Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

lördag 28 februari 2015

Tryggare kan ingen vara

Hur är det ställt med skolforskningen i Sverige? Inte verkar den ha någon tyngd internationellt eftersom ytterst få forskningsresultat finns publicerade internationellt. Är det så att forskningen har fastnat i att skolan bara är en social konstruktion?

Många är frågorna man kan fundera kring om den pedagogiska forskningen. Ovilja till tvärvetenskaplighet inom pedagogiken verkar tydlig. Detta speciellt när man ser debatten kring hjärnforskningen och den pedagogiska. I den senare grasserar bara social konstruktivismen. Social ingenjörskonst har vi haft mycket av i Sverige när välfärdsstaten byggdes ut. Nu är det andra saker som avgör framgången i den globaliserade världen.

I en debattartikel går Hans Bergström till storms mot pedagogforskar samhället. En tydlig inavel verkar finns. Endast 2 procent av forskningen är verklighetsförankrad. Begrepp som School effectivness research (SER) verkar inte existera. Hans Bergström skriver:
Med enstaka undantag samverkar pedagogerna för att blockera verklig forskning om vad som gör framgångsrika skolor (internationellt benämnd School effectiveness research), en typ av forskning som fordrar öppenhet även för analysinstrument från andra discipliner, som företagsekonomi, liksom för banbrytande nya studier om utvecklingen av barnets hjärna.
Detta är en viktig orsak till att den vetenskapliga grunden för skolan inte bygger på empiri utan något annat. Därför är det viktigt att framtida svensk skolforskning fokuserar på vad som händer i verkligheten, i klassrummet och skolan som verksamhet. Modellen för detta att ut gå från metaforen SER-huset. Ett hus som bygger på grund, väggar och tak i en sammanfogat system. Vilken grund står skolan på? Bygger den på en skolkultur med eleven i fokus, moget pedagogiskt ledarskap hos rektor och lärare och synen på att bli lite bättre varje dag. (Allt byggt på skollagens kapitel 4 om systematiskt kvalitetsarbete).

Grunden består även av vilken pedagogisk struktur en skola har. Vilar den på skollagen och läroplanerna som ledstänger i undervisningen? Har lärarna en differentierad undervisningen utifrån en bredare pedagogisk palett?

Har lärarna en undervisning som bygger på rätt från mig till rätt till eleven (pedagogiska paletten). Byggs undervisningen på Förbättringshjulet: Planer-Göra-Utvärdera-Förbättra? Detta är liktydigt med de fyra stegen i en strukturerad undervisning: planering-undervisning-utvärdering-förbättring. Samt har skolan vetenskapliga metoder för att förbättra undervisningen.

En hel del att fundera kring hur skolan ska lyfta sig från den nivå den befinner sig på. Mycket gått görs i svensk skola. Men varför skulle inte skolan kunna bli bättre om vi fick en pedagogisk forskning som är mer tvärvetenskaplig och som bygger på SER.

Media DI  

onsdag 18 februari 2015

Budgetstrul

De som tror att budget är det viktigaste i skolan har nog inte förstått. Politiker och ekonomer i kommuner har fel perspektiv när de ska utforma budgeten. Skolinspektionens kvalitetsgranskning av huvudmän slår fast följande:
Det är inte vanligt att huvudmännen systematiskt följer upp samband mellan resultat och tilldelade resurser år för år utan man litar på sina fördelningsmodeller. Därmed vet huvudmännen inte om den beslutade fördelningen har någon effekt på skolornas resultat. Skolinspektionen vill understryka att huvudmännen kontinuerligt bör ställa sig frågan vilken sorts uppföljning de ska göra av sin resursfördelning, så att eventuella effekterna i måluppfyllelse blir tydliggjorda. Det är en viktig del i av skaffa kunskap om vilka insatser som leder till framgång.
 
Vad beror det okunskap på? Troligen att många i kommunerna tror att kommunalagen står över allt annat. Så är inte fallet. Kommunallagen är en allmän lag som inte har någon specialstatus. Däremot har skollagen dock en speciallag. Vilket innebär att kommunfullmäktige och skolnämnden måste priorietera utifrån kraven i skollagen inte i kommunallagen.


Kommunen har tre uppgifter som huvudman för skolverksamheten: Planer-Följa upp-Utveckla (4 kap 3 §). I förarbetena och i 4 kap 7 § om åtgärder bygger på ett nerifrån och upp perspektiv. Det är förskolans och skolan behov som ska ligga till grund för kommunens utveckling. Inget hittepå från politiker eller förvaltning. Det innebär två saker.


För det första måste kommunen utifrån övergripande inriktning prioritera insatserna per enhet byggd på varje förskola och skolas förbättringsbehov. För det andra är detta nycklarna till budgeten. Utöver detta ska kommunen skapa en uppföljningsapparat så man kan följa upp om prioriteringar följer plan.


Hög tid att kommunerna lägger om sitt arbete. För skollagen är speciallagen som går före kommunallagen. Det kommunala självstyret existerar inte inom skolans värld.


Källa:
Huvudmannens styrning av grundskolan - ett uppdrag med eleven i fokus. Kvalitetsgranskning 2015:01, Skolinspektionen.
Skollagen (2010:800)


Media: Lärarnas Tidning    



söndag 15 februari 2015

Likhet lilla vän

Åter bubblar debatten om fristående skolor upp. Speciellt de som drivs i aktiebolagsform. Suhonen, Svensson och Wingborg från Katalys har åter gått till storms utifrån driftsformerna. Nu i en ny synvinkel utifrån segregation och medelklassens skolval. Efter känd vänsterretorik sätts likhetstecken mellan lärartäthet och skolresultat.


Den omvända logiken bygger på att ju mer lärare per elev dess bättre resultat. Motsatsen tycks dock bevisas av deras egen undersökning. Enda tillfället lärartäthet har betydelse är för svaga elever. Resurskolor brukar har en lärare per elev. Men detta kostar mer pengar per elev för kommunerna och brukar sparsamt användas. Normalbegåvade och särbegåvade elever behöver mer av stimulans än massor med lärare som dräller runt dem. Lärandet är socialt och fordra kvalitet i relationen inte massor med kvantitet.


Dessutom verkar det klart betänkligt när man använder meritvärden i sin utredning. Meritvärden är inte betyg utan ett antagningsinstrument för att söka till gymnasieskolan. Därtill haltar deras slutsats att det behövs mer likvärdighet i skolan. Ja, i så måtto att skolorna ska följa de fastställda målen i skollagen och de skolformsvisa läroplanerna. Det innebär att frågan HUR man lägger upp undervisningen avgörs av lärarna i samråd med rektorer. Debattörernas mått på likvärdighet är åter vänstertanken om likriktning. Alla ska ha det lika dåligt för att jämlikheten ska fyllas.


Hög tid att debatten förs utifrån faktiska förhållande som påpekas utifrån OECD och andra undersökningar. Det är gapen i skolan som ska slutas inte vilken driftsform skolan bedrivs under.


Media DN
Blogg Pluraword   

lördag 14 februari 2015

Oförglömliga namn

Pojken lyssnar intensivt på radion en kväll i november 1963. Vid köksbordet sitter han när radiosändningen bryts och Ekot bryter in. Bulletinen som kavlas ut är mordet på John F Kennedy. Den oförglömliga nyheten om skotten i Dallas förmedlades av en känd röst som avslutade sin rapportering med Arne Thorén. Om han avslutade med orten som brukligt har jag glömt.


Röster från världen satte oförglömliga minnen när utrikeskorrarna rapporterade in världshändelse i lägenheten i Eskilstuna. Röster som inte hade något ansikte förens TV kom in i hemmet. En upplevelse i sig när man fick ett ansikte på rösten. Inte bara sin fantasibild av personen.


Minnena föll på när jag läste nekrologen över Knut Ståhlberg i SvD 150214. I den radas ett antal kända namn upp för oss som växte upp på 50- och 60-talet som: Gunnar Kumlin, Bo Järborg, Alf Martin, Göran Byttner, Torsten Ehrenmark, Hans Granqvist, m fl. Namn som förde in världen till pojken. Världen blev plötsligen inget långt borta utan precis i rummet där radion stod och sedermera TV.


I dagens medialandskap har världen krympt och namn som Knut Stålberg har inte samma dignitet. Bruset i mediavärlden har istället skapat de snabba skjuten av nyheter. Kvaliter som Knut besatt har få journalister idag. Några som jag idag tycker uppbär traditionen att stå över det dagliga mediebruset är namn som Stefan Åsberg, Cecilia Undén, Lars J B Lövgren, m fl.


Undrar hur många namn som kommer minnas som klassiska och oförglömliga rapportrar i framtiden. Den som lever får se.    

fredag 13 februari 2015

Om vi får välja

Knappt har blecket torkat på den politiska överenskommelsen om betyg i år 4 förens protester hörs. Nästan som man skulle tro att politiken först skulle fråga forskningen vilket beslut som ska tas. Finns säkert invändningar från just deras håll kring forskningsmetoder och statistiska metoder för att belägga effekten av ett försök.


Slumpen är en viktig faktor för att få bort riktade påverkningar. Frågan är bara vilka randvillkor man kan sätta upp för att ta bort icke önskade effekter ur en statistik synvinkel. Det är inte alltid slumpens skördar som gäller i forskningssamanhang när man ska bygga empiri.


Det kanske mest irriterande i debatten efter överenskommelsen görs av politiker på kommunal nivå och skolledarenas förbund. Utbildningsminister Gustav Fridolin var tydlig i Aktuellt på att de skulle vara föräldrar, elever och lärare som skulle vara överens för att medverka i uppdraget. Då ska inte sidekicken lägga sig i. Det mest bedrövliga är skolborgarådet i Stockholm Olle Burell (S) uttalande i lokalnyheterna ABC. Han mer eller mindre förbjuder alla Stockholms skolor att ställa upp på detta.


En tråkig attityd och härskarteknik. Skolborgarrådet ska håll sig till att utveckla de kommunala skolornas verksamhet. Inget annat. För undervisningen och dess delar är en affär mellan staten och lärarna (Skollagen 2010:800, 1 kap 3 §, 2 kap 9, 10§§). Kommunala politiker oavsett de är arbetande heltidspolitiker eller hobbypolitiker verkar ha rudimentära kunskaper om skollagen och deras statliga uppdrag. Många tycks tro att skollagen är en rekommendation och inte formella krav på hur svensk skola styrs. Det är faktiskt numera så att skolans öde inte bestäms av kommunfullmäktiga utan ytterst av Högsta Förvaltningsdomstolen. Att hålla budget är inte det högsta budet. Huvudmannen utvecklar skolan utifrån de behov skolorna har (4 kap 7 §) och utifrån det prioritera resurser.


Tolkar man senaste dagars debatt lär uppgörelsen om betyg i år 4 bara varit ett sätt att lösa en politisk knut på riksnivå för att kunna komma vidare i reformarbetet.  Effekterna med trilskande handlingar från forskare, lokalpolitiker och fackliga företrädare kan sammanfattas med: Om vi får välja, då ska ni få se...


Media SvD1, SvD2, Lärarna Tidning.    

torsdag 12 februari 2015

Lilla vän du är en siffra i en kolumn

Värdegrundsuppföljningen hos huvudmän mäter bara attityder med siffror i en kolumn eller ett indextal. HUR upphetsande är det på en skala och vad leder det till för slutsatser. Attityder är det farligaste att mät och dra slutsatser kring. Attityden är oftast politiskt korrekt men bottna sällan i värderingar.


Utöver det noteras i Skolinspektionens kvalitetsgranskning följande:
Incidentrapportering av kränkningar görs oftast instrumentellt till huvudmannen. Ibland finns inga rutiner för rapportering till huvudmannen. Få huvudmän går steget vidare och gör kvalitativa undersökningar av värdegrundsfrågor utifrån de incidentanmälningar som gjorts under året
.
Ett skrämmande resultat. Huvudmannen följer inte ens skollagen trots att kapitel sex är tvingande. Huvudmännen har strikt ansvar för kräkningar. Skollagen 6 kap 7 § säger:
Huvudmannen ska se till att det genomförs åtgärder för att förebygga och förhindra att barn och elever utsätts för kräkningar.

Vän av ordning funderar över varför det saknas ett förebyggande arbete på området. Skollagen innehåller ju två av barnkonventionens artiklar i 1 kap 5 §. Huvudmannen borde i sammarbete med skolorna införa barnkonventionens 24 artiklar och utgå från dem i värdegrundsarbetet. Inte nog med det bör både huvudmän och skolan kartlägga omfattningen av olika kräkningstyper. Vet man hur kräkningarna ser ut och vilka mål man ska ha för att uppnå nolltoleransen. Det duger inte att som somliga kommuner gör att domstolsvägen svära sig fri från ansvaret. Huvudlöst beteende eftersom man inte kan avtal bort 6 kap i skollagen.

I boken "Från skollag till vardagsarbete" finns ett exempel på hur man kan göra en systematisk kartläggning av kräkningar. I sex steg kartlägger man förekomsten av kräkningstyper och dess omfattning. Detta är underlaget för att skapa mål för att förebygga kräkningar i den årlig plan (likabehandlingsplan). Därtill vilka arbetssätt ska man tillämpa och när utvärderingar ska ske löpande. Till detta sedan hur man dokumenterar, utöver incidentrapporter, och redovisar resultatet inför kommande läsår.

Hög tid att huvudmännen byter glasögon, kavlar upp ärmarna och ägnar sig åt förebyggande arbete när det gäller kräkningar och värdegrund i skolan.

Källor:
Kvalitetsgranskning rapport 2015:01 - Huvudmannens styrning av grundskolan - ett uppdrag med eleven i fokus, Skolinspektionen.
Danielsson, Roger J och Söderlund, Jan (2012) - Från skollag till vardagsarbete - grundskolan, Skoldialogen. 


 

tisdag 10 februari 2015

Styrleden är bruten

Huvudmannens styrning är bristfällig. I Skolinspektionens granskning har 5 av 6 inte någon styrning att tala om byggd på de nationella styrdokumenten. De klaraste bristerna är bland annat:
Granskningens resultat visar att många huvudmän behöver tydliggöra sitt ansvarstagande för styrning av skolan med fokus på de nationella mål och riktlinjer som framgår av skollag, läroplaner och andra förordningar. I granskningen har Skolinspektionen också funnit att en majoritet av de granskade huvudmännen behöver utveckla sin uppföljning, analys och utveckling av grundskolans verksamhet så att kvalitetsarbetet ska bli inriktat på måluppfyllelse utifrån de nationella målen för utbildningen.
Uppenbart är kunskapen om de nya styrdokumenten inte fullt ut förstådda och implementerade. Huvudmän i kommuner är inte självstyrande. Det kommunala självstyret existerar inte i skolans värld. Därom är det bristande kunskaper ute i kommunerna. Undervisningen är en affär mellan staten och lärarna. Däremot har huvudmanen ett totalansvar för utbildningen = verksamheten.

Dessutom har huvudmän inte alltid koll på verkligheten uti skolorna. Därför behövs en omfattande kunskap om hur man gör uppföljningar, utvärderingar och prioritera i utvecklingsarbetet. Skolinspektionen skriver:
Huvudmännen behöver kontinuerligt se över sina datainsamlingsmetoder och tillförlitligheten i dessa. De behöver utveckla och omvärdera sina metoder för kvalitetsarbetet, så att de är uppdaterade och baserade på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, samt motsvarar de behov av kunskap kring resultaten som krävs för att kunna styra mot måluppfyllelse.
Här kommer klassiska kvalitetsstyrverktyg på sin plats igen. Kunskapen om datainsamling och hur du analyser fakta är ett eftersatt område. Oftast är förslag på förbättringar byggda på enskilda individers syn på problem än att det tas samlat grepp över att analysera kunskapsresultat och dess koppling till elevmålen i Lgr11 kapitel 2. Det kapitel har direkt påverkan på pedagogiken i undervisningen. Därför är det viktigt att de metoder skolan ska använda för att analysera och förbättra sin verksamhet bygger på internationellt beprövade metoder och som har en vetenskaplig grund i kvalitetsforskningen. Då kan inte hemsnickerier var en del i skolans kvalitetsarbete utan måste bygga på vetenskapliga metoder sprungna forskningsområdet Total Quality Management - TQM.

Det är bara att notera ett kommuner och enskilda fristående skolhuvudmän har ett tungt och krävande arbete framför sig om de ska sluta gapen i den svenska grundskolan.

Källa:
Kvalitetsgranskning Rapport 2015:01, Huvudmannens styrning av grundskolan - ett uppdrag med eleven i fokus, Skolinspektionen.   



lördag 7 februari 2015

Profilklasser gör skillnaden.

Profilklasser i idrott och musik är inte segregerande. Profilklasser i matematik och naturämnen är segregerande. Någon mer hycklande får man leta efter. Eller är det så att det inte är talangutveckling som kan göras i matematik och naturvetenskapen?


På Vällingbyskolan införde man profilklasser i matematik och no för att få behålla elever och att elever sökte skolan. Nu ska man avskaffa dessa klasser. Man har som motiv att det bara var elever från studiemotiverade hem som sökte profilklasserna. Då blev det lite si och så med kamrateffekten. Läraren Kristina Ringqvist säger till Skolvärlden:
Det fungerade inte bra. Det uppstod en väldig fördelning och segregationen ökade. Matte- och no-klasserna hade starka motorer, där fanns driv och studiemotivation. Men i de andra klasserna fanns inte lika starka elever kvar, och därmed inte heller drivet. 
Så kan man säga. Lägg över ansvaret på eleverna att driva istället för att lärare gör sitt jobb och sätter höga krav även i klasser som inte valt en profil. Eller så går vi tillbaka till hur grundskolan var för 50 år sedan där det fanns allmän och särskild matte och engelska. De allmänna för dem som inte tänkte sig vidare studier och särskild för den som ville vidare med teoretiska studier.


Skolan måste fundera över sitt pedagogiska uppdrag. Hur ger vi stöd för de som på ett eller annat sätt behöver stöd för att nå målen. Hur stimulerar vi våra talanger och begåvningar i naturvetenskap och matematik. Inte bara anpassa undervisningen efter den stora massan elever. Dessutom tror jag det skulle vara ytterst lovande om kommunala skolor börjar skaffa sig olika profiler på sina skolor. Inte bara en kommunalgrå massa med mellanmjölk.


Media Skolvärlden  

fredag 6 februari 2015

Ständigt denna förbättring

Kännetecknet för en lärande organisation hämtar jag från den fjortonde principen i The Toyota Way.
Bli en lärande organisation genom att oförtröttligt reflektera (hansei) och ständigt förbättra (kaizen).
Skolans viktigaste uppdrag blir att få alla verksamma i skolan att se den som en organisation och inte en plats där enskilda lärare träffas och kör sin show. Den stängda klassrumsdörrens tid är förbi. Det som gäller för att sluta gapen i skolan är att etablera stabila arbetssätt över tiden. Där man har möjlighet att hitta verktyg för att ständigt förbättra undervisningen så kunskapsresultaten får en positiv trend. För att göra detta är det viktigt att fastställa grundorsaken i varje skola till ineffektivitet i utbildningen och vidta åtgärder.


Kravet på mer resurser är inte lösningen på skolans problem. Den skapar bara mer ineffektivitet. Ju mer lärare som trängs i ett gammalt sätt att organisera skolan på kommer bara innebär att effekten försvinner.


För att lyckas är det viktigt att varje skola har ett kollegialt lärande och att man skyddar kunskapsbasen. Därför är det A och O att utveckla rektorer, lärare och övrig personal för att få dem att stanna kvar i skolan. För att lyckas med detta är det viktigt att skolan skapar befordringssystem. Hur utökar man arbetsuppgifterna? Förstelärare är ett exempel på detta. Samtidigt är det viktigt att skolan hittar arenor för att lärare kan gå in och ur sitt yrke för att tillföra nya kompetenser. Kairo Future nämner fem sådan lärare:
  1. Ämnestränaren
  2. Ämnesledaren
  3. Superinsperatören
  4. Mentorn
  5. Metodutvecklaren
Det finns ett japanskt uttryck hansei som sammanfattar reflektion vid avstämningspunkter. Här måste skolan hitta nya former för arbetslagen att reflektera över den löpande undervisningen. Hur görs analyserna och värderingen av den löpande undervisningen under terminerna. Hur avslutas ett läsår för att bringa alla brister i dagen. För det gäller att inte göra om samma misstag när det nya läsåret startar i augusti.


Men det kanske viktigaste skolan har framför sig är gemensamma arbetssätt. Skapa ett dokumenterat sätt att arbete efter. På vilket sätt kan undervisningens delar planera-undervisa-utvärdera-förbättra få standardisering av de bästa arbetssätten än att ständigt uppfinna hjulet varje nytt läsår och med ny arbetslagsledare eller rektor.


Om detta tankesätt får slå rot i skolan kommer kulturen vara en lärandekultur på många plan. Dags att ständigt förbättra sig i vardagen. Att använda sköldpaddan (Skalman) istället för harens (Lilla Skutt) i vardagen för att få en jämn arbetsbelastning.


Källor:
Liker, Jeffrey K. (2009) - The Toyota Way, Liber.
Föredrag på Skolkvalitetsdagen 27 sept 2013: Thomas Fürth Kairos Future, Lärandet för framtiden.
 

måndag 2 februari 2015

Ständigt denna administration

Verksamheter som inte har ett strukturkapital är dömda att gå under. Offentliga verksamheter hålls bara uppe av lagstiftning när det brister i ett dokumenterat arbetssätt. Någon slags vanföreställning tycks finnas att 100 % produktion med kund är avgörande. Så är inte fallet utan snarare en livsfarlig syn.


Därför vara det undergörande att läsa i DN 150202 om läkaren Jonas Ludvigsson och hans syn på administration. En administration i möjlighetsdokumentation. Administration är inte av ondo så läng den tillför ett värde i arbetet. Det är byråkrati man ska bekämpa. Allt sådant som inte för verksamheten framåt. Allt hittepå som staber eller andra icke producerande enheter ägnar sig åt att överösa verksamheten med icke stödjade dokumentation.


Intressant att se att Jonas Ludvigsson bemödade sig att dokumentera den tid han la ned på administrativa uppgifter. Frågan inställer sig: vet rektorer och lärare hur mycket tiden fördelar sig mellan administration och undervisning? Jag har inte sätt någon som på allvar gått ut och debatterat denna fråga utifrån hens tidsmätningar. Det är först när man har svart på vitt om hur mycket tid man lägger ned på administration kontra undervisning som man kan avgöra om administrationen ökat i skolan. När får vi se en sådan mätning?


Media DN