vågat steg M har givit sig in på när de nu föreslår ett tre terminssystem. Värt att fundera på för Skolkommissionen i deras kommande förslag till skolsystem.

Media SvD

Glad Midsommar

"Hör du, Järker", sa Gustav, då de träffades på

morgonen av midsommaraftonen, "ska vi klä någon maj-

stång i år?"

"Å nej, det är för besvärligt" sade Järker.

"Ja, det kan nog vara sant", tyckte Gustav.

Samma tycker Pluraword så här 103 år senare.

Ha en bra midsommar med eller utan majstång.

Källa: Läseböcker för Sveriges Barndomsskolor, Hem och Hembyd II i Önnemo, 1912

Oförmögen att handla

Regeringen verkar ha fått dille på att utreda så fort någon fråga blir besvärande. Senast i raden är Fridolin på styva linan med sin läsa-räkna-skriva-garanti. Han och regeringen är inte karl för sin hatt och genomför den. Vad jag vet finns det inget politisk motstånd till att sätta in insatser i tidig ålder för elever med svårigheter att läsa-räkna-skriva.

Man undrar om regeringen inte har hört talas om LUS, Kiwimetoden och andra för att se utvecklingen av barns språk. Både förmågan att knäcka koden och förstå vad som läses eller räknas har alltid funnits. Det är inget man bör utreda. Vet själv att det hjälpte att man fick gå till specialläraren någon timme för att lära sig att knäcka koden både uttalsmässigt och orduppbyggnad. Inte var det stigmatiserande utan hjälpte. Samtidigt fick man en grund att gå vidare på i vuxenlivet när orden svär ihop sig.

Så snälla regering ingen utredningar behövs utan handling. Sätt igång NU!

Media Skolvärlden

Strategisk gråt i dockhemmet

Mycket kan man säga om genus. Men något verkar fullständigt ha spårat ur. Kritiskt tänkande tycks inte tillhöra den rosa delen av världen. När man närmar sig konsten och litteraturen med varningsmarkeringar är det fara å färde.

Expressens Ann-Charlotte Marteus går in på den nya trenden bland kvinnliga studenter på universitetet.

Det finns ju statyer i var och varannan huvudstad. För att inte tala om den gigantiska snopp som utgör Washingtonmonumentet. Censurivern har skrämmande nog infiltrerat även idéernas värld: studenter vill slippa utsättas för åsikter och teorier som de finner upprörande. De vill ha "trygga rum".

Högst oroväckande om personer som är födda sent 80-tal och tidigt 90-tal när sådana tankar. Varken universitet eller tekniska högskolor är inrättningar för mainstream tankar. I en akademi är det problematisering som gäller. Där man vrider och vänder på problem för att hitta den bästa lösningen. Akademin är ingen korvstoppningsfabrik för likriktade åsikter. Det verkar nästa som genustänket förpassat akademin från söndagsskola till barntimme.

Strategisk gråt från kvinnor hör inte hemma i akademin. Om de inte klarar kritiskt tänkande är det nog dags att fundera på annat. Kanske dockhemmet.

Media Expressen  

Tre herrar att tjäna

Att vara förskolechef och rektor är ingen lätt uppgift. Inte nog med att man ska hålla budgeten man ska också vara en förebild för barn och elever, tillfredsställa personalen och leverera till huvudmannen. Mitt upp i allt detta ska hen vara pedagogisk ledare för verksamheten. Var finns dessa under till människor?

Förskolechefer och rektorer har fått en friare tillvaro med Skollagen (2010:800). Detta innebär att förskolechefer och rektorer inte bara är kommunala tjänstemän som ska administrera en verksamhet utan sätter krav på deras ledarskap. Med ledarskapet följer en bestämmande ställning i den verksamhet man är satt att leda. Samtidigt som man ska tjäna tre herrar – föräldrar och barn, elever, personalen och huvudmännen.

I förskolechefens och rektors uppdrag ingår det pedagogiska ledarskapet (2 kap 9 §). En kvalitetsgranskning från Skolinspektionen visar att var tredje rektor på en grundskola och var femte rektor på en gymnasieskola har otillräckliga kunskaper för att vara pedagogisk ledare.

Vad menas med att vara en pedagogisk ledare? Svaret är inte enkelt. Professor Gunnar Berg delar in rektorns roll i två delar. Den resultatansvarige (förvaltning/administration) ledaren och rollen som verksamhetsansvarig (pedagogisk) ledare. Om denna uppdelning görs innebär det att förskolechefens och rektors roll bara är inåtvänd. Innebär en borttappad dimension som ledare – rollen mot barn, elever och föräldrar.

För ledarskapet har tre vikta herrar att tjäna:

1.      Nöjda kunder - i förskolan och skolans fall föräldrar, elever och barn

2.      Nöjda medarbetare - i förskolan och skolans fall förskollärare, lärare och övrig personal

3.      Nöjda ägare - i förskolans och skolans fall offentliga som enskilda huvudmän.

Utöver att tillfredsställa resultatansvaret mot huvudmännen, staten och att pedagogiskt leda verksamheten finns i praktiken en dimension som oftast glöms bort. Barn, elever och föräldrar är ju de som gör att förskolan och skolan kan bedriva en undervisning. Utan dem finns ingen förskola eller skola. Det är ingen lite rollen som krävs av de som beträder befattningen förskolechef och rektor.

Första uppgiften innebär att ledaren måste ha tre förhållningssätt för att hålla barn och eleverna nöjda:

·         Kundorientering av verksamheten - eleven i centrum för skolan och barnet för förskolan

·         Kontinuerliga förbättringar - överlevnaden i "skolmarknaden" för att få elever och barn

·         Snabba reaktioner - att se till att ligga steget före.

Andra uppgiften innebär att ledarna måste ha tre förhållningssätt för att förskolan och skolan kan skapa kunskap:

·         Allas delaktighet - arbetslagen inte bara en organisatorisk enhet utan tilldelat ansvar och befogenhet till grupp och individ.

·         Kompetens - livslångt lärandet även hos förskollärare, lärare och övrig personal. Kunskap är färskvara.

·         Förmåga att lära av andra – att ta till sig det som andra gjort och bannlysa NIH (Not Invented Here).  Hemmablindhet är farligt.

Tredje uppgiften innebär att ledaren måste ha fem förutsättningar för att uppfylla nationella mål i förskolan och skolan: faktabaserade beslut, en undervisning eller pedagogisk struktur som är byggd på ett flöde av händelser,i undervisningen, förebyggande åtgärder, samverkan och långsiktighet.

Som synes är det inte bara att få titeln förskolechef eller rektor och ett ramverk med statliga styrdokument för att ratta en förskola eller skola. Det behövs förskolechefer och rektorer som är besjälade att leda verksamhet och undervisningen.

Roger J Danielsson

Omarbetad artikel från e-tidningen Skolindicatorn 1.11

Källor:

Skollagen SFS 2010:800

Berg, Gunnar, 2011, Rektor som pedagogisk ledare – vad innebär det? Nättidningen Skola och samhälle.

Danielsson, Roger J, 1995, Tjänstekvalitetens hörnstenar, Studentlitteratur

Ständigt denna mobil

Nu har politikerna och speciellt Stefan Löfven överträffat sig själv. Dags att förbjuda mobilen på lektion tycker han. Han stöder sig på en stokastisk variabel i form av en forskningsrapport från London School of Economics. Något mer skilt från både verklighet och kunskap får man leta efter.

Han verkar dessutom dåligt påläst om existerande skollags femte kapitel. Den säger (kursiv text lagtext övrigt motivtexten):

Omhändertagande av föremål

22 § Rektorn eller en lärare får från en elev omhänderta föremål som används på ett sätt som är störande för utbildningen eller som kan utgöra en fara för säkerheten i denna.

Rektorn får inte uppdra åt någon annan att fatta beslut enligt första stycket.

Denna paragraf gäller inte för kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare.

I paragrafens första stycke anges under vilka förutsättningar och i vilka sammanhang lärare och rektorer kan använda sig av befogenheten att omhänderta föremål som tillhör elever och alltså på detta sätt rubba besittningen till föremål som på olika sätt kan anses tillhöra en elev. Bestämmelsen motsvarar 1 kap. 20 § och 9 kap. 18 § i 1985 års skollag. När det gäller tillämpningen kan hänvisas till motiven till de bestämmelserna, se prop. 2006/07:69 s. 15–17.

Av andra stycket framgår att rektorn inte har någon möjlighet att delegera beslutanderätten avseende omhändertagande av föremål. Det är med andra ord bara lärare och rektorer som har en rättslig befogenhet att omhänderta föremål. Lagrådet har påtalat att det kan uppstå akuta situationer där rektor eller lärare inte är på plats och annan personal inte har befogenhet att omhänderta t.ex. en kniv eller en sprayburk, och ifrågasatt om detta är tillfredsställande med hänsyn till ändamålet med bestämmelsen.

Regeringen vill framhålla att det med stöd av straffrättsliga regler om nödvärn och nöd kan finnas möjlighet för all skolpersonal och även andra att ingripa mot elever vid t.ex. pågående skadegörelse i skolan. Bestämmelsen i skollagen om omhändertagande av föremål är avsedd att ge lagstöd för ingripanden bl.a. i situationer då det inte finns förutsättningar för ett ingripande med stöd av nödvärns- eller nödrätten. Som Lagrådet också påpekar är det angeläget att bestämmelserna i skollagen är tydliga och har en begränsad räckvidd. Det får inte råda någon tvekan om vilka personalkategorier som får ingripa och hur långt befogenheterna sträcker sig. En eventuell utvidgning av kretsen av behöriga beslutsfattare enligt första stycket bör enligt regeringens mening föregås av ytterligare överväganden. Regeringen är inte beredd att nu föreslå en sådan utvidgning. Regeringen är inte heller beredd att, som Lagrådet uppmanat regeringen att överväga, låta rektor kunna delegera sina befogenheter enligt första stycket i likhet med vad som är möjligt enligt 6 § i detta kapitel. Till skillnad från de befogenheter som bl.a. rektor har enligt 6 § avser befogenheten i denna paragraf en direkt och mer ingripande form av myndighetsutövning.

Paragrafen gäller enligt tredje stycket inte i de skolformer som riktar sig till vuxna.

Noteras kan att lärare har idag rätten att omhänderta störande föremål under undervisningen. Det gäller i högsta grad mobiltelefoner. Samtidigt bör skolan skapa regler för hur smartphones kan användas under lektionstiden.

De är nämligen inte bara en telefon eller spelmaskin som gamla tiders telefoner. Den är i högsta grad en dator i miniatyrform. Ytterst lämpad som dokumentationsinstrument, surf för information och kommunikation. Även som en del av "flippa klassrum".

Så det är i hög grad en pedagogisk fråga med mobiler och dess användning. Inte en politisk detaljstyrningsfråga. Dessutom är teknisk utveckling av goda för att utveckla de pedagogiska metoderna.

Korridorvakter i gammelmedia

Inför öppen ridå i gammelmedia ser vi nu i boulevardpressen en fajt om vilken korridor som gäller. Är det den ärbara vänsterpressen med AB i spetsen? Eller är det "högern" med Expressen? Ingen skulle jag säga har monopol på åsikter. Åsikter kan vara många. Bygger de på värderingar eller attityder. Oftast hänger de inte ihop. För det som styr varje människa är dess beteende utifrån dess värderingar. Givet det ser vi på korridoren från olika synvinklar.

Högersyn i korridoren

Vänstersyn i korridoren

Om man ska ha olika korridorväktare blir diskussionen rätt fattig. Diskussion och dialoger bör bygga på ömsesidig respekt för fakta och synvinklar på tolken av dessa. Annars är vi tillbaka till den värld vi hade under 1970-talet. Där var det finare att skjuta med än röd bössa än en blå. Då styrdes åsiktsmaskinen av rödvinsvänster. Med företrädare som Myrdal m fl som förhärligade Mao och kulturrevolutionen. Kambodja och röda khmererna. Och Kuba som den sanna socialistiska staten.

