Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

onsdag 26 december 2012

Ordmänniskan

Betecknade för Olof Palme vara orden. En ordmänniska. Det lyste tydligt igenom i första avsnittet i SVTs program. När det begav sig lyssnade jag inte med ett historiskt öra. Då var det mer ungdomlig opportinism i lyssnandet. När man lyssnar till Carlgren & Co i kårhuset var det inte mycket till argument de hade. Mest tomma floskler som del av samhället. Vilket samhälle? En liten akademisk elit samhälle.

Ett skickligt drag av Olof Palme att i talarstolen säga: Verkligheten fanns utanför väggarna på kårhuset. Att det inte spelar någon roll vilken examen man har. Det noterar även jag så här många år efter mina akademiska studier. De gav mig möjligen en teknik att studera och kritiskt tänkande. Fackkunskapen är sedan länge halverad.

Det intressanta är också den retorik och  agrumentationsteknik Olof Palme besatt. Det fick han genom sitt elddop i studentfackliga sammanhang i början på 1950-talet. Som engagerad i SFS och dess internationella samarbete i IUS tog han strid mot den massiva kommunistiska infiltrationen från öst efter andra världskriget. Där gällde det att hitta argumenten. Kännetecknaden var också att Olof Palme, som den rabulist han var, tog sig friheter fast han bara var observatör. Han tog på sig att sätta sig på talarlistan, fast han inte var delegat. Han tog striden med Stalinisterna och den kommunistiska diktaturen.

Resultatet av hans agerande blev den västerliga studentorganisationen ISC fri från kommunister och Clarté.

Media SVT Play

Källa: Berggren, Henrik (2010) - Underbara dagar framför oss. Norstedts

2 kommentarer:

  1. Jag tittade också på programmet. Jag invandrade från Danmark i slutet av 80-talet och har alltid fått höra att Palme var kontroversiell och som sådan hatad av många. Jag har fortfarande inte förstått mig på detta hat - vari det bestod och varför - men jag ser fram emot fortsättningen, del 2 och 3. Då kanske jag förstår bättre.
    Och ja, han var språkligt och retoriskt begåvad. Själv blev jag imponerad när jag hörde honom samtala ledigt på engelska och franska (och även tyska lär ha ingått i hans språkliga artilleri).

    SvaraRadera
  2. Det här med språk och ord var hans starka sida. Allt om vittnat satt tummen mitt i handen på honom. Ofta har jag märkt detta på de mycket språkligt begåvade.

    Samtidigt fanns och finns en tradition i överklass familjerna att sända sina barn i skolor utomlands. Dels för att knyta internationella kontakter. Dels för att lära sig språk. I Palmes fall var det tiden i Kanyon universitet i USA för engelska, en tid i Paris för franska och Tyskland innan han på allvar tog sig in i sden student fackliga världen.

    SvaraRadera