"Skadeglädje är den sanna glädjen". Ett gammalt svenskt ordspråk som fick en ny betydelse idag på morgon. Läser boken om Avund och konkurrens och kom till just detta citat. Det är det en del av journalistkåren ägnar sig åt. Speciellt de som jobbar på boulevardpressen.
De lever på ryckten och hörsägen. Man skulle nästa kunna säga att de är lik tuppen högst upp på dynghögen när de basunerar ut sitt budskap. För någon i botten måste väl bero på avundsjukan. Både hos de som skriver och dem som villigt springer och köper lösnumren.
En avundsjuka att man själv inte lever det livet som tycks bättre. Är det så, hemska tanke att den senaste tiden skriveri om monarken bara är en avundsjuka på att man inte får tillhöra det glassiga gänget? Och ska man se boken om Den ofrivilliga monarken i det ljuset? Eller de kända advokaterna som går till storms mot deras generalsekreterare som uttalade en icke politisk korrekt mening?
Är det bara en bunt avundsjuka själar vi ser?
Uppdaterat: Per Gudmundson ger en intressant vinkel på detta med skriverierna kring monarken. I dagens (110619) SvD. Verkar som både han och jag sent om sider sett The King's Seech på dvd. En intressant slutsats är att de stabila demokratierna i Europa har ett kungahus. Då framstår dygnhögs basunernadet ännu mer beklämmande ut för en yrkerskår som ska värna den demokratiska dialogen.
Media: SvD
Avundsjuka! är ett klassiskt nedsättande rop till dem som kräver medmänsklighet och tänkande i likavärdighetstermer.
SvaraRaderaJa, det är väl trist att det enligt dem ska vara likformigt. Jantelagen är en styggelse som driver på avundsjukan.
SvaraRadera