Meidneri i repris

Är det någon som minns Rudolf Meidner? Jasså inte. Det var LOs ekonom som på 1970-talet framförde tankarna om ekonomisk demokrati i form av löntagarfonder. Lika försåtliga argument då som nu när ekonomen på Handelsanställda Stefan Carlén framför synen på vinst i välfärden.

Jag är inte mot valfrihet.

Både han och Meidner ägnar sig eller ägnades sig åt brännvinsadvokatyr. Någon valfrihet är det inte tal om. Det är politiker och politruker i deras värld som ska bestämma. För sakargumenten i debatten om vinst blir mer och mer luddiga och urvattnade. Man skulle också kunna säga att det inte är speciellt feministiskt heller. Det är mans dominerade arbetsplatser som gärna få har vinst i välfärden. Men inte kvinnodominerade. Vad säger Kommunal om det?

Man använder sig av argument som tillhör sagovärlden. Om den ändå vore underhållande sagor de sprider. Samtidigt är det en märkligt tankesätt dessa retromänniskor har. De har inte sett. De har inte hört. De har inte förstått att samhället inte bygger på kollektivismen längre. Valmanskåren är i allt större utsträckning storstadsbor som har en helt annan syn på hur samhället ska se ut. Sverigekartan börjar likna den som man kunde se i presidentvalet i USA i veckan. Rött på landsbyggden och blått runt storstäderna. Det var blått som gjorde att det blev four more year i Vita huset för Obama.

Att driva en politik som bygger på retrotankar från 1970-talet är ytterst obegåvat. Men vill S och LO spela den rollen lär de inte ha något att hämta av makt framgent.

Media SvD