Marxismen individualismens högborg

I individualismens tidevarv är det intressant att fundera över politiska ideologier. Det har alltid föresvävat mig att marxism varit en kollektiv politisk ideologi. Ack vad jag har bedragit mig. För det första är det ingen ideologi utan en vetenskaplig samhällsteori om det klasslösa samhället.

För det andra definierar den kapitalismen som en anarkistisk företeelse. Markanden befinner sig långt från en medveten styrning.

För det tredje, mer kända från 68-rörelsen och det röda 70-talet, om behovet av det proletariatets diktatur. Dessa ord skanderades flitigt på den tiden. Samtidigt som de praktiserades i Sovjetunionen, Kuba och Kina under Maos tid. Praktiken blev inte så lysande som ideologin eller tanken var. Idag vet vi resultatet.

Det som är kittlande är tanken Marx hade om idén om personlighetens fria allsidiga utformning. Ursprungsidén ur kommunistiska manifestet från 1848:

I stället för det gamla borgliga samhället med dess klasser och klassmotsättningar framträder en sammanslutning, vari envars fria utveckling är en förutsättning för allas fria utveckling.

Är det inte individualism om något, så långt bort från den kollektivism vi såg i Sovjet, Kuba, Kina och under den socialdemokratiska hegonomin efter kriget.

Källa: Larsson, Rediar (1994) Politiska ideologier i vår tid, Studentlitteratur.