 

Gud bevare oss från att åter hamna i den destruktiva debatten om svart eller vitt. Hög tid att bli som de gamla romarna. Att åter anträda arena och ha diskussioner utan pekpinnar om vilkens korridor in till arenan som är den rätta.

För idag är ju trots allt den nya åsiktsarena de sociala medierna. Där bryts olika åsikter mot varandra i en skön blandning utan att det finns åsiktspoliser i form av redaktioner som sållar debatten. För åsiktskorridorer blir för smala och för förutsägbara som icke sanningssägare utan endast åsiktsmaskiner enligt sektlogiken.

Media Expressen, AB

   

Evidensbaserad undervisning

Är det möjligt med evidensbaserad undervisning? Frågan blir relevant i ljuset av några forskares debattinlägg kring evidensbaserade politiska beslut. Det här med social ingenjörskonst framför politiska ideologier och samhällsbilder. Låt mig säga att evidens är viktigt om man ska försöka bevisa ett orsakssamband. Men att ge sig ut i tassemarkerna att försöka sig på att evidensbasera demokrati är en farlig väg. Den skapar bara sådant som vi för länge sedan borde veta när det hamnar i händerna på diktaturer eller sekter.

Däremot kan man fundera om evidensbaserad medicin inom vården är överförbara på andra discipliner som t ex pedagogiken. Skollagens 1 kap 5 § säger att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Med detta följer frågan vad är vetenskaplig grund?

En definition på evidens som grund för vetenskapligheten är:

Evidens är vetenskapliga belägg som tjänar till att antingen stödja eller gå emot en vetenskaplig teori eller hypotes. Sådan evidens förväntas vara empirisk och lämpligt dokumenterad i enlighet med de vetenskapliga metoder som gäller i respektive kunskapsfält. Normerna för evidens kan variera beroende på vetenskapsområde, speciellt mellan naturvetenskap och samhällsvetenskap. Belägg är vad som krävs för att infria en så kallad bevisbörda. (Wikipedia)

Tar vi denna tanke vidare kan följande tankar finnas kring detta med evidens. Om du ska bygga ett kvalitetsregister för skolan är det viktigt att vara överens om vad som ska mätas. Problemet i skolans värld är vad som ska mätas. Här är man inte överens. Problemet är att det dessutom inte finns någon neutral kontrollgrupp i skolan att mäta emot som t ex inom medicinen. Där har man tydliga sjukdomar med patienter man kan föra ett register över och kontrollera mot gruppen "friska" individer. På det viset hittar man förklaringsmetoder och effektiviteten i behandlingsmetoder.

Det närmaste evidensbaserade kvalitetsregister i skolan är nog allt John Hatties metaanalyser i Visible Learning. Där listas de påverkansfaktorer som finns på studieprestationer. Så den stora utmaningen för skolkommissionen är att inte bara fundera på skolsystemets utformning utan lika mycket på om det behövs ett opolitiskt kvalitetsregister.

Kvalitetsregistret behöver både innehålla sådant Hattie mätt som vad finns det för effektiva pedagogiska strukturer som går att mäta och jämföra emot hur väl skolan levererar undervisning. En svår och kanske oöverstiglig önskan. Om det inte är möjligt att skapa en evidensbaserad undervisning är det nog bästa att skollagen ändras i sin lydelse. Eftersom vetenskap är ett skiftande kunskapsfält finns det ingen entydighet. Därför bör ordet vetenskaplig grund slopas i skollagen. Då är det bättre att låta skolan var den medborgarskola där barn socialiseras in och får lära sig basfärdigheterna utan politiska pekpinnar för att klara det framtida samhället.

Media DN1, DN2, SvD

Källor:

Skollagen (2010:800)

Wikipedia