Kunskapens trädgård

Kunskapens trädgård

lördag 10 december 2016

Nobel dag

Nobeldagen är en nobel dag. Allt sedan jag var liten har denna dag varit speciell. Den lilla grabben var tidigt intresserad av teknik. Föga visste han att naturvetenskapen var modern till all teknik.
Teknik och naturvetenskap är de sköna konsterna som flyttat världen framåt. Kunskap och nyfiken är avgörande för att flytta stegen framåt. Den som utmanar etablerade sanningar har oftast inte lätt för sig. Etablissemanget bjuder alltid motstånd mot det som försöker ifrågasätta vunna landvinningar. Så även inom naturvetenskapen. Forskningen i naturvetenskap bygger på att man har en tes som bevisas. I all den stund tesen är hållbar är den gällande till den dagen en mot tes kan bevisas. Så gäller Newtons gravitation mot Einstein relativitetsteori.

Barn är naturligt nyfikna och ständigt frågande varför. Kan tänka mig att de som forskar är just funtade så. Oftast inte bekväma i de fina rummen, men dedikerade till det som de brinner för. Låter vi dessa själar få blomma utan störande enfald? Problemet är att dessa spetskompetens inte precis bidrar till den önskade jämlikheten i ett nivellerat samhälle som Sverige.
Låt oss njuta av snillena och dess belöning i Stockholms konserthus denna dag. Äras den som äras bör.

För detta är lite om det här med bildningen och kunskapen. Professor Lars Dencik skriver följande i SvD:
Årets Nobel­pristagare, Bob Dylan, har i en av sina sångtexter givit ett svar: ”You always have to be prepared, but you never know for what”, sjunger han. Men hur kan man göra sig ”prepared”, rustad, för tillstånd och situationer man inte kan veta vad de innebär, men som man vet måste komma – det nya, det okända? I dag framstår samtiden som allt mer främmande, framtiden som något man vill undvika.
Låt oss aldrig undvika framtiden utan bli "prepared" att möta varje ny utmaning. 
  
Media SvD

fredag 9 december 2016

Kan man dö två gånger?

Leif GW Persson har återvänt till min läsning. Hans senaste bok är ett under i berättande om ett call-case.
GWs berättarstil är som att höra honom i Veckans brott. En språkdräkt som är långt ifrån traditionell deckarprosa. Här får vi möta mästerdetektiven lille Edvin som rymt från scoutlägret för att söka upp sin granne kriminalkommissarie Evert Bäckström.

Denna upptakt innehåller prologen till en lång och bitvis komplicerad mordutredning med internationella förvecklingar. Ett mästerstycke av saklighet i spaningsarbete och pusselläggande. Det märks att GW kan sin sak om det polisiära arbetet. Samtidigt som den smått odräglige Bäckström lyfter berättelsen med sitt något aparta leverne.

En färgstark berättelse värd att läsa.  

onsdag 7 december 2016

PISA 2015 - en fluga gör ingen sommar

Med bravur har debatten dragit igång efter PISA 2015. Övertoner av glädje har jag noterat som varnande synpunkter. Noterar att åter dra politiker och media stora växlar på ett mätresultat.
Som bekant gör inte en fluga en sommar. Samma gäller enskilda mätningar. Det enda man kan utläsa av PISA 2015 är ett trendbrott. Om det är en uppåtgående trend eller bara ett hack i kurvan kan möjligen fastställas om sex år. För att kunna göra trendanalyser behövs minst tre mätpunkter. Samtidigt är det viktigt att det är samma mät metodik över tiden. Om ändringen från papper till dator spelar roll kan man fundera över. I min värld spelar inte mediet roll så länge det är samma innehåll.

Vad säger då PISA 2015? Jo, följande:
  1. Matematik ett resultat på 494 PISA poäng
  2. Naturvetenskap ett resultat på 493 PISA poäng
  3. Läsförståelse 500 PISA poäng.
Jämför vi detta med våra tidigare resultat där Sverige varit bättre ger det skillnad på 15 PISA poäng lägre än 2003 för matematik. För naturkunskap 10 PISA poäng lägre än 2006. Läsförståelsen har 16 PISA poäng lägre än 2000. Sverige har en bit att vandra för att nå tidigare resultat.

Jämföra jag oss med världens bästa skolsystem i Singapore får vi ta i ordentligt i förhållande till PISA 2015. Ska vi vara världsledande gäller att vi måste upp 63 PISA poäng för naturkunskap. Hela 70 PISA poäng för matematik och en mindre bit på 25 PISA poäng för läsförståelse. En lång och mödosam väg blir det om vi ska ha världens bästa skola. Problemet är också att vi skjuter mot ett rörligt mål. Singapore skolsystem lär var utsatta för förändring.

Utbildningsminister Gustav Fridolin är ute i debatten och säger att vi har ett ojämlikt skolsystem. Han baserar det säkert på det här med likvärdigheten. Undra om han, lika väl som medier, sneddar när de läser PISA 2015. Förändringen i likvärdighetsindikatorerna har gjorts för naturvetenskap i PISA 2015. Om man ska ta det som gällande hela skolsystemet eller bara detta enskilda ämne kan man låta vara osagt. De lärde får tvista om det.

Likvärdigheten mäts utifrån sex indikatorer. Dessa är:
  • Betydelsen av elevens socioekonomiska bakgrund
  • Betydelsen av skolans socioekonomiska sammanhang
  • Skolsegregation
  • Mellanskolvariation
  • Skillnad mellan låg- och högpresterande elever
  • Andel elever under nivå 2
Endast skolsegregationen och sambandets styrkan i socioekonomisk bakgrund är oförändrat. De övriga har ökat i förhållande till 2006 års mätning av naturvetenskap.

Glädjen kan vara stor för PISA 2015 men krisen är inte över. Vi har lämnat det akuta läget, men behöver en lång rehabilitering av skolsystemet och elevers kunskapsresultat. Vad vi definitivt inte behöver är fler skolreformer eller förändringar av skolsystemet. Skifta perspektiv till ständiga förbättringar i rådande skolsystem och skapa blocköverskridande överenskommelser i politiken.

Media gp1, gp2, SvD1, SvD2
 

tisdag 6 december 2016

PISA 2015 ett trendbrott - lång väg till målet

Sveriges femtonåringar har ryckt upp sig och blivit definitivt bättre i matematik och läsförståelse. Dock inte signifikativt i naturkunskap. PISA 2015 visar ett trendbrott och Sverige hamnar i snittet av OECD. Även om Finland fortsatt är bra har de i denna mätning sjunkit i förhållande till PISA 2012.
Vad som gjort att svenska elever presterar bättre går i dagsläget inte att svara på. Om det beror på att krisen fokuserade på hur illa det var för tre år sedan eller att eleverna förstått hur viktig att ha kunskaper med sig som vuxenlivet kräver. Skolverket och forskningen får djupdyka i detta.

Vad man dock kan konstatera att det är lång väg att vandra innan vi har ett skolsystem som ger förutsättningarna för en uthållighet. Politiskt borde skolan vara en samhällssektor som kräver parlamentariska lösningar lika som för säkerhets och utrikespolitiken. Nationell samling avgör utan ideologiska skygglappar. En sådan hade vi på 1950- och 60-talet. Då behövs ett skolsystem som bygger på systematik och strukturer som skapar ständiga förbättringar. Ständiga förändring behöver bannlysas de närmsta 20 åren.
För att det ska lyckas behövs ett Kvalitetshus på alla skolans nivåer från stat till elev. Med ett system byggt på struktur-process-resultat. Där undervisningen har en struktur byggd på en nedhälld läroplan för att skapa en målstyrd process.
Med en struktur och ledningssystem som skapar uthålligheten över tid. Där kvalitetssäkringen är kilen som gör att man både kan vila och befästa uppnådda resultat.
Kan vi skapa ett skolsystem med dessa komponenter är det mycket vunnet för att åter bygga motivation i alla led och att alla lär. Samtidigt måste staten bli tydliga i sin styrning oavsett vilka som är huvudmän för de olika skolenheterna.

Blogginlägg:
Pluraword
Drivlinan i statlig målstyrning av skolan


 

måndag 5 december 2016

Bort med tassarna - ge lärarna autonomi

Inför PISA resultatet som presenteras 6 dec 2016 har Johanna Jaara Åstrand och Christina Olin-Scheller skrivit om risken för att politiken oavsett resultat kommer att ogenomtänkt lägga förslag som inte gynnar skolutvecklingen.

En av påpekandet är det här med lärarnas autonomi och låta de vara proffs. De skriver:
Pisa-undersökningarna tyder på att länder som ger skolorna större autonomi över läroplaner och kunskapsbedömningar ofta presterar bättre. Ändå väljer politiker i många länder, bland annat Sverige, att gå i motsatt riktning: skärpta nationella kunskapskrav, fler och mer omfattande nationella prov, allt mer av tester, inspektioner och detaljstyrning.  
Givet detta är några av ovanstående ingredienser skadliga och kontraproduktiva i förhållande till den i dag existerande skollagen. Den gör två tydliga skillnader. Den en att undervisningen är en målstyrd process där lärare och förskollärare ska driva den utifrån läroplanerna. Det andra att utbildningen är verksamheten där undervisningen är en del. Detta illustreras enklast med denna bild.
Staten har talat om VAD och VARFÖR saker ska ske för att undervisningen ska uppfylla de demokratiska beslutade förutsättningarna för uppväxande generations lärande och demokratiska medborgare. Som synes är undervisningen befriad från påverkan från offentliga och enskilda huvudmäns påverkan. Lärarna har i samråd med rektorn den full autonomin redan idag ATT omvandla den nationellt fastställda målen (Skollagen 1 kap 9 §). HUR de gör det är upp till deras professionalitet och de pedagogiska metoder man väljer. Redan idag ska huvudmännen hålla tassarna bort.

Dock finns alltid en fundering kring det här med VAD och HUR.
I alla verksamheter är det kulturen som tar död på strukturen om man inte har ett ledarskap som förmår att klara av att göra de förbättringar som krävs för att nå en proaktiv verksamhet. I skolans värld ser man allt för ofta att den politiska världen top-down försöker trycka ned VAD och VARFÖR för långt ned i hierarkierna. I alla verksamheter är det den enskilda verksamhetens förutsättningar som skapar HUR och de resultat den speglar. I och med att strukturen talar om VAD för slags mål och riktlinjer som gäller är det avgörande att skolan och dess lärare, byggd på sin profession, omvandlar detta till vardagsarbete. All styrning är en buttom-up verksamhet. Frågan är alltså var ska skiljelinjen gå mellan VAD och HUR. I mitt tycke och vad lagstiftningen säger slutar politikers makt vi grinden till skolgården. Så och för fristående skolors huvudmän i form dess styrelser.

Så det är hög tid att lärare och rektorer tar makten över undervisningen.

Media SvD
Källor:
Skollagen (2010:800)
Danielsson, Roger J, Söderlund, Jan (2012) - Från skollag till vardagsarbete, Skoldialogen
Danielsson, Roger J, Hanselid, Hans-Olof (2013) - Det pedagogiska kretsloppet - från mål till resultat, Skoldialogen

onsdag 30 november 2016

Djävlar anamma och självförtroende

Vilka elever vill vi ha i skolan. De med gått självförtroende och djävlar anamma? Eller? TIMSS 2015 sätter fingret på en öm punkt som hur nationer ser på bildning och kunskap. Sverige vara ett land som högaktade bildning och meritokrati en gång i världen. Idag är det inte lika stort fokus på detta. Speciellt oroväckande är den syn som finns i samhället kring matematik och naturvetenskap. Den bar en gång fram svensk tillväxten och industri. Under många år har vi levt i tron att detta inte är så viktigt. Hur fel blev inte det. I den digitaliserad världen vi lever i är både matematiken och naturvetenskapen avgörande för kommunikationen.

TIMSS 2015 har bl a studerat hur det här med hemresurser påverkan på elevernas resultat i matematik och naturvetenskap. Hemresurser har indexerats beroende på antalet böcker och barnböcker det finns i hemmet.
Har hemmet internetuppkopplingar och har barn skrivbord och eget rum.
Utöver det vägs föräldrarnas utbildningsnivå, yrkesstatus och antalet digitala informationshantering som finns i hemmet. TIMSS 2015 har skapat tre kategorier:
elever med många resurser, elever med några resurser och elever med få resurser.
Studerar resultatet ser fördelningen ut som följer: Får elever i årskurs 4 har 38 procent hög andel, 60 procent några och endast 1 procent få. För elever i årskurs 8 har 23 procent hög andel, 74 procent några och 3 procent få. Slutsatsen är att de 38 resp 23 procenten med höggrad av hemresurser presterar bättre.

Är det en ojämlikhet vi ser? Det överlåter jag till andra att bedöma. Noterar bara att jämlik är:
person som värderas lika högt som viss annan i något sammanhang.
Samtidigt noterar TIMSS 2015 att högre hemresurser ger högre självförtroende till ämnena matematik och naturvetenskap. I undersökningen noteras att 30 procent av dessa uttrycker högt självförtroende. Detta är en tydlig signal i mina ögon på att vi måste få en helt annan syn på kunskaper och bildning i samhället där vi premierar att elever efter bästa fattig förmåga lär sig i sin egen takt. För ingen elev är sämre än tidigare generationer.

Dyker vi ner i myllan lite i TIMSS 2015 och tittar på hur Sverige står sig mot EU/OECD ser man följande:

Årskurs 4 och matematik


Land
Hög andel hemresurser
Låg andel hemresurser
Skillnad
Sverige
554
508
46
EU/OECD
574
523
51
Det intressanta är att skillnaden mellan Sverige och EU/OECD är 20 poängenheter lägre för hög andel och 15 poängenheter lägre för låg andel hemresurser. Oavsett bakgrundsfaktorer har svenska elever sämre resultat i matematik.

Årskurs 4 och naturvetenskap


Land
Hög andel hemresurser
Låg andel hemresurser
Skillnad
Sverige
580
529
51
EU/OECD
573
522
51

Skillnaden mellan Sverige och EU/OECD är att oavsett hemresurser är årskurs fyra 7 poängenheter bättre i naturkunskap.

Årskurs 8 och matematik


Land
Hög andel hemresurser
Låg andel hemresurser
Skillnad
Sverige
543
491
52
EU/OECD
566
507
59

Här är skillnaden till EU/OECD något större än årskurs 4. För elever med högre hemresurs är det 23 poängenheter lägre. Elever med lägre hemresurs är det 16 poängenheter lägre.

Årskurs 8 och naturkunskap


Land
Hög andel hemresurser
Låg andel hemresurser
Skillnad
Sverige
578
510
68
EU/OECD
575
514
61
Skillnaden mellan Sverige och EU/OECD är lite mer splittrad. För elever med högre hemresurser är Sverige något bättre med 3 poängenheter, medan för låga hemresurser är Sverige 4 poängenheter lägre än EU/OECD.

TIMSS 2015 beskriver en splittrad bild över elevers bakgrund och möjligheter till att prestera bättre kunskapsresultat i matematik och naturvetenskap. Både skolan och samhället har här en uppgift. I stort måste synen på kunskaper ändras bland befolkningen samtidigt som skolan måste fokusera på sitt kompensatoriska uppdrag. Det illustreras i tabellerna ovan i sista kolumnen. Noterbart är att även EU/OECD har stora skillnader mellan de som har hög eller låg andel hemresurser.

Skolan måste börja fokusera undervisningen för att se till att elver lär sig i sin takt och med sina förutsättningar. Ingen elev är dum utan har olika hastigheter i inlärningen. Här borde den digitala tekniken spela en större roll för det individuella lärandet för att skapa en jämlik skola. Samtidigt har vårdnadshavarna en uppgift i att stärka sina barns självförtroende och ingjuta vikten av att ha ett djävla anamma i lärandet. Kunskap måste tränas in.

Jag ser fram emot att vi nu lägger ner den politiska trätan och fokuserar på arbetssegrarna i skolan.

Media SvD    
Källa:
TIMSS 2015, sidor 54-68, Rapport 448 (2016), Skolverket
Blogginlägg Pluraword:
Trendbrott i TIMSS 2015