Magister Fridolin gör en självklar analys av svensk industris betydelse. Det är självklart att den kommer att spela en roll i framtiden. Dock inte som en ny sysselsättningsskapare i breda led. Den kommer att ligga kvar på den nivå vi har idag. Men med omfördelning av näringar att tjäna pengar på. Där kunskapinnehållet är den väsentligt största delen i de varor som sätts på marknaden. I det exempel om SAAB som magister Fridolin beskriver är den i storleksordningen 75 - 80 % av värdet. Det är tom ännu större i lastbilsdelen av fordonsindustrin. Märk väl att denna industri lever under ett enormt konkurrenstryck och marknaden är inte specifik svensk.
Problemet i dagens Sverige är inte idéegenereringen utan förmågan att skapa just den industri eller näringsliv vi behöver. En oftast glömd faktor är då det sätt varpå industri skapades i det här landet för 100 till 150 år sedan.
Då gick kapitalet och industrientreprenörerna hand i hand för att skapa det välstånd vi har idag. Då funkade familjen Wallenberg och Stockholms Enskilda Bank - SEB - som hand i hansken med investmentbolaget Providentia i likvidation. Dagens riskkapital är inte närheten av det detta var en gång. Dessa bolag går bara in i mogna företag och strukturera om dem och säljer dem efter 5 år. Det skapar ingen ny industri.
Så vad som behövs är nog att politiker oavsett färg börjar inse att ska vi få fart på jobben och investeringarna måste det skapas liknande förutsättningar vi hade innan Krügerkraschen och bankernas inlåsning för riskfinansiering. Och här skulle ju vår gode finansminister få spader med sina krav på kapitaltäcknings grad för att åter släppa in dem som huvud långivare i krediter som inte har några säkerheter.
Dags att bli lite kreativa på finansen och annorstädes för att blåsa liv i riskfinansiering för sådd och omstruktureringar. Samtidigt som skolan åter förpassas i treenigheten arbetsmarknad-utbildning-utveckling och bort från vård-skola-omsorg.
Media SvD.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar