Med viss förvåning läser jag ett antal debattörers inlägg om skolsystemet. Det är nog strunt samma vilket skolsystem vi har i landet. Samma problem finns oavsett det är statligt styrt eller kommunalt styrt. Problem ligger på enhetsnivå i skolan.
Sättet att styra skolan och undervisningen brister. Speciellt i relationen elever och lärare. Det är i klassrummet studieprestationerna uppstår. Det är här det man hittar bristerna. Har lärare kunskaper om hur man planerar en lektionen? Hur man genomför den? Hur man utvärdera både sin egen prestation och elevernas lärande. Hur påverkar denna utvärdering förbättringsarbetet som måste till för att utveckla pedagogiken. Det pedagogiska kretsloppet måste börja fungera på både skolnivå, klassrumsnivån och individnivån (lärare och elever) innan vi ser att resultaten i skolan kommer. Att resultaten hänger ihop med vilka mål man styr efter.
Med det sagt verkar det smått skrämmande att läsa debattörernas inlägg. Det har inte förstått något om vad som hänt svenskt skolväsende sedan 1 juli 2011. Då började staten direktstyra undervisningen via de nationella skolformsvisa läroplanerna. Dessa har inte skolhuvudmännen något med att göra sedan skolplanen skrotades. Att de har totalansvaret för utbildningen är en annan sak. Utbildning i skollagens mening är bara verksamheten kring undervisningen. Dessutom är det enheterna själva som ska styra över den inre organisationen. Inte huvudmännen. Slarvigt nog har inte lagstiftarna tolkat vad begrepper innebär. Läser man förarbetena till lagen kan man dra slutsatsen att det är det pedagogiska verksamheten i förskola och skola. Skolinspektionen har i sin tolkning av just detta lagrum kommit fram till den tolkning som finns i förarbetena till skollagen.
Ovanpå detta har staten idag krävt att alla ska följa samma nationella läroplaner (skollagen 1 kap 11 §). Det är ingen frihet idag att ha egna läroplaner för fristående skolor. Här har detaljstyrningen markant ökat.
Samtidigt är det idag lagkrav på att skolorna måste öka måluppfyllelsen genom ett systematiskt kvalitetsarbete. Då är det bara de nationella målen i skollagen och de skolformsvisa läroplanerna som gäller. Kommunala mål gör sig icke besvär. Som skollagen är konstruerad har makten över skolan förskjutits från kommuner och enskilda huvudmän till förskolechefer och rektorer.
Så riktigt vad debattörerna vill komma åt är höljt i dunkel. Att skolan sett ut som de beskriver är en sak. Men så ser inte styrförutsättningar ut idag. Sedan att skolhuvudmännen inte upp dagat hur det ligger till i verkligheten idag är en helt annan sak.
Media DN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